GÖTEBORG.. Mannen jag råkar möta i receptionen har kanske mördat sin hustru. Han har sällskap av två häktesvakter och är på väg in i transportbilen tillbaka till häktet.
Han har tillbringat upp till fyra veckor här. Troligen har mannen gjort något fruktansvärt. Om inte mord så kanske pedofilbrott eller mordbrand.
Nu vet han om han är galen eller inte.
På den rättspsykiatriska undersökningsenheten i Hisings Backa i Göteborg heter det förstås inte så.
Termen är ”allvarlig psykisk störning”. Och frågan är om mannen hade en sådan när han gjorde det brott han snart ska dömas för. Och om han har det fortfarande.
Det avgör hans fortsatta liv. Handlar det om allvarlig psykisk störning döms han med all sannolikhet till rättspsykiatrisk vård. Annars fängelse.
Olof Svensson och Svend-Otto Frederiksen – eller några av deras kolleger i den här röda tegelbyggnaden i ett lummigt område i Göteborgs utkant – har ägnat upp till en månad åt att tränga in i mannens allra innersta.
Olof Svensson är chefspsykolog. Svend-Otto Frederiksen rättspsykiater. Deras jobb är att möta människor som har begått några av de värsta brott vi kan tänka oss.
De kommer hit för att de misstänks ha psykiska störningar. Något som har konstaterats vid en översiktlig psykundersökning i samband med rättegången.
De har alla bedömts vara skyldiga till det brott de åtalats för. Och är här för att domstolen vill ha en bedömning av deras psykiska tillstånd. Först efter det kan de få rätt påföljd.
För en utomstående verkar det förstås enkelt:
Ingen kan väl över huvud taget vara psykiskt frisk och samtidigt mörda, våldta barn, misshandla, sätta eld på saker eller något annat som bryter mot allt normalt beteende?
Svaret är oftast – nej, just det.
– Bara mellan en och två procent av dem som kommer hit är fullständigt psykiskt friska. Knappt hälften har den allvarliga psykiska störning som lagen kräver för att rättspsykiatrisk vård ska kunna bli aktuell, säger Olof Svensson.
Serievåldtäktsmannen Niklas Eliasson i Örebro led inte av allvarlig psykisk störning.
Thomas Quick gjorde det.
Gryningspyromanen Ulf Borgström bedömdes redan vid den översiktliga psykundersökningen vara psykiskt frisk.
Mannen som tog en tvååring som gisslan i centrala Malmö förra hösten hade en allvarlig psykisk störning, liksom Helénmördaren Ulf Olsson.
Så vad är skillnaden?
En allvarlig psykisk störning är ingen diagnos, utan en juridisk term. Vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att domstolen ska behöva överväga rättspsykiatrisk vård.
– Tröskeln är rätt hög. Det gör också att i 95 procent av fallen följer domstolarna vår rekommendation. Men de måste inte, säger Svend-Otto Frederiksen.
Några av de tillstånd som ofta bedöms vara en allvarlig psykisk störning är självklara:
Psykotiska tillstånd med förvrängd uppfattning om jaget eller omvärlden.
Gravt tvångsmässiga tillstånd med svårighet att kontrollera impulser.
Svåra depressiva tillstånd med självmordsförsök eller självskadande tankar.
Vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar.
– Ibland är det så tydligt att man kan iaktta beteenden som avviker från det förväntade. Men absolut inte alltid, säger Svend-Otto Frederiksen.
Vanföreställningar är det vanligaste. Det kan handla om att personen känner sig förföljd, motarbetad, misstänker att mat eller vatten är förgiftat.
Eller att människor är efter den, ibland även i tv och tidningar där personen mellan raderna uttyder budskap riktade mot den själv.
– Vanförställningsvärlden är en tyst värld, den finns inom personen och märks kanske inte förrän något vidrör den, i ett samtal eller i något som händer, säger Olof Svensson.
Därför är samarbetet mellan de olika yrkesgrupper som gör de rättspsykiatriska undersökningarna avgörande.
Ett team består av rättspsykiater, psykolog, en socialutredare och omvårdnadspersonal på klientavdelningen. Klienten har ofta suttit häktad, och får bo på avdelningen under lite mindre strikta former än på häktet.
– Vi talar med personen enskilt eller i grupp, men vissa saker upptäcker vi inte utan hjälp av omvårdnadspersonalen som ser dem större delen av dygnet. Sociala beteenden, misstänksamhet mot mat eller vatten eller andra personlighetsdrag i vardagen som kan vara avgörande för helhetsbilden, säger Olof Svensson.
En grupp som sällan hamnar här är yrkeskriminella eller folk inom organiserad brottslighet. Den sortens verksamhet har sällan med uttalad psykisk sjukdom att göra.
Den genomsnittlige klienten är i stället en man i trettioårsåldern, med missbruksproblem, som har begått våldsbrott, sexualbrott eller mordbrand.
Ofta har han tidigare kriminalitet, särskilt våldsbrott, bakom sig. Många har haft en trasig barndom.
– De flesta med svår uppväxt hamnar gudskelov inte här, men många av dem som kommer hit har en sådan i bagaget, säger Olof Svensson.
Det handlar om omsorgssvikt både psykiskt och fysiskt, missbrukande föräldrar som brustit i förmåga att trösta och uppmuntra och ge trygghet på olika sätt. Ibland finns tidiga sociala störningar med kamrater, ofta tidigt missbruk.
– Schizofreni i sig nästan dubblar risken för våld, missbruk höjer den ännu mer. Tillsammans blir det värre ändå, säger Olof Svensson.
De flesta har alltså psykiska problem av något slag, och ofta finns det samband mellan dem och brottsligheten. Därmed inte sagt att de hade en allvarlig psykisk störning när de begick brottet.
– Det är bara den frågan vi ska titta på. Vilket kan väcka förundran hos allmänheten när en människa som begått ett fruktansvärt brott bedöms som inte allvarligt psykiskt störd av oss, säger Olof Svensson.
Störningen måste vara den avgörande förklaringsfaktorn till brottet. Något annat duger inte i juridisk mening.
– Frågan om man kan vara något annat än psykiskt störd när man till exempel mördar en människa är snarare ett filosofiskt spörsmål som det inte ankommer på oss att svara på, säger Olof Svensson.
Finns det inte ett avgörande samband ska kriminalvården behandla den psykiska ohälsan.
Numera kan även personer med allvarlig psykisk störning vid brottet dömas till fängelse. Även om det måste finnas synnerliga skäl och är relativt sällsynt.
Efter massmordet i Norge och åtskilliga andra grova våldsbrott på senare tid har ondska blivit en omdebatterad term. De som jobbar så nära åtskilliga människor som begått den sortens dåd bör förstås veta:
Finns ondska? Finns onda människor?
Svend-Otto Frederiksen och Olof Svensson behöver knappt tänka efter innan de svarar.
– Det finns onda handlingar, helt klart. Förmågan att känna skuld och ånger är väldigt olika, och de som inte har sådana känslor uppfattar man lätt som onda.
– Men rätt igenom onda människor? Nej, det finns faktiskt inte. Varje människa innehåller så många sidor. Det är det spännande med det här jobbet.