"Att bli uppsagd var det bästa som kunde hända"

– Traditionellt sett har människor jobbat i långa, trygga karriärer, säger hon. Genom kollektivavtal och las har människor haft en fördel av att hänga sig kvar. Det håller på att förändras. Visst kan man utvecklas på ett ställe, men det kan också bli statiskt och då är det bra att bryta upp och ruskas om.

– Man behöver inte vara rädd för att hamna fel. Då vet man vad man absolut inte vill ha och kan få mod att ta sig vidare till något bättre.

Och utanför jobbet?

– Svenskarna toppar nästan skilsmässostatistiken i Europa. Jag tror att det kan hänga ihop med att många vantrivs på jobbet, man tar ut förändringsbenägenheten hemma i stället. Undersökningar visar att tre av fyra svenskar vill byta jobb, och relationen tar stryk om man inte trivs på jobbet och ofta är på dåligt humör.

Att byta arbetsplats kan vara en stor förändring.

– Men många drömmer om det stora hoppet, att gå från en fast anställning till att frilansa i någon mån. Det handlar om frihetslängtan och att styra sitt liv mer.

Ett mer påtvingat uppbrott kan vara väldigt jobbigt, men det är inte ovanligt att den som blivit uppsagd senare tycker att det var det bästa som kunde hända.

– Vi behöver trygghet med arbetskompisarna och annat. Blir man lite bryskt uppryckt tar det lite tid innan man landar igen. Hur lång tid beror på livssituationen och vilken sorts människa man är. På ett nytt jobb är man purfärsk baby den första månaden. Efter ett år har man hunnit vara med om alla traditioner och årstider och kan göra ett litet bokslut.

Uppbrott naggar på energireserven, men kan i viss mån förberedas:

– Att ta hand om sig själv genom att äta sunt, motionera, vila mellan intensiva perioder, men också avsätta tid för sig själv och lära känna sina egna gränser, underlättar. När de grundläggande behoven är tillfredsställda, då finns också tid över för att tänka kreativt och på självförverkligande, säger Nina Jansdotter.