Det är tyst och mycket stilla i det ljusa klassrummet.
Då och då pratar några bänkkamrater med varandra. Ömsom på svenska, ömsom på
arabiska.
Eleverna i klass 9:1 på Rosengårdsskolan har lässtund.
Under 45 minuter sitter de tysta och läser svenska. Många har med sig
skönlitterära böcker från skolans välfyllda bibliotek.
Varje skoldag på högstadiet inleds med en lässtund. Syftet är att förbättra
elevernas svenska. På rasterna är det omöjligt eftersom skolkamraterna inte
har svenska som modersmål.
De allra flesta i just det här klassrummet har arabiska som modersmål. Några
kosovoalbanska.
16-årige Choa Saad, med palestinska och libanesiska rötter, är nöjd med
undervisningen.
– Den är hur bra som helst, säger han. De här lässtunderna hjälper mycket.
Senast läste jag ungdomsboken ”Liv”.
– Men idag pluggar jag för provet i konsumentkunskap som vi snart ska ha.
Till hösten hoppas jag få en plats på handelsprogrammet vid Jörgen
Kocksgymnasiet.
På sin fritid pratar Choa Saad både arabiska och svenska med sina syskon.
Men precis som klasskamraten Dania Al-Hotheiry saknar han kompisar med
svenska som modersmål.
– Jag är mest intresserad av faktalitteratur, berättar hon. Jag har just
läst ”Bortgift mot sin vilja” av franska Leila. Hon berättar gripande och
sakligt om sitt liv.
– Genom att läsa böcker lär man sig både stava och tänka i stycken. Jag har
nu sökt till S:t Petri och det naturvetenskapliga programmet.
Ett skäl till att Dania Al-Hotheiry vill börja på S:t Petri är att så många
svenskar går där. Det tror hon hjälper henne att behärska sitt andraspråk
ännu bättre.
Argumentet liknar det som då 16-årige Mehmet Osmanovski framförde för tio år
sedan och som Inpå livet berättade om igår. Eftersom han bröt tyckte han att
hans svenska var otillräcklig.
Dagens lässtunder fanns inte då men samtidigt hade uppemot hälften av
Rosengårdsskolans elever svenska som modersmål.
– Här på skolan har vi ju bara några lärare som vi kan prata svenska med,
konstaterar Dania Al-Hotheiry. Alla andra svenskar har flyttat härifrån. Och
man kan knappast tvinga någon att bo här som inte vill.
Eleverna behärskar förutom sitt modersmål en rosengårdska de talar med
varandra.
Ett språk kryddat med exempelvis arabiska ord som även uttrycker en
grupptillhörighet.
Med lärarna pratar de däremot mer den skolsvenska de lär sig i klassrummet.
– Med varandra kan de mycket väl använda sig av rosengårdska eftersom de
känner sig trygga i den dialekten, säger Lars Birgersson, rektor för
årskurserna 6–9.
– Det är som när jag kommer hem till Österlen och pratar med min gamla
mamma. Då faller även jag in i min dialekt. Det handlar om en jargong i
sättet att prata.
Samtidigt medger rektorn att svenskan är en stor utmaning både för elever
och lärare i Rosengård.
– De som är födda i Sverige har självklart en fördel, säger han. De som är
mer vuxna när de kommer hit behåller i de flesta fall en viss brytning. Så
är det när man som vuxen lär sig ett annat språk.
För att hjälpa dem som även är osäkra i sitt modersmål använder skolan sedan
fyra år ett så kallat läsutvecklingsschema, Lus.
Två gånger varje termin mäter lärarna alla elevers läsförmåga på en skala
från 1–18 läspunkter där 18 visar att eleven har full läsförståelse.
– För dem som ligger lågt sätter vi självklart in andra åtgärder,
sammanfattar Lars Birgersson. Överhuvudtaget har vi ett språkutvecklande
arbetssätt i alla ämnen.
– Det betyder att eleverna på högstadiet ska använda sitt svenska språk
oavsett om det är på en slöjd- eller matematiklektion. Vi vill ge dem ett
effektivt verktyg på så många områden som möjligt.