En värld färgad av synestesi

Text: Nadia Bhere
Publicerad 29 januari 2008 23.30 Uppdaterad 23 juni 2008 16.30

Inpå Livet.
Siffran sju är brun, onsdag är terrakottafärgad och en vecka är vågrät. Lovisa Brännstedt har synestesi som gör att hon upplever tillvaron i färg och form. Själv är hon blå.

LUND. Måndag klockan 14. Eller ljusgrått, lodrätt och gult. Sydsvenskan har stämt träff med Lovisa Brännstedt på ett stimmigt studentkafé i centrala Lund och redan under samtalets inledning framgår det att 24-åringen inte ser världen på samma sätt som de flesta av oss andra.

Ända sedan barndomen i hemstaden Göteborg har hon associerat siffror och bokstäver med färger och förknippat tidsenheter med olika former.

Men det var först för fem år sedan när hon läste en tidningsartikel om synestesi som hon förstod att det var något speciellt med de upplevelser hon alltid trott var helt naturliga.

– Jag hade aldrig hört talas om det förut eller reflekterat över att det skulle vara något konstigt utan förutsatte att alla människor tänkte så här, säger Lovisa Brännstedt och fingrar på latteglaset.

Inte heller hennes mamma, som delar dotterns erfarenheter, hade stött på begreppet synestesi tidigare, och blev lika överraskad över diagnosen.

Själv minns Lovisa Brännstedt att sinnesintrycken först blev uppenbara i fyraårsåldern i takt med att hon lärde sig läsa och skriva och blev medveten om världen.

– När jag var liten brukade jag och mamma jämföra bokstävernas färger, något som är individuellt. Eftersom fyra är grönt för mig var det därför självklart att rita siffran med en grön krita, säger hon.

Lika självklart var det också att färglägga hjärtan i blått och att önska sig blå prinsessklänningar. Blått är även färgen som Lovisa Brännstedt associerar sig själv med och som hon helst omger sig med i sitt hem. Trots det kan hon själv inte styra över vilka färger som tillskrivs vad.

– Jag har exempelvis ganska svårt för gult men någon jag tycker mycket om kan ändå bli gul. Det sker automatiskt och är inte emotionellt betingat, säger hon.

I Lovisa Brännstedts värld är ett år runt, en vecka linjär och en dag lodrät. Därför föredrar hon att använda sig av almanackor där dagar och veckor är utformade på samma sätt.

Hon beskriver också året som en färgpalett där årstiderna har separata kulörer som kan brytas ned med hjälp av en ”zoomfunktion”. Månader, veckor och dagar har på så vis också sina egna färger – precis som människor och namn.

– Synestesi är lite som att beskriva ”The minds eye”, alltså de inre bilder som uppstår på ett självklart sätt i mitt huvud. Det är inget som syns men som finns där hela tiden. Ungefär som att förklara hur världen ser ut för någon som är färgblind, säger hon.

Lovisa Brännstedt har läst om människor som har en mer dominant form av synestesi som stör och tagit över livet helt. Själv är hon enbart positiv till sina upplevelser och kan inte föreställa sig tillvaron utan dem. Framförallt har de kommit väl till pass under studierna i Lund där hon pluggat antikhistoria och latin.

– Synestesi fungerar som en förstärkning av minnet som hjälpt mig att memorera årtal, tidsepoker, grammatik och glosor eftersom jag tänkt på dem i färger.

Det antika Rom är exempelvis rött och kejsartiden ljusblå. Själv skrattar Lovisa Brännstedt och berättar att hon aldrig har förstått varför hennes kursare använder överstrykningspennor i olika färger för att markera i sina anteckningsblock – själv har hon ju mentala färgpennor.

Har du någonsin upplevt dig som udda på grund av din synestesi?

– Nej, aldrig. Det är egentligen inte så stor del av min identitet utan jag ser det som ett komplement och något som berikar mitt liv. Mina vänner tycker bara att det är roligt men pappa förstår ju inte riktigt. När jag och mamma diskuterar brukar han mest le i smyg.

Lovisa Brännstedts vecka och siffror

Måndag – grå
Tisdag – gul
Onsdag – orange
Torsdag – mörkröd
Fredag – ljusgrå
Lördag – blå
Söndag – krämvit



1 – ljusgrå
2 – varmgul
3 – blå
4 – grön
5 – röd
6 – ljusblå
7 – brun
8 – gul
9 – duvblå
10 – gulbeige

Kopplat till konstnärlighet

Författare, konstnärer och musiker. Monica Vester (artikeln nedan) menar att människor med synestesi verkar ha en högre grad av kreativitet än andra.

Genom att gå tillbaks i historien har hon hittat kända personer som använder sig av metaforer och liknelser som påminner om synestesi.

Några av dem är August Strindberg, Vilhelm Ekelund och Wassily Kandinsky. Vissa hade troligtvis synestesi, andra inte. Så här skriver Maria Gripe i ”Skuggan över stenbänken”:

”Mamma hette Elisabet och kallades Elsa. Det passade henne. Elsa är för mig mörkt, liksom Elisabet (...) Pappa hette Carl Vilhelm. Mamma använde alltid bägge namnen. Det kändes riktigt. Carl är ljust för mig, men Vilhelm mörkt. (...) Roland, min bror, är brunhårig och brunögd, liksom hans namn skiftar helt i brunt, tycker jag”.



Mötesplatser för information och diskussion om synestesi:
Skandinavien:
www.synestesi.se
Internationellt:
http://www.uksynaesthesia.com/
http://www.synesthesia.com.au/

Större eller mindre text



25 läsare har reagerat på denna artikel

52% är glada

4% är likgiltiga

44% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "En värld färgad av synestesi"?

