Pendling ger tid för egna tankar

Vardag & livsstil.
Kvart över fyra varje eftermiddag väntar Karin Larsson på bussen utanför sjukhuset i Lund. Hon har pendlat till jobbet i sex år.

Lund. – Jag lyssnar på musik ibland. Oftast försöker jag vila och funderar lite över vad som hänt under dagen. Det är skönt med tid för sig själv.

På hållplatsens digitala display visas avgångar som närmar sig. Många resenärer följer tavlans skiftningar med blicken. Några verkar stressade och vankar av och an mellan busskurerna, medan andra sitter försjunkna i en bok eller tidning, till synes oberörda av aktiviteten som pågår runt omkring.

När Sjöbobussen rullar in bildas en liten folksamling utanför dörren. Plånböcker och kort letas fram ur fickor och ryggsäckar. Några tvingas ta av sig vantarna i den bitande kylan.

– Jag har märkt att folk blir lättare irriterade nu när det är så kallt ute, säger Karin Larsson.

Hon ägnar själv drygt två timmar dagligen åt pendling från hemmet i Sjöbo till jobbet på sjukhuset. Med två tonårsdöttrar hemma och ett heltidsjobb som chefssekreterare är hon van vid att ha mycket folk omkring sig.

– Jag uppskattar tiden man får för sig själv på bussen. De första tio minuterna brukar tankarna vandra fram och tillbaka. Ibland kommer jag på lösningar på problem jag ställts inför under dagen. Ja, just det, så kan man ju göra!

Att tvingas passa tider tycker Karin Larsson är det mest negativa med pendlandet. Speciellt på sommaren när det ofta är aktiviteter inplanerade efter jobbet.

– Jag kanske ska skjutsa döttrarna till någon fotbollsmatch. Då gäller det att planera så att jag hinner hem i tid. Det kan kännas stressande ibland.

Annars är inte Karin Larsson den stressade typen. Hon har förståelse för att bussarna är försenade ibland och har varit med om både olyckor och trasiga bussar som fördröjt hennes pendlande.

– Det får man räkna med. Det som gör mig mest missnöjd är när jag inte får information om vad som har hänt. Den ovissa väntan kan vara irriterande.

Karin Larsson beskriver att det bildas en speciell gemenskap på bussen. Hon tycker det är skönt att själv kunna välja om man vill prata med någon eller inte. När det händer något ovanligt – som en snöstorm eller att bussen går sönder – blir det mycket snack.

– Alla är ju i samma situation och folk blir mycket öppnare.

Men i vanliga fall lutar sig folk tillbaka och passar på att vila.

– Om någon somnar till kan man skaka liv i den personen när det är dags att gå av. Man har ganska bra koll på varandra efter några års pendlande.

Relaterade artiklar

Författare: KERSTIN HANSSON
Publicerad 14 april 2010 11.29
Uppdaterad 14 april 2010 11.29

Vardag & livsstil
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu