92-åriga Ellen Keller får hjälp av Lone Liebe att bättra på läppstiftet.¿ Jag trivs här till 100 procent. Personalen, maten ¿ ja allt är bra, säger hon. Foto: Johan Bävman

Moderna tider i Byen

Text: Bibi Häggström
Publicerad 26 november 2007 23.30 Uppdaterad 30 november 2007 2.00

Inpå Livet.
Frukost innan solen går upp, eller klockan elva på förmiddagen. Vin till lunch och kvällsmat. Frukt och godis när som helst. En resa till Medelhavet för pengarna som blir över.

På äldreboendet Lotte i Köpenhamn lever de äldre som om de bodde hemma.

– Jag har en stark tro på livet före döden. Därför kan man bli berömd för att göra något så självklart.


För Thyra Frank handlade det om ren medmänsklighet när hon förändrade äldreboendet Lotte i Köpenhamn.

– Vi föds som original men ska dö som kopior, säger hon med avsky.


Det är måndag förmiddag. Fastän klockan nästan är elva har vissa av pensionärerna ännu inte ätit frukost. De bestämmer själva vilken tid som passar.

– Någon vaknar klockan fem och då får han kaffe och ett rundstycke, säger Thyra Frank.


Lunchen brukar serveras vid ettiden.

– Vad önskar du dricka? Rött vin?


Just den här dagen är det lite extra festligt för Annemarie Garvold, biträdande föreståndare, fyller 46 år. Hon har önskat sig stekt fläsk med persiljesås och då blir det denna danska paradrätt som serveras.

– När en av våra hyresgäster, de kallas så här, fyllde år häromdagen var önskemålet laxsnittar, kalvstek och citronfromage. Och det serverades tack vare att vi har ett eget kök och en egen kock, säger Thyra Frank.


Mitt i fläskdoften sprids rökdoft. När det är kalas är det tillåtet att röka i matsalen, för pensionärer och personal. Mot lagen.

– Är det någon som kommer på oss får vi väl böta, säger Annemarie Garvold.


Hon ser inte särskilt bekymrad ut.


Annars är det endast i vardagsrummet på första våningen och i de enskilda rummen som rökning är tillåten.


För här är filosofin att detta inte är en institution utan ett hem. Och i sitt hem bestämmer man själv. När man vill äta, sova, klä på sig, gå i affärer, på Tivoli eller till biblioteket. Eller ha röda naglar.


Här får anhöriga komma när de vill och de är ofta med på fester. För fest är det ofta.


Vin serveras till alla måltider om någon önskar det.

– Därför behöver vi heller inga sömnmedel, säger Thyra Frank.


Det gamla fyravåningshuset har varit sjukhem tidigare. Men inte förrän 2001 installerades hissar.


Enligt mottot att allt är möjligt har det gått ändå.


Personalen har målat, sytt gardiner, slängt ut linoleummattorna och sparat till kristallkronor. På borden finns riktiga dukar och färska blommor. Frukt och godis går alltid att få.


Personalen äter – och dricker – med sina hyresgäster. Och ändå är de inte fler än på andra äldreboenden.

– Uniformerna brände vi för mer än tio år sedan, säger Thyra Frank och skrattar.


Det grå håret och alla rynkorna har hon fått i kampen mot byråkratin.

– Min kamp är inte politisk utan medmänsklig, säger hon.


Äldreboendet får en summa pengar precis som alla andra kommunala boenden för äldre. Lotte är dock självstyrande vilket innebär stor frihet att spendera pengarna. Och den stora ”vinsten” är låga, för att inte säga obefintliga, vikariekostnader. Sjukfrånvaron är minimal.

”Överskottet” har därför det här året kunnat gå till en veckotripp till Menorca med alla pensionärer och personal.


Enligt Thyra Frank står personer i kö för att få jobba här. Minst lika många pensionärer köar för en plats. Ryktet om Lotte har spridit sig långt.


Ellen Keller är 92 år och har bott här i drygt två år. Hennes rum är stort och vackert och vetter mot trädgården.

– Jag trivs här till 100 procent. Personalen, maten – ja allt är bra, säger hon.


Visst var det svårt att lämna den egna lägenheten men när benen inte längre bar riktigt fanns det inte så många alternativ.