  • Färgade nummer
  • Hej! Jag har färger på nummern från 1 till 9. Detta har jag haft sedan barnsben. Upptäckte dock under min värnplikt i Göteborg att mina färgade nummer stämnde helt spårvagnsnumren, som var färgade. Jag har sedan trott att detta har att göra med att mamma sade att nu tar vi femman och den var röd t.ex. Därför blev feman röd för mig.
  • Jan O Haggård
  • onsdag 30 januari 2008 kl 04:20

  • Lätt att komma ihåg PIN mm.
  • Trodde alltid att det berodde på räknebok med färgade siffror eller något sådant jag hade haft som barn. Åtminstone tills jag läste om det för några år sedan. Rent praktiskt gör det att PIN-koder är lätta att komma ihåg - de blir ju färgsekvenser. Gjorde matte i skolan lite trevligare också.
  • John
  • onsdag 30 januari 2008 kl 07:43

  • Färgade dagar
  • Jag har alltid haft färgade dagar. Måndag blå, tisdag gul, onsdag brun, torsdag mörkbrun, fredag grå, lördagen - ingen färg, söndag vit. Min tid är inte linjär utan cirkulär; tiden är en tårtbit!
  • Göran
  • onsdag 30 januari 2008 kl 08:31

  • Inte färger men former
  • En aha-upplevelse när jag läste artikeln i morse. Själv har jag inga färger men alltid former, t ex är veckan en cirkel, talen går i en viss bana med avvikelser till höger, månaderna har viss form etc. Har alltid trott att det var ett sätt jag själv uppfunnit när jag var barn och skulle lära mig veckor o liknande, för att lättare komma ihåg.
  • Viveca
  • onsdag 30 januari 2008 kl 08:59

  • Känner igen mig
  • Hej! Vad kul att läsa om synestesi! Jag har själv "lidit" av detta fenomen i hela mitt liv, men inte vetat vad det heter. Siffror, bokstäver, veckodagar, månader, år, allt har sin färg. Jag har en väldigt väl utvecklat tidsuppfattning genom att jag ser tiden på en linje. Jag zoomar sedan ner på ett år och bryter ner det i månader, veckor osv. Bokstäverna ser jag på linjer om sju i varje. Dock har jag inte som kvinnan i reportaget färger på människor eller tidsepoker eller mig själv.
  • Elisabeth Larsson
  • onsdag 30 januari 2008 kl 09:08

  • Samma här!
  • Här är en till som alltid 'sett' siffror och tidsangivelser. Min tidslinje är inte linjär utan går i cirklar, vågor, labyrinter, men alltid lika exakta, i samma mönster. Jag zoomar in/ut på nolltid och katalogiserar därmed alla intryck, hela tiden. Ser det som en stor fördel, behöver inte minnas saker utan de är där, i sin 'mapp' vid behov. Jätteintressant att läsa om det här, jag trodde länge att alla såg det så här men har efterhand insett att så inte är fallet :)
  • Molly
  • onsdag 30 januari 2008 kl 09:55

  • Onsdag - en blå dag
  • Hej! För mig ser året ut som en klocka, Januari är kl 6.30, februari 7.30 osv t o m december 5.30. Det kan ha att göra med en bild i en bok jag såg som barn. Måndag är gulorange, tisdag vit-silver-grå, onsdag varmt blå, torsdag vinröd, fredag ljust grå, lördag klarröd, söndag blekt röd. 1 - ingen färg, 2 - blå, 3 - orange, 4 - röd, 5 - blå, 6 - gulaktig, 7 - lila, 8 - vinröd, 9 - blå. Att ha röd tröja känns bättre en torsdag än t ex en tisdag då jag hellre har grått. Lite knäppt men ganska kul!
  • Louise Lindow
  • onsdag 30 januari 2008 kl 09:58

  • Samma här
  • Jag fick reda på så sent som för ett par veckor sedan att det kan ses som annorlunda att se siffror som färgade. Min skala: 1 - osäkert, 2 - mörkblå, 3 - ljusgrön, 4 - mörkgrön, 5 - röd, 6 - vit, 7 - mörkblå, 8 - ljusblå, 9 - gul, 10 - orange. Året är runt och går medurs med julen på "kl 12". En vecka går däremot från höger till vänster, liksom dagar.
  • Daniel
  • onsdag 30 januari 2008 kl 10:48

  • Trodde alla funkade såhär...
  • Jättekonstigt. För mig är året runt, som en böjd linjal eller vad man ska säga, och månaderna är böjda, eftersom de är utsnitt ur året. Veckorna och dagarna är vågräta, och dagarna har såklart förger. Inga färger på siffrorna, men jämna tal är mycket trevligare än udda! Jag vet att åtminstone en av mina systerar ser världen på samma sätt som jag. Vi brukade bråka om vem som hade rätt färg på dagarna (min söndag var gul, och hennes blå...).
  • John H
  • onsdag 30 januari 2008 kl 10:55

  • Kanske något otydlig artikel?
  • Synestesi är som jag förstått det inte att man visualiserar sig vissa saker (t.ex. att ha en bild av hur året ser ut har nog de flesta) utan att man verkligen ser de på det sättet. Detta innebär att om ni ser en siffra skriven på ett papper så ser ni den verkligen som röd även om den är tryckt i svart. Avsevärd skillnad på att ha förvrängd perception mot att ha ett visuellt tänkande.
  • Paul Westerberg
  • onsdag 30 januari 2008 kl 11:23