GÖTEBORG. – Det har blivit status att ha mycket fritid och kunna styra sin
egen tid. Men få har förändrat sina liv, säger sociologen Jörgen Larsson,
som forskar om tidsanvändning.
Stress, tidspress och utbrändhet debatterades hett i slutet av 1990-talet. En
bit in på det nya seklet började diskussionen istället handla om
motstrategier.
Begrepp som livspussel, social hållbarhet och balans dök upp. Stresshantering,
yoga och mindfulness var teman för allt fler självhjälpsböcker och
magasinsartiklar. Den amerikanska downshifting-rörelsen, som manar oss att
växla ner genom att byta karriär och pengar mot mer tid, och den
ursprungligen italienska slowfilosofin gjorde sitt intåg även i Sverige.
– Fokus har förflyttats åt rätt håll, säger Jörgen Larsson. Hotet om
utbrändhet har skapat en medvetenhet om riskerna med stress, vi vet att vi
inte ska ignorera de kroppsliga signalerna.
Svenskarna längtar efter mer fritid, visar undersökningar. Övertid och långa
tjänsteresor attraherar inte. Det har blivit svårare att rekrytera chefer.
En fulltecknad kalender är inte längre eftersträvansvärd.
– Normen har blivit att man ska ha balans i livet, säger Jörgen Larsson. Den
som är stressad anses ha bristande kontroll. Men det kan lägga sten på
börda. Självkänslan sänks om man misslyckas.
Och trots både insikt och nya ideal är det få som verkligen har förändrat sin
livsstil, enligt Jörgen Larsson.
Det finns en större acceptans hos arbetsgivare och chefer för att prata om och
motverka stress. Men ansvaret för att få en rimlig arbetsbelastning läggs
fortfarande till största del på individen, menar han.
– För tio år sedan fanns politiska förslag om sex timmars arbetsdag. De är
helt borta i dag. Istället har allt fler gränslösa arbeten. Man jobbar
målstyrt och i projekt. Många har osäkra anställningar. Det kräver
målmedvetenhet, resurser och kompetens att veta hur man ska prioritera,
återhämta sig och varva ner för att uppnå tidsmässigt välbefinnande.
Vi arbetar i genomsnitt ungefär en timme mindre per vecka än för tio år sedan,
men jobbar samtidigt intensivare, förklarar Jörgen Larsson. Och även om
många har bättre råd än någonsin går de inte ner rejält i arbetstid.
– En anledning är heltidsstukturen på den svenska arbetsmarknaden, vi uppmanas
inte att fundera på hur mycket vi vill jobba. Konsumtionen har också blivit
allt viktigare, både för att skapa sysselsättning och för den personliga
identiteten.
Om två vuxna jobbade halvtid skulle de tillsammans nå en högre materiell
levnadsstandard än vad en heltidslön gav på 1950-talet, enligt Jörgen
Larsson.
– Men det skulle innebära ett liv utan mobiltelefoner och utlandsresor, och
man skulle behöva använda sina kläder tills de blir utslitna. Det är inte
realistiskt. I konsumtionssamhället är det svårt att avvika.
Kan han skymta någon verklig förändring? Ja, han tror att klimathotet kanske,
men bara kanske, kan få oss att byta spår och att en framtida
arbetskraftsbrist, om den någonsin kommer, kan ge oss mer makt att styra vår
tid.
– Men det som ger mest hopp är ändå människors längtan efter en förändring.