Doula fick pappa att våga närvara

LÖBERÖD. – I efterhand är jag så glad att jag var med, annars hade jag verkligen missat något.

Robert Schmidt, 46 år, lyfter upp lille Elmer i luften. Pappa och son utbyter leenden.

Den 19 juli föddes Elmer på Universitetsjukhuset i Lund. Robert Schmidt stod bredvid barnmorskan som i slutskedet fick ta tag i pojkens huvud och dra ut honom. Ett oförglömligt ögonblick som Robert bara några månader tidigare aldrig trodde att han skulle uppleva.

När 38-åriga hustrun Minna Mercke blev gravid började Robert Schmidt efter ett tag fundera över förlossningen. Han kände att han inte ville vara med.

–Jag tyckte det verkade läskigt, förklarar han. Jag föreställde mig att hon skulle gråta och skrika och att det skulle vara blod överallt. Och det är ju hemskt att se den man älskar blödande och i smärtor.

Minna Mercke hade redan två barn från ett tidigare äktenskap, tolvårige Emil och tioåriga Ellen. Hon kände själv ingen oro inför förlossningen men respekterade Roberts känslor inför något som var okänt för honom.

–Jag ville inte tvinga honom att vara med, säger hon. Om jag gjorde det skulle jag bara få ta hand om honom också.

Men hon ville inte vara ensam. Eftersom hennes mamma bor i Finland och systern i Australien bestämde hon sig för att anlita en doula, en utomstående kvinna som är med vid förlossningen.

Via internet hittade hon Marie Sievert vid Livslustkliniken i Malmö. Förutom att ta uppdrag som doula håller hon i privat föräldrautbildning och ger samtalsterapi.

Marie Sievert träffade Minna Mercke och Robert Schmidt vid ett par tillfällen innan förlossningen. Samtalen fick Robert att ändra sig.

–Det kändes bra att en doula skulle vara med, då fanns det ingen press på mig, säger han.

Men Marie Sievert förklarar att doulan inte ersätter pappan utan stödjer paret.

–Den klassiska doulaklienten är en kvinna som har fött barn tidigare och har haft en jobbig förlossning, säger hon. Den kan ha varit utdragen, barnet kan ha mått dåligt eller så har personalen inte varit på plats när den behövdes.

Dagens förstagångsföderskor har ofta orealistiska förväntningar på hur de ska bli omhändertagna när de ska föda, menar Marie Sievert.

–Många blir djupt chockade över att de blir lämnade ensamma och känner sig övergivna, säger hon. De flesta barnmorskor är fantastiska, men förlossningsvården är underbemannad och de kan ha tre fyra patienter samtidigt.

Marie Sievert har själv fött tre barn och de egna upplevelserna fick henne att utbilda sig till doula hos en barnmorska i Danmark.

–Jag trodde att jag skulle dö när jag födde. Det gör många kvinnor. På föräldrautbildningar pratas det mycket om hur det går till och ser ut när man föder barn, men inte om djupare känslor.

Minna Mercke gick sjutton dagar över tiden och blev igångsatt. Marie Sievert var med från början. Hon gjorde allt från att köpa godis till att hjälpa Minna att hantera skräcken för smärtan. Hon såg till att Minna åt och drack, att hon gick upprätt med gåstolen och vågade prova lustgasen. Och hon sysselsatte Robert med att sätta på musik eller massera hustrun på ryggen.

Tre och en halv timme efter det värkstimulerande droppet var Elmer ute.

–Efteråt var jag otroligt stolt över mig, säger Robert Schmidt. Tack vare Marie kändes det som om jag hade haft en nyckelroll.

För Minna Mercke var skillnaden stor mot hennes tidigare förlossningar.

–Jag var inte orolig en endaste stund, utom när Marie var iväg en kvart för att lägga pengar på bilen, skrattar hon.

Marie Sievert tar 5 000 kronor för att ställa upp som doula. Minna Mercke och Robert Schmidt avskräcktes inte av kostnaden.

–Vi köpte barnvagn och kläder begagnat istället, säger Minna.