Så här säger psykologen Kristina Elofsson från Malmöpsykologerna:
Inställningen till en återförening beror på hur vi upplevde tiden tillsammans,
exempelvis i skolan. Det kan vara glädjefyllt, men också smärtsamt. Om det
sedan är bra eller dåligt får var och en bedöma.
Vi bär alla på vår historia. Att möta det som en gång var svårt kan vara bra.
Det kan vara ett sätt att ta reda på varifrån det smärtfyllda kommer. Att
exempelvis möta den där personen som var den tuffa och se vad det blev av
honom eller henne kan kännas skönt. Och när man vågar möta det gamla är det
lättare att förändras där man står i dag.
På en återträff upptäcker man hur mycket man åldrats. Det blir ett klargörande
av den egna åldern som kan vara jobbigt men också nyttigt. En möjlighet att
reflektera över om man är nöjd med var man befinner sig i livet.