SKANÖR. Linda Letelier vill att alla hemma i Skanör ska veta. Att både hon
själv och hennes tre söner delvis har chilenskt ursprung – trots att de är
blonda.
– Ibland när jag hör någon runt mig kalla någon för blatte säger jag att jag
faktiskt är halvblatte. För det är det ingen som tror. Man kan undra var
gränsen går för att vara just blatte. Är det om man är mörk, om man har ett
annat namn? Eller snarare om man är arbetslös?
Som mamma har det varit viktigt för Linda Letelier, 33, att hålla det
chilenska arvet vid liv, att laga empanadas, dansa till salsa hemma i
radhuset eller att envisas med att läsa barnböcker på spanska. Men allra
viktigast är att ge barnen en global världsuppfattning. Därför vet sönerna
om att morfar suttit fängslad i Chile, att det finns oförklarliga krig och
orättvisor och att alltför många barn inte somnar mätta.
Lindas egen uppväxt präglades av pappans och den svenska mammans chilenska
politiska kamp – den blev en del av henne – och att inte föra vidare denna
del skulle kännas som ett sår för Linda. Som om en bit av henne försvann.
– Det var känsloladdat att se min pojke Movitz äta morfars bönsoppa när vi var
nere och hälsade på honom i februari. Eller att höra att Movitz är precis
som min farfar. För hela tiden finns en längtan där, att både jag och mina
barn ska komma närmare det chilenska.
Drömmen är att flytta till Chile med hela familjen ett par år. Men då uppstår
andra problem. Som släktingar i Sverige som är för gamla för att bara lämna
och en insikt om att hennes man och barn, och kanske även Linda, skulle bli
invandrare i Chile.
– Då skulle de få känna ett mellanförskap där. Det är svårt. Men jag får väl
finna mig i att vi är födda här i Sverige, förlika mig med det.
Det viktigaste, resonerar hon, är att förmedla till barnen att de har rötter i
både mormors Blekinge och morfars Chile.
– Här i Vellinge finns det starka främlingsfientliga krafter. Jag vill aldrig
att mina barn ska tystna om var de har sina rötter. De ska känna glädje och
stolthet över det chilenska, liksom det svenska.
LÄSARFILMER Är du också mellan två kulturer? Filma din egen berättelse (obs,
klippet ska inte vara längre än 2 minuter) och skicka till
inpalivet@sydsvenskan.se. Kolla in det första klippet här
.