Växte upp i Skåne ovetande om varandra

LUND. På köksbordet sprider Lin Backlund och Emelie Falk ut innehållet i sina adoptionsakter. Här finns födelseattesterna, barnhemmets dokumentation kring de biologiska föräldrarna, den svenska socialtjänstens detaljerade redogörelser och gamla fotografier.

Tillsammans har de gått igenom alla uppgifter, jämfört och spekulerat kring vad som egentligen hände för snart tjugonio år sedan. Då bestämde sig någon för att separera dem utan att berätta det för de blivande adoptivföräldrarna.

Fram tills för ett år se dan levde de helt skilda liv totalt ovetande om varandra. I handlingarna från födelselandet framgår att de har flera syskon, så det har de alltid vetat. Men inte att de har en tvilling som också bortadopterats och därtill vuxit upp bara några mil bort.

– Även om vi båda två har haft trygga uppväxter så är det ändå lite sorgligt, säger Emelie Falk. Det är klart frågan finns där: Undrar vad som hänt om vi hade vuxit upp tillsammans? Men vi är inte arga eller bittra på någon.

– Våra föräldrar har kanske varit oroliga för att vi ska känna att vi berövats på något, säger Lin Backlund. En del har reagerat med att säga: ”Vad skönt, nu har du hittat en riktig syster.” Men så är det ju inte. Min familj är min riktiga familj.

Ingen av dem f underade särskilt mycket över sitt biologiska ursprung under uppväxten, men när Emelie Falk gifte sig för två och ett halvt år sedan började hon intressera sig för sin bakgrund.

– När jag pratade med mamma om det sade hon ”jamen, det var ju en kvinna som ringde mig för många år sedan och sade att hennes adopterade dotter kunde vara din syster”.

Detta kom som en total nyhet för Emelie Falk, trots att föräldrarna talade om det när hon var barn.

Emelie var bara fyra veckor när hon kom till Sverige svårt medtagen till följd av den för tidiga födseln, uttorkning och lunginflammation. Några veckor senare hämtades Lin, som var större och starkare.

– Mina föräldrar visste ingenting om en tvilling, berättar Lin Backlund. Men taxichauffören som hämtade dem på barnhemmet frågade dem vad som hänt med ”den andra”. De undrade förstås vad han menade. Han skrev ner två flicknamn på en lapp som han gav dem.

Hon räcker fram ett gulnat papper: ”Nur hidajah” och ”Nur hasa­nah” står det. Det är Lins och Emelies indonesiska förnamn.

– Men mina föräldrar fick inte reda på något från barnhemmet, fortsätter Lin Backlund. Hemma i Sverige letade de via adoptionsbyrån efter någon som kommit samtidigt som jag. Så småningom hittade skattemyndigheten en flicka som var född samma dag.

Det var Emelie Falk. Lin Backlunds föräldrar kontaktade familjen som visade sig bo i Helsingborg. De blev först chockade men gick med på att träffas hemma i Lins föräldrahem i Höör. Då var flickorna två och ett halvt år. Det finns ett foto som togs vid det tillfället där de sitter bredvid varandra.

– De jämförde adoptionshandlingar, men det var mycket som inte stämde och dessutom tyckte de inte att vi var lika, säger Lin Backlund. På den tiden fanns inte DNA-tester på samma sätt. Och det hela var ju på något sätt för osannolikt för att kunna vara sant.

Föräldraparen nystade inte vidare. Kanske fanns också en oro för vad konsekvensen skulle bli om det visade sig att deras adoptivbarn var syskon, funderar döttrarna.

– Om man har längtat efter barn i flera år så är man ganska nöjd med att äntligen vara en familj, säger Emelie Falk. Många adoptivföräldrar är rädda för att barnen kanske ska känna att de inte är riktiga föräldrar, men så är det inte för oss.

Hon lyckades få reda på vad familjen i Höör hette, men tvekade inför att ta kontakt. En kompis till henne fortsatte däremot att leta på Facebook och hittade en kvinna med rätt namn och ålder i Lund som såg ut att vara adopterad. För drygt ett år sedan tog Emelie slutligen mod till sig och skickade ett meddelande till Lin.

– Hon skrev jättefint, säger Lin Backlund. Men jag tänkte ändå: ”Vad är det här för en galning på Facebook?” Först svarade jag bara att hon kommit fel.

Men när Lin berättade för sin mamma att någon påstod sig vara hennes syster fick även hon på nytt höra om barndomens möte.

– När Lin hörde av sig igen och sade att det kunde stämma tappade jag nästan andan och hjärtat klappade, säger Emelie Falk. Det var överväldigande, alla känslor blandades: glädje, förvirring, nyfikenhet.

I januari förra året träffades de.

– Det första jag tänkte var att hon har så långa, smala ben, det är orättvist! skrattar Emelie Falk.

De är inte påtagligt lika, men de kunde se vissa gemensamma drag.

– Tänk om en av oss hade hamnat i Frankrike och den andra i Kina, säger Lin Backlund. Nu känns vi ju ändå lika på många sätt, vi talar skånska och har samma kultur. Det visar hur mycket den sociala miljön påverkar vem man blir.

Att båda valt att bli lärare, att de hade samma bröllopsdag och dansade till samma låt på sitt bröllop var sammanträffanden som fick dem att häpna.

De bes tämde sig nästan gen ast för att göra ett DNA-test för att stilla nyfikenheten.

– Men det kändes inte som om resultatet skulle spela så stor roll, säger Lin Backlund. Vi tyckte det var otroligt att vi hade träffat varandra ändå eftersom vi var födda samma dag, hade bott på samma barnhem och hade samma bakgrund. Och vi trivdes tillsammans.

Provsvaret visade att de var tvåäggstvillingar.

– När Lin läste upp det i telefon skrattade och grät jag på samma gång, säger Emelie Falk. Det var svårt att ta in att det verkligen var så. Plötsligt hade vi en annan relation, och vi var inte bara systrar utan tvillingsystrar.

Hur går man från att va ra helt okända inför varandra till att h a en syskon­relation?

– Jag har två andra systrar som jag har vuxit upp med och det känns inte som med dem, säger Lin Backlund. Men Emelie och jag är mer än vänner.

– Ja, det känns som om vi är mer än bara två tjejkompisar och jag hoppas att relationen ska växa sig starkare, säger Emelie Falk.

Nästa steg för dem är att resa till Indonesien tillsammans för att leta efter sina rötter.

– Framförallt vill vi ta reda på vem den där taxichauffören var, säger Emelie Falk. En del tror att han kan ha varit vår pappa.

– Men det spelar inte så stor roll vad vi hittar, säger Lin Backlund. Vi har ju redan fått högsta vinsten.