LUND. Ställtid. Minns ni begreppet? Fysikern och författaren Bodil Jönsson
myntade det för tio år sedan. Gensvaret blev stort i en tid då stress och
utbrändhet ökade.
Nu säger hon att ställtiden helt har försvunnit.
I slutet av 1990-talet kände sig människor alltmer splittrade av ökad
arbetsbelastning och krav på ständig tillgänglighet, enligt Bodil Jönsson.
Många försökte fortfarande hinna med allt, men mådde dåligt av att inte
kunna göra ett lika gediget och meningsfullt jobb som tidigare.
Hennes bok ”Tio tankar om tid” satte fingret på problematiken. Ställtid
beskrev den tid människor behöver för att starta och bromsa före och efter
en arbetsuppgift. Den tid som krävs för eftertanke och reflektion.
– Många upplevde en allmän tidsbrist, de hade inte längre några marginaler,
säger Bodil Jönsson. Jag har fått så mycket brev från människor, om deras
äktenskap, arbetsplatser och sår. För många gjorde den här boken skillnad.
Ställtid var något som de kunde använda gentemot sina arbetsgivare till
exempel.
I sin nya bok ”Tio tankar om tid – tio år senare” reflekterar hon över hur
vårt förhållande till tid har förändrats under det senaste decenniet. Mycket
är annorlunda.
Den stressrelaterade ohälsan har glädjande nog sjunkit, men det har ett pris,
menar hon. Människor har gett upp kampen om att behålla djup, mening och
långsiktighet i tillvaron. För att orka.
– Vi befinner oss i en helt ny tidsanda, där enskildheter och ytlighet styr
våra liv. Vi har gett efter för det småttiga, de flesta har glömt att det
fanns något annat. Allting är ofantligt lätt och lagom, en mängd småsaker
fyller i stort sett våra liv.
Tiden har styckats allt mer. Vi har fått en i-stunden-kultur.
Teknikexplosionen under 00-talet har bidragit till utvecklingen: vi är fullt
sysselsatta med att tömma den aldrig sinande mejlboxen, berätta på Facebook
att vi druckit kaffe latte och svara i mobilen var vi än befinner oss.
Den nya tekniken påverkar också vår tidsuppfattning, menar Bodil Jönsson.
Eftersom nästan allting numera kan ske på momangen har tidsluckan mellan
nuet och framtiden nästan raderats ut. Den viktiga ställtiden har därmed
försvunnit.
– Vi vänjer oss av med att vänta och längta, som kan vara något positivt.
Snarare blir vi olyckliga över att vi inte redan har gjort saker.
Genom att ägna oss mer åt banaliteter och acceptera att vi bara hinner skrapa
på ytan i det vi gör, jäktar vi mindre, enligt Bodil Jönsson.
– Om man ska se det positivt så har det varit en tillnyktringsperiod. Vad som
helst är bättre än den krampaktiga stress vi befann oss i för tio år sedan.
I dag är det inte längre fint att ha mycket att göra, istället har det
blivit status att göra ingenting.
Men samtidigt har livet blivit tråkigare, menar hon.
– Det är dags att vi blir lite lyckligare av det vi gör också. Och jag tror
det kan vara en vändning på gång. Vi håller på att tröttna på oss själva.
Enligt lyckoforskningen är det viktigaste för människor att ha nära
relationer, men sådana kräver mycket tid. Lyckan blir också större om vi ger
oss på större projekt, som kräver både glöd och ansträngning.