– Det finns en poäng i att queerordet inte är helt enkelt att förklara, säger Andréa Hofmann von Baltenau.
Hon dricker kaffe tillsammans med Johanna Marseille under regnbågsflaggan i RFSL:s lokaler i Malmö, en stad där många kallar sig själva queer. Q:et syftar inte på sexuell läggning eller könstillhörighet. Istället är det en kritik av normer och viljan att stoppa folk i fack.
– Ordet inkluderar alla dem som står utanför heteronormen men inte kan eller vill definiera sig som homosexuella, bi- eller transpersoner. Verkligheten är mer komplex än så, säger Andréa Hofmann von Baltenau, som inte vill sätta etiketter på sig själv.
– Jag har känt en stor frihet i att inte behöva definiera min sexualitet och vara antingen-eller. Jag hoppas också att jag blivit mindre snabb med att döma och kategorisera andra människor.
I maj bestämde sig RFSL – Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter – för att lägga till q i sitt namn: h-, b-, t- och queerpersoner.
Andréa Hofmann von Baltenau och Johanna Marseille sitter båda i Malmöavdelningens styrelse. Det senaste året har de haft många diskussioner om begreppets fram- och baksidor.
Johanna Marseille är en av dem som varit skeptisk.
– Om det inte finns några kön eller sexualiteter blir det ju svårt att kämpa för minoriteters rättigheter. Och dessutom förbannat tråkigt, säger hon.
Johanna Marseille är transvestit, en biologisk man som ofta klär och definierar sig som kvinna. Den erfarenheten spelar in i hennes kritik.
– Utan kön finns ingen transvetism. Transexuella vill ju operera om sitt könsorgan. Om någon då säger till oss att kön inte finns … Det känns respektlöst. Man har en teori och sedan vill man att verkligheten ska formas efter den.
Hon tycker också att ordet queer tenderar att bli så krångligt att många känner sig utanför.
– Det krävs ju universitetsutbildning för att hänga med i debatten, och det är lätt att känna sig lite dum.
Samtidigt finns queerteorin utanför universiteten. Idéerna är till exempel avgörande i diskussionen om könsroller. Under lång tid har aktivister utmanat bilden av hur män och kvinnor förväntas agera eller se ut. De har också lyft frågan om hur vi påverkas av klassbakgrund eller etnicitet.
Andréa Hofmann von Baltenau betonar att ”q:et” inte betyder att kön eller andra kategorier upphör.
– Det handlar bara om att fler människor får plats, säger hon. Fler sätt att vara på.
”Jag är lika bra på att döda som straighta soldater.” Budskapet hölls upp bakom ryggarna på homo-, bi- och transpersoner från den svenska försvarsmakten under förra årets Prideparad. En lesbisk polis fick en spottloska riktad mot sig. I Göteborg tvingades Migrationsverket avbryta ett seminarium.
Att vissa personer bakom aktionerna kallat sig ”queeraktivister” har lett till en mediedebatt om q:ets vara eller inte vara.
Johanna Marseille hoppas att Malmös regnbågsparad ska slippa sådana händelser, och tycker att attackerna riktas åt fel håll.
– Jag undrar om de som höll upp skylten bakom killen i uniform tänkte på pojkens personliga historia, säger hon. Alla de svåra steg han tagit för att våga gå i pride. Det värsta är att man slår inåt, men det skadar också rörelsen utåt. Jag har jobbat inom pr tidigare och känner att nej nej nej, det här förstör för oss.
Andréa Hofmann von Baltenau håller med, men inflikar att mediebilden är skev.
– Det finns extremfall i alla läger och de får alltid mest uppmärksamhet, säger hon. Q:et handlar ju också om att inte generalisera kring vissa grupper.
Trots att Johanna Marseille kritiserar delar av queerrörelsen, så ställer hon sig positiv till det nya q:et i RFSL:s namn. Även där spelar hennes personliga historia in.
– Om queerrörelsen funnits när jag var ung hade det inte behövt ta så lång tid innan jag vågade komma ut som transa, säger hon. Under uppväxten visste jag bara att jag var annorlunda. Först som vuxen förstod jag att man kunde vara som jag och att det var okej. Queer är ett ganska rymligt ord och det hade kunnat fånga upp mig. Jag hade nog känt mig mindre ensam.
– Sedan tycker jag att det är lite fint att tänka på var ordet först dök upp. I USA på 40- och 50-talen kallades alla avvikare queers, det räckte att du var lite fjollig eller manhaftig. Ordet betydde knäpp, udda. Så vi var alla queers från början.