Tre färger på ett år

En personlighetskris, ett sjukdomsbesked, en separation och ett nytt karriärdrag bidrog till att Suzi Lindell Bergman kände ett behov av att förändra sig själv och sitt utseende. Under det senaste året har hon bytt hårfärg tre gånger. Det har också förändrat hennes bild av sig själv och andras sätt att bemöta henne.

Om att vara blond

”Jag är blond från början, men nu hade mitt hår varit råttfärgat om jag inte hade färgat det och det skulle jag aldrig visa mig i offentligt. Jag tycker själv att det är fult och det passar inte in på den bild jag vill att folk ska ha av mig. När jag blonderade mig hade jag nästan vitt hår. Jag har aldrig sett mig själv som en snygg tjej men som blondin får man nästan den stämpeln gratis. Genom åren har vi matats med sexiga blondiner som Marilyn Monroe och Pamela Anderson. På många sätt är det väldigt enkelt att vara blond. Det känns som att man lätt kan komma undan med saker, men samtidigt måste man kämpa mer för att bli tagen på allvar.”

Om att vara svarthårig

”Jag hade varit blond i över tio år när jag plötsligt fick en personlighetskris och kände mig svag. Det gjorde att jag började tänka tillbaka på när jag var sexton år och var med i ett punkband. Då var jag svarthårig och kände mig tuff mentalt. Så jag tänkte att om jag blir svarthårig igen kanske jag får tillbaka min styrka. Men det höll i sig alldeles för kort tid. Det var inte som hos Samson, styrkan satt inte i håret. Som svarthårig bemöttes jag helt annorlunda. Det kanske är mina egna fördomar som spelar in, men det kändes som att folk såg mig som någon kvasiintellektuell, lite svår och pretentiös människa från kulturvärlden. Jag tror att jag förvirrade folk, för min personlighet passade inte ihop med det svarta håret. Dessutom blev jag nog själv förvirrad av det.”

Om att vara rödhårig

”Allting var så lätt med långt blont hår så jag bestämde mig för att färga håret igen. Men att gå från svarthårig och kortklippt till långhårig blondin tar lång tid. Jag avfärgade håret men var sedan tvungen att ta en paus och den pausen blev röd. Jag lade asmycket pengar på hårförlängningar men håret blev förstört av alla limtussar så jag kapade det. När jag blekte håret igen fick det en orange ton som jag förälskade mig i. Det var som att den nya hårfärgen hade en avväpnande effekt på andra kvinnor, som att jag inte längre utgjorde något hot. Jag tror att orange hår utstrålar styrka och att många förknippar mig med Pippi. Och jag känner mig faktiskt som Pippi. Min nya hårfärg gav mig mod att inte vara rädd för någonting. Orange är en färg som tar stor plats och därför tillåter den också mig att höras.”