Meningen med livet är njutning

STOCKHOLM. När femtonårige David Bengtsson stod och väntade på bussen hem till Kvibille såg han klottret som skulle göra honom till filosof. Med tuschpenna på väntsalens vägg hade någon skrivit:

”Vi har precis missat sista bussen till Ljungby. Klockan är halv tre på morgonen, nästa buss går klockan sju. Vi fryser och diskuterar existentiella frågor.”
– Kanske det trevligaste jag nånsin har läst på en vägg, säger filosofen.

Han heter David Brax nu. Fyllde trettio i höstas och ser en tydlig linje genom sitt liv: från den nyskrivna doktorsavhandlingen ända bak till den nattliga upplevelsen på Halmstads busstation.
– Mycket av mitt liv har varit en strävan att hamna i den situationen: att man är bland vänner och kanske inte precis fryser, men diskuterar existentiella frågor.

Njutningsfullt. Boken som David Brax blev doktor på handlar om njutning. Budskapet är att allt det goda som vi människor strävar efter i livet består just i detta.

Hedonism, heter det när man anser njutning vara det centrala.
– Nästan alla människor är hedonister. Ett tag. Sedan växer de ifrån det, säger David Brax.

Det senare kan bero på de predikare som i alla tider har ställt njutningen i motsats till pliktkänsla, självuppoffring, försakelse och andra dygder som anses nödvändiga i ett moraliskt samhälle.

Vällusten är en dödssynd och njutningen räknas av vissa som en hållplats på halva vägen dit. Ett kortsiktigt jagande efter kickar.

Beklagligt, tycker David Brax.
– Hedonismen är kanske den mest spridda positionen bland människor som har tänkt litegrann på vad som är värdefullt.

Men för att maximera njutningen behöver man vara klok, inskärper han. Och strategisk.
– Strategin handlar om att undersöka om man verkligen gillar det man håller på med. Om det verkligen är långsiktigt. Om den verksamhet som man får lite njutning av nu verkligen ger mycket njutning i längden.

Strategin handlar också om att tänka på andra människor.
– Det är naturligtvis inte bara min njutning som är viktig, utan alla människors och varelsers. Det finns ingen relevant skillnad mellan mig och andra när det gäller vad som är värdefullt.

Detta är alltså ingen självisk teori; tvärtom, försäkrar filosofen.

Kanske beskriver det engelska ordet pleasure (som används i avhandlingen) bättre vad David Brax menar. Vårt svenska njutning är snävare och förknippas mer med sinnlighet, men här ska vi tolka begreppet som alla former av behaglig upplevelse.

Lyckan är njutningsfull. Och bäst av allt: den smittar.
– Den stora poängen med lyckliga människor är att de gör andra människor lyckliga. Deras egen lycka kan vara marginell i sammanhanget; det är den uppkomna kedjereaktionen som är det stora värdet.

Att njutningen är central betyder inte att vi hela tiden ska ägna oss åt att försöka må så bra som möjligt, fortsätter David Brax.
– Det visar sig alltid att de människor som är lyckligast är intresserade av sina medmänniskor och har meningsfulla projekt som socialt arbete, konst eller vetenskap. Detta är otroligt bra källor till njutningar. Då glömmer man ju bort det egna projektet att bli lycklig och får lyckan som en bieffekt i stället.

De asketiska læstadianerna i Norrbotten brukar anföras som exempel på njutningsfientliga människor. De dansar inte, dricker inte och har varken gardiner eller krukväxter.

Att avstå från allt detta kan vara en njutning för dem, kommenterar David Brax.
– Det kan vara en fördel ibland, att skala bort källorna till njutning. Inte minst för att det rör till det i huvudet. Alkohol är till exempel en njutningsskapande dryck som alla vet är förknippad med stora problem. Den som avstår gör kanske en njutningsvinst. Askes kan vara väldigt nyttig.

Det är nämligen viktigt att kunna bärga sig. Konsten att skjuta upp sin njutning kan vara livsavgörande. Detta vet vi tack vare marshmallow-testet.
– Man ger ett barn en marshmallow och säger: Du kan äta denna nu eller också får du två stycken senare. Så lämnar man rummet.

Kan barnet bärga sig? är frågan.
– Det visar sig att de barn som äter upp godbiten direkt får det svårare senare i livet – med att studera länge, med att planera tillvaron. Det är helt enkelt praktiskt att kunna bärga sig i väntan på en större belöning.

I ljuset av detta ter det sig ändå tveksamt att slita i åratal med en avhandling för att sedan bli arbetslös och tillbringa långa dagar med att skriva ansökningar om pengar till framtida forskning.

Projektet har dock haft personliga effekter, säger David Brax.
– Jag tycker att jag har blivit trevligare medan jag har arbetat med det här. Det kan visserligen ha att göra med att jag träffade min fru och att vi fick en son för två månader sedan. Men jag tror faktiskt att jag har börjat tänka mer på andra människors välmående.

Njutningen i att äntligen vara färdig var däremot kortvarig och inte alls värd besväret.
– Den som klättrar i berg enbart för att se utsikten klättrar inte i berg. Det är alldeles för mycket slit. Du måste älska att klättra.

David Brax älskar att filosofera. Att ordna upp sitt tankebagage. Att väva ihop sina idéer till en teori. Att aldrig nå fram till ett faktum, utan hela tiden få vara skeptisk och ställa nästa fråga. Gärna i sällskap med goda vänner.

Ibland tänker han på filosoferna i den halländska väntsalen.
– De har missat sista bussen och det är jobbigt. Många skulle bara bli frustrerade, men dessa människor sätter sig och diskuterar existensen. Det tycker jag är en helt utmärkt inställning till ett missöde.