Och när är det dags? Många flickor skaffar behå redan när brösten börjar
växa. Men då kan den göra mer skada än nytta visar forskning.
Många gånger är den allra första behån en enkel bomullstopp, som ett avklippt
linne ungefär. Ibland skaffar sig flickor sådana toppar med matchande trosor
redan på lågstadiet. Butikerna har ofta detta utbud till flickor från 7–8 år
eller rent av ännu yngre.
– Det är löjligt, tycker jag. Vad ska 7-åringar med behåliknande toppar?
kommenterar Therese Sjöberg, när vi går igenom utbudet av underkläder i
några olika butiker på köpcentrum Nova Lund i Lund.
Therese Sjöberg är 17 år och skaffade sin första behå när hon gick i fjärde
klass och var 10 år. Sydsvenskan träffar Therese och två av hennes
klasskamrater, Sarah Nielsen (18 år) och Sofia Larsson (20 år), från
Polhemsskolan i Lund för att prata behå.
De berättar att de allihop började med en linnetopp när de var runt 9–10 år, för att något år senare köpa sin första riktiga behå.
– När man är 7 år har man inga bröst, men runt 9–10 år kan de börja växa,
även om de är ytterst små och man knappast behöver behån för att den ska
bära upp. Det är mer en mental grej. Man är rädd att brösten ska synas genom
tröjan och vill ha något som skyddar, säger Therese Sjöberg.
– Precis. Och det var inte bara så att man var rädd att brösten skulle
synas, det kändes också obehagligt när de började växa och man ville därför
ha någonting om dem, säger Sarah Nielsen.
Sofia Larsson instämmer:
– Absolut. Jag tyckte även att det gjorde lite ont när de växte. Det var
jobbigt.
Steg två är att köpa en riktig behå med till exempel stålbygel.
– Jag köpte min första redan i fyran och hade mamma med mig. Jag var tidigt
utvecklad och en av de första i klassen som skaffade. Jag smög med den på
gympan när man skulle byta om och minns att jag tyckte att det var så fult
att det putade ut, säger Therese Sjöberg.
– Jag var tvärtom stolt, säger Sofia Larsson, men det berodde antagligen på
att vi var flera i ett tjejgäng som skaffade samtidigt.
– Jag minns att jag verkligen tyckte att jag behövde behå trots att brösten
var små. För det skumpade obehagligt bara man gick i en trappa, och jag som
är hästtjej behövde absolut ha någonting om brösten när jag red, säger Sarah
Nielsen.
Therese Sjöberg:
– Kommer ni ihåg hur pinsamt det var att köpa behå i början?
– Ja, gud! Man handlade med mamma och köpte en med Snobbenmotiv, berättar
Sofia Larsson. Ungefär som den här, titta!
Sofia håller upp en av Lindex modeller, en vadderad ljust rosa behå med
bygel och Hello Kitty-tryck fram.
Tjejerna minns att det förekom en del prat om vilka som hade behå och inte, men betydligt mindre än man kanske tror.
– Jag minns att en del hade AA-modellen, den allra minsta kupan. Men den är
ju helt meningslös och bara till för den som inte har några bröst, det får
ju inte plats någon byst i den, säger Sofia Larsson.
Stringtrosor?
– Jag hade det redan i femman, säger Therese Sjöberg.
– Jag med! säger de andra.
Vad sa era föräldrar?
– De visste ingenting. Jag köpte dem själv och tvättade dem själv, säger
Sofia Larsson.
Vad tror ni om det professorn Göran Samsioe säger, att man inte ska bära hårt åtsittande behå för tidigt? (Se artikel härintill.)
– Det stämmer säkert om det nu finns forskning på det men jag tycker ändå
att man ska gå efter vad som mentalt känns bäst. Man måste känna sig bekväm
för att koppla av, säger Therese Sjöberg.
De andra håller med.
Har ni några tips till unga flickor som ska skaffa sin första behå?
– Gå på känslan, känner du att du behöver något om brösten så är det dags,
säger Sarah Nielsen.
– Rådet till deras föräldrar är att vänta tills dottern själv ber om en behå. Då har hon upptäckt att hon behöver och känner sig inte pressad, säger Therese Sjöberg.
Kvinnor har genom århundraden använt olika plagg för att hålla in och hålla
upp brösten. Väggmålningar på Kreta visar att behåliknande plagg bars av
kvinnliga idrottare redan i den minoiska kulturen ett par tusen år fKr.
Enligt vissa var det fransyska Herminie Cadolle som 1889 uppfann den första
behån genom att dela en korsett i två delar. Men redan 1859 fick amerikanen
Henry S Lesher patent på något som påminner om en behå.
1907 började man i Frankrike sälja en behå som ser riktigt modern ut med
band över axlarna, och under 1910-talet började behåförsäljningen ta fart.
Behån behöll sedan ställningarna fram till 1960-talet då en del av
kvinnorörelsen såg den som en symbol för kvinnoförtryck. Under ett
protestmöte mot en skönhetstävling i Atlantic City 1968 slängde
demonstranterna behåar och kosmetika i en frihetens soptunna. Att de tände
eld och brände sina behåar är en myt. Sant är att många kvinnor slutade bära
behå.
Från 1970-talet har utvecklingen fortsatt med tunna, lätta behåar,
sportbehåar och sådana som lyfter eller klämmer ihop, ja allt efter modets
växlingar.
Fakta sammanställt av: Annika Ågren
30% är glada
14% är likgiltiga