– Mina barn körde runt och tittade på olika äldreboenden och fastnade för trädgården här utanför. De hade tur för frun var här, Thyra Frank alltså, och drygt två månader senare fick jag komma hit, berättar Ellen Keller.


Hon tar gärna ett glas vin, röker till barnens förtvivlan och ligger och läser till långt in på nätterna. Därför stiger hon heller inte upp förrän vid nio eller tio.


Pratar gör hon gärna men beklagar att några inte hör så bra.

– Då får jag ta i och det blir man trött av, säger Ellen Keller.

Större eller mindre text



35 läsare har reagerat på denna artikel

94% är glada

0% är likgiltiga

6% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Moderna tider i Byen"?

  • Framtiden
  • Låter underbart! Dit vill jag komma!
  • Ann Bernström
  • tisdag 27 november 2007 kl 00:06

  • Jobba
  • Hej! Där skulle jag vilja jobba, kan någon ordna det? Där har vi mycket att lära oss!! /Micke
  • Mikael
  • tisdag 27 november 2007 kl 01:15

  • Underbart!
  • Fler såna ställen!
  • Jenny
  • tisdag 27 november 2007 kl 07:24

  • Just detta kollektivboende jag önskar
  • Så här vill jag bo när jag blir gammal. Kanske inte direkt när jag går i pension men senare när jag behöver service. Så skulle vi också kunna ha det om man prioriterade äldres boende högre.
  • Ingemar
  • tisdag 27 november 2007 kl 07:49

  • Får man komma på besök. . .
  • Hej. Ja rent fantastiskt,det är väl så man vill förbruka sin tid när man blir gammal. Varför finns det inte i Sverige,? som många gånger ger sig ut för att vara ett föregångsland för dom äldre! Själv är jag danska gift och bosatt i Sverige, men börjar sakna Danmark. Kan man komma på besök,? för att se och uppleva det,! kanske ställa sig i kö ?
  • Annelise Lindgren
  • tisdag 27 november 2007 kl 08:03

  • Ha
  • Ha säger jag bara, det går ju inte att ha det så i Sverige! Här får inte personalen utsättas för rök mm..mm.. det hade ju blivit ramaskri på personalen om de äldre hade rökt i vardagsrummet på sitt äldreboende! Och druckit vin till maten, nä fy vad hemskt, komma ut när de vill, gå upp på olika tider! Snacka inte så mycket om att ni vill ha det så i Sverige, gnälliga svenskar, det hade ALDRIG GÅTT!
  • Tina
  • tisdag 27 november 2007 kl 08:51

  • Bra!
  • Det viktiga kanske inte är hurvida de röker och dricker vin utan snarare att de får en möjlighet att vara människor istället för vårdpaket. Har själv jobbat en kortare tid med äldre men det är deprimerande hur illa det är ställt med äldrevården både för de boende och de anställda. För fler självstyrande boenden där folk uppenbarligen trivs och mår bra.
  • Jonas
  • tisdag 27 november 2007 kl 09:39

  • Underbart
  • Det låter underbart att man låter äldre fortsätta att vara människor och inte blir ett kolli så fort de inte klarar att bo kvar i egen bostad. I Sverge verkar det som om de äldre är till för personalen och inte tvärt om. För mig är det självklart att så här skall ett äldreboende vara. Skicka politikerna på studieresa och hoppas att de kan lära sig något vettigt för en gångs skull. Varför skall det vara så svårt i Sverige att vara medmänsklig när det gäller våra närmaste.
  • Lars Andersson
  • tisdag 27 november 2007 kl 09:39

  • upp till kamp
  • för ett hyggligare liv på ålderns höst
  • gunvor bergström
  • tisdag 27 november 2007 kl 09:44

  • Se till människan!
  • Grunden måste vara en engagerad personal. Det får man om man har en ledning med intresse och kraft att genomföra det bästa. Aldrig tillåta att vårdtagare kränks eller kritiseras. Att alltid ha vårdtagarens bästa för ögonen. Man måste kunna få personalen att förstå att ju bättre vårdtagarna har det ju bättre mår personalen. Ledningen måste vara tillräckligt stark för att sätta sig upp mot tokiga politiska beslut. Alla blir vi äldre och tänk redan nu på hur Du vill ha det en gång!
  • Bobo
  • tisdag 27 november 2007 kl 10:00
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu