De vill krossa alla myter

MALMÖ. Elin Lager minns bara vagt hur hon blev sjuk och fick diagnosen diabetes typ 1, eller barn- och ungdomsdiabetes. Hon tror att det var i elvaårsåldern. Hennes mamma som är sjukgymnast blev misstänksam när Elin drack onormalt mycket. Hon tog sin dotter till doktorn och proverna bekräftade misstankarna.

– Eftersom jag kom tidigt till sjukvården hade jag inte hunnit bli speciellt sjuk. Men jag lades in för att lära mig om sprutor och annat. Jag kommer bäst ihåg att de hade en massa spel på avdelningen så det var nog dem jag sysslade med mest, säger Elin Lager.

Hon tror att föräldrarna tog diagnosen allvarligare.

Hennes eget förhållande till sjukdomen har fortsatt lika odramatiskt som det började. Hon mäter sitt blodsocker fem gånger om dagen och justerar insulindoserna efter hur hon lever och vad hon äter. När hon är sugen på något sött unnar hon sig det.

– Jag har gradvis vuxit in i rutinerna och har alltid skött mig själv. När jag får en känning av för lågt blodsocker häver jag den själv. Det jag har känns inte som en sjukdom.

Skötseln underlättas av att Elin Lager har en insulinpump, som ger en jämn basdos insulin över dygnet. När hon vill äta eller blodsockret ligger för högt ger hon sig själv en extrados med ett tryck på pumpen.

– Pumpen gör att jag slipper bära med mig sprutor överallt och kan leva mer flexibelt. Jag är väldigt nöjd med den, säger hon.

Elin Lager har berättat för sina kompisar, och för de lärare som behöver veta, att hon har diabetes.

– I början var det jobbigt eftersom jag ville vara som alla andra. Nu svarar jag gärna om någon frågar. Tyvärr finns en del myter om diabetes och somliga har väldigt bestämda åsikter, fast de är fel. Typ 1-diabetes blandas väldigt ofta ihop med typ 2.

Bland annat därför skriver hon och hennes bästa kompis Astrid Molin på en bok om typ 1-diabetes.

– Vi gör en bok för nyinsjuknade ungdomar mellan tolv och sexton år. Den ska vara tunn, lättläst och rolig med vardagstips och personporträtt. Vi intervjuar unga människor som inte har låtit sig hindras av att ha diabetes.

Bokidén började som ett projekt i skolan. Flickorna går inte i samma klass, inte ens på samma skola, men fick lov att göra projektet tillsammans.

– Astrid och jag har varit kompisar hela livet och hon har varit med sedan jag blev sjuk. Vi har pratat väldigt mycket om diabetes och hon vet mycket.

Elin Lager har ingen kompis med diabetes och har aldrig varit på läger för ungdomar med diabetes.

– Men nu har jag, på grund av boken, börjat engagera mig mer.

Människor med diabetes kan inte välja yrken som brandman, pilot, polis, yrkeschaufför eller andra där en känning av lågt blodsocker kan äventyra andras säkerhet.

Dessbättre är det inga karriärer som lockar Elin Lager. Hon lutar åt att gå vidare till teknisk högskola efter studenten men tänker ta ett sabbatsår innan dess och se sig om i världen. Hon tror knappast att sjukdomen innebär några hinder som inte går att komma över.