LUND. Måndag klockan 14. Eller ljusgrått, lodrätt och gult. Sydsvenskan har stämt träff med Lovisa Brännstedt på ett stimmigt studentkafé i centrala Lund och redan under samtalets inledning framgår det att 24-åringen inte ser världen på samma sätt som de flesta av oss andra.
Ända sedan barndomen i hemstaden Göteborg har hon associerat siffror och
bokstäver med färger och förknippat tidsenheter med olika former.
Men det var först för fem år sedan när hon läste en tidningsartikel om synestesi som hon förstod att det var något speciellt med de upplevelser hon alltid trott var helt naturliga.
– Jag hade aldrig hört talas om det förut eller reflekterat över att det
skulle vara något konstigt utan förutsatte att alla människor tänkte så här,
säger Lovisa Brännstedt och fingrar på latteglaset.
Inte heller hennes mamma, som delar dotterns erfarenheter, hade stött på
begreppet synestesi tidigare, och blev lika överraskad över diagnosen.
Själv minns Lovisa Brännstedt att sinnesintrycken först blev uppenbara i fyraårsåldern i takt med att hon lärde sig läsa och skriva och blev medveten om världen.
– När jag var liten brukade jag och mamma jämföra bokstävernas färger, något
som är individuellt. Eftersom fyra är grönt för mig var det därför
självklart att rita siffran med en grön krita, säger hon.
Lika självklart var det också att färglägga hjärtan i blått och att önska sig blå prinsessklänningar. Blått är även färgen som Lovisa Brännstedt associerar sig själv med och som hon helst omger sig med i sitt hem. Trots det kan hon själv inte styra över vilka färger som tillskrivs vad.
– Jag har exempelvis ganska svårt för gult men någon jag tycker mycket om
kan ändå bli gul. Det sker automatiskt och är inte emotionellt betingat,
säger hon.
I Lovisa Brännstedts värld är ett år runt, en vecka linjär och en dag
lodrät. Därför föredrar hon att använda sig av almanackor där dagar och
veckor är utformade på samma sätt.
Hon beskriver också året som en färgpalett där årstiderna har separata kulörer som kan brytas ned med hjälp av en ”zoomfunktion”. Månader, veckor och dagar har på så vis också sina egna färger – precis som människor och namn.
– Synestesi är lite som att beskriva ”The minds eye”, alltså de inre bilder
som uppstår på ett självklart sätt i mitt huvud. Det är inget som syns men
som finns där hela tiden. Ungefär som att förklara hur världen ser ut för
någon som är färgblind, säger hon.
Lovisa Brännstedt har läst om människor som har en mer dominant form av synestesi som stör och tagit över livet helt. Själv är hon enbart positiv till sina upplevelser och kan inte föreställa sig tillvaron utan dem. Framförallt har de kommit väl till pass under studierna i Lund där hon pluggat antikhistoria och latin.
– Synestesi fungerar som en förstärkning av minnet som hjälpt mig att
memorera årtal, tidsepoker, grammatik och glosor eftersom jag tänkt på dem i
färger.
Det antika Rom är exempelvis rött och kejsartiden ljusblå. Själv skrattar
Lovisa Brännstedt och berättar att hon aldrig har förstått varför hennes
kursare använder överstrykningspennor i olika färger för att markera i sina
anteckningsblock – själv har hon ju mentala färgpennor.
Har du någonsin upplevt dig som udda på grund av din synestesi?
– Nej, aldrig. Det är egentligen inte så stor del av min identitet utan jag ser det som ett komplement och något som berikar mitt liv. Mina vänner tycker bara att det är roligt men pappa förstår ju inte riktigt. När jag och mamma diskuterar brukar han mest le i smyg.
Måndag – grå
Tisdag – gul
Onsdag – orange
Torsdag – mörkröd
Fredag – ljusgrå
Lördag – blå
Söndag – krämvit

Författare, konstnärer och musiker. Monica Vester (artikeln nedan) menar att
människor med synestesi verkar ha en högre grad av kreativitet än andra.
Genom att gå tillbaks i historien har hon hittat kända personer som använder
sig av metaforer och liknelser som påminner om synestesi.
Några av dem är August Strindberg, Vilhelm Ekelund och Wassily Kandinsky.
Vissa hade troligtvis synestesi, andra inte. Så här skriver Maria Gripe i
”Skuggan över stenbänken”:
”Mamma hette Elisabet och kallades Elsa. Det passade henne. Elsa är för mig
mörkt, liksom Elisabet (...) Pappa hette Carl Vilhelm. Mamma använde alltid
bägge namnen. Det kändes riktigt. Carl är ljust för mig, men Vilhelm mörkt.
(...) Roland, min bror, är brunhårig och brunögd, liksom hans namn skiftar
helt i brunt, tycker jag”.
Mötesplatser för
information och diskussion om synestesi:
Skandinavien:
www.synestesi.se
Internationellt:
http://www.uksynaesthesia.com/
http://www.synesthesia.com.au/
52% är glada
4% är likgiltiga