Malmö. Det började med ett foto. En massa ungar i 90-talsutstyrsel och
deras pedagoger. Dagisfotot lades ut på Facebook och plötsligt blev det
rörelse på nätet. De forna dagisbarnen började tagga sig själva till fotot,
tipsa de andra om bilden och kommentera den. Efter en tid hade alla hittat
dit, till den digitala platsen för gamla minnen. Till och med personalen som
jobbade på dagiset Filifjonkan under 90-talet.
Fotokommentarerna växte till hundratalet och till slut bestämde de att det var
dags att ses. I somras blev det verklighet.
– Vi bestämde allt på Facebook. Utan Facebook hade det aldrig hänt. Det hade
varit ett alldeles för stort projekt, säger Celia Ahlqvist-Boltes.
Hon sitter tillsammans med två av sina dagiskompisar på ett fik på Sankt Knuts
torg i Malmö, runt hörnan från Filifjonkan, och berättar. Om hur alla kom
till det gamla dagiset den där kvällen, hur de åt tacosbuffé och drack vin,
personalen och de forna dagisbarnen tillsammans. De sjöng barnsånger,
lyssnade på historier om vem som busade mest under vilan och tittade på
diabilder och filmsnuttar från tiden då tjugoåringarna grävde i sandlådan.
– Det var så roligt att träffas i verkligheten. Det var flera som jag inte
hade sett på länge. Och plötsligt insåg man sådant som att vissa av
fröknarna röker! Det höll de hemligt på den gamla tiden, säger Malin
Mattsson.
– Alltsammans var en nostalgichock, säger Celia Ahlqvist-Boltes.
Filifjonkan är ett föräldrakooperativ som startades av deras föräldrar. Att
mammorna och papporna var engagerade och kände varandra tror de bidrog till
alla de goda minnen de har från den tiden.
I dag är det tretton år sedan de slutade på dagiset. En evighet, tycker de
själva. Minnena från småbarnsårens kuddrum är bara goda, det säger de alla
tre. Just därför var återträffen rolig.
– Hade det varit högstadiekompisar hade det varit en annan sak. Där hade man
så tydliga roller och det hade kanske varit jobbigt. Men vi var för små för
sådant, säger Celia Ahlqvist-Boltes.
Anton Olsson Candia nickar.
– Vi är också för unga för att hålla på med prestationsprat om vad vi håller
på med i dag och så. Alla jobbar lite här och där. Det är kanske känsligare
när man blivit äldre.
De tre småbarnsvännerna ses regelbundet och rör sig i samma kretsar. Men några
av dagiskompisarna som kom på återträffen hade de inte träffat på länge. Nu,
efter festen i augusti och addandet på Facebook, kommer de att fortsätta
att hålla kontakten. Med alla.
– Det är kul att ha dem där så att man kan spionera, säger Anton Olsson Candia.
De är säkra på att de kommer att ses igen.
Malin Mattsson berättar också om bästisen från skoltiden. Under ett par år
bodde hon med familjen i Norrköping och umgicks dagligen med sin bästis. Men
efter flytten tillbaka till Malmö har kontakten ebbat ut.
– Nyligen hittade vi varandra på Facebook och började kommentera den andras
bilder. Och nu tror jag att vi ser till att ses. Men hade det krävts att jag
letade upp hennes telefonnummer för att ringa bara sådär, hade det aldrig
hänt.