Alla dörrar ska stå öppna för mitt barn

Flicka eller pojke? Det spelar ingen roll, menar Malin Björns. Som förälder vill hon undvika en uppfostran där barn behandlas olika beroende på kön. Alla ska ha rätt att gråta när de är ledsna, även stora tuffa grabbar.

En livlig krabat kommer stultande över köksgolvet för att få mammas uppmärksamhet. Mamma heter Malin Björns och barnet Vide. De bor i en ljus och luftig lägenhet intill Sankt Knuts Torg i centrala Malmö tillsammans med kelsjuka innekatten Moses.

Vide är ett och ett halvt år gammal. Malin Björns tycker det är onödigt att Sydsvenskans läsare och människor i allmänhet ska känna till barnets kön. Hon är för en könsneutral uppfostran och vill inte att hennes barn hamnar i en viss könsmall.

Uttryck som han, hon, pojke, flicka, lilla gumman och lilla gubben påverkar tankarna, medvetet eller omedvetet, så att barn behandlas olika, anser hon. Man tröstar flickor när de slagit sig och tycker det är helt okej att de gråter, medan pojkar genast ska upp och hoppa och sluta lipa.

Ordet hen introducerades för ett par år sedan. Det är ett pronomen som kan stå för både hon och han. Ett bra ord, tycker Malin Björns.
– Men det är så pass nytt att många inte känner till det än, därför brukar jag själv säga en eller barnets namn.

Hur bemöter du folk på stan som undrar om Vide är en pojke eller en flicka?
– Jag brukar svara: "Barnet heter Vide. Jag tycker inte att det är viktigt vad det är för kön, så därför kan du säga hon eller han om du vill".

Kan inte det svaret väcka förvåning?
– Jo, men då förklarar jag att det inte finns något relevant skäl att uppfostra Vide till man eller kvinna.

Var du redan från början inställd på att ge ditt barn en könsneutral uppfostran?
– Ja, beroende på att jag växte upp i en väldigt patriarkal familj. Olika bitar som gått i arv i generationer triggade i gång mig. Fördelen med att växa upp i struliga miljöer är att man tvingas tänka och reflektera. Jag tog inte saker för självklara utan funderade på varför det blev så här.

Du och Vides pappa bor inte ihop utan har delad vårdnad. Är ni överens när det gäller barnuppfostran?
– I stort sett, även om jag nog är den som är mer pådrivande när det gäller den könsneutrala biten. Själv ser jag mig helst som queer, det vill säga att jag inte behöver definiera mig som kvinna. Om jag skulle beskriva mig själv på en lång lista hade just ordet kvinna hamnat i slutet, långt efter exempelvis vegan, djurälskare och jämställdhetsivrare.

Malin Björns stora utmaning för närvarande är valet av förskola till Vide. Därför har hon satt upp lappar på olika håll i Malmö för att komma i kontakt med andra föräldrar som vill starta ett föräldrakooperativ eller en genusförskola.
– Jag skulle vilja ha en förskola där man aldrig pratar om pojkar och flickor. Språket är viktigt, likaså miljön. Men det absolut viktigaste är föräldrarna, eftersom barn gör som vuxna gör.

Har några föräldrar nappat på idén?
– Ja, vi ska träffas och prata vidare. Jag vill komma i gång så fort som möjligt. Malmö stad har ställt upp och hjälpt mig fantastiskt mycket när det gäller blanketter och information om vad som krävs.

Alla lappar som försvunnit har inte utmynnat i kontakt. Malin Björns har fått sätta upp nya i flera omgångar. Hon gissar att folk har blivit provocerade och rivit ner dem.
– En del kan nog tycka att det är elakt att inte ge barnet ett kön. Barnet har ett fysiskt kön, men jag ger det inte ett socialt kön. Jag vill öppna alla alternativ för mitt barn. Det är slutmålet. Vide ska veta att det är okej att utbilda sig eller att inte utbilda sig. Att drivas av lust och nyfikenhet och inte av strukturella normer. Ha känslan av att jag kan och jag vill, inte att jag måste. Vide ska ha fria yrkesval, fria klädval och fria sexuella val på alla sätt.