För ung. För gammal. För liten, för tjock, för osäker, för valkig, för rynkig.
Kan inte ha det. Eller det.
Fel. Fel. Fel.
Så missnöjda vi är med oss själva, där vi befinner oss på den glidande skalan
mellan ung och gammal. Mellan den tidpunkt då inget var fel, och det
ögonblick där vissa saker blev – nej. Färgen, formen, storleken,
blommönstret, gubbigheten.
– Ja, jag vet inte. Någonstans i medelåldern får kvinnor för sig att de ska
klippa håret kort och – busigt – det dryper etter runt ordet, skaffar sig
fyrkantiga glasögon, klär sig i sjok och blir farbröder.
Säger stilexperten Camilla Thulin.
Hon är inte nådig när hon talar om den svenska ängsligheten, behovet av att
vara ”praktisk”, effektiv, funktionell som om det uteslöt former, yppighet,
stilighet. Och fixeringen vid att vara ung.
– Jag skulle vilja se Hans Blix på omslaget till King, det är en distingerad
man med stil.
Vuxet är synonymt med tråkigt. Skräcken är så stor att vi kapitulerar och
erkänner oss besegrade av ungdomen genom att lägga oss under kirurgkniven.
– Vi orienterar oss mot USA. Vänder man sig ut i Europa är det något helt
annat. Där är kvinnor kvinnor. Vuxna. Stolta. Ungdom är bra när man är ung,
säger Camilla.
Hon stormar vidare mot affärsmännens outvecklade stilkänsla.
– Sköter de affärerna på samma sätt som sina kläder är vi illa ute!
Så kommer med ett typiskt Thulinskt frustande:
– Och det är vi ju!
Stil handlar om mognad, att vara omvärldsorienterad, ha en nypa självkännedom.
– Lång kjol innebär inte gammal och kort kjol inte ung.
Förr fanns det normer för hur kvinnor och män skulle se ut. De var relaterade
till klass, kultur och ålder. Ett statiskt men tryggt system där målet med
livet kanske var att bli gammal, kanske vis, få status och privilegier, med
ålderns rätt.
I mitten på 1800-talet, med den framsprängande industrialismen, började
upplösningen. Folk blev mer rörliga, tjänade pengar och kunde konsumera.
Åldrandet kom att mer och mer att förknippas med förfall och svaghet snarare
än med visdom och mänsklig kompetens. Något som kunde behandlas med
medicin, diet och träning.
Idag finns det resurser att bevara illusionen om att ungdom alltid är möjlig.
I varje fall längre. Pånyttfödelsens lockelse. Trött på jobbet? Bli något
annat! Fel hårfärg? Byt! Fel stil? Ny image! För gammal? Föryngra!
Ansvaret för hur vi blir och ser oss, hur vi blir värderade och betraktade,
ligger hos individen.
Mia Faltin, butikschef hos Bitte Kai Rand, har många års erfarenhet av kunders
klädbekymmer, oavsett om de är 20 eller 70 plus.
Det klagas och sörjs. Armar, valkar runt midjan.
– Man måste acceptera att åren går, men det är som om kvinnor över fyrtio har
svårt att hitta något som både är kaxigt och komfortabelt.
Kläder är personliga uttryck och är man inte riktigt säker på vem man är, blir
det svårt att hitta en egen linje.
Mia Faltin tycker att människor verkar mer vilse nu än förr.
Man vill likna dem som har det som man själv vill ha.
Tobias Aunér har arbetat med kläder i 15 år. Han är delägare till herrbutiken
Kalendegatan 28 by Kit i Malmö.
– Komforten är viktigare än fåfängan för de flesta män. De är nog tryggare i
sig själva än kvinnor. De köper inte XL om det är XXL de behöver, säger han.
Vissa 30-åringar vill föra sig som om de vore 50, vissa 50-åringar vill vara
yngre.
Han noterar också ett slags drömålder för män.
– Alla vill vara 45 år. Då är man vuxen men fortfarande ung, inte gubbig och
inte tonårig.
Ju närmare pensionen en man är desto mer intresserad är han av att klä sig
fräckare. Å andra sidan, män som funnit en viss typ av skjorta är inte
benägen att byta ut den: Det är inte jag, säger de då. Tobias Aunérs uppgift
blir att lotsa kunden till något som är nytt och känns rätt.
Män ber inte om stilhjälp, är hans erfarenhet.
– De är för stolta för det. De frågar mer om etikett. Den näsduken till den
slipsen? Såna saker.
Det är inte lätt.
Mest skulle man kanske vilja strunta i alltihop, köpa den där leopardmönstrade
toppen eller den storblommiga hawaiiskjortan och leva på.
Fast kanske inte ändå.