Tron på Gud håller henne vid liv

Text: Bibi Häggström
Publicerad 8 april 2008 23.30 Uppdaterad 14 april 2008 2.00

Inpå Livet.
Cancersjuka -Charlotte Englev finner stöd och tröst i sin tro. Hon litar på att Gud har en plan för henne. I Danmark ska forskare nu studera trons betydelse för dem som är allvarligt sjuka och döende.

KÖPENHAMN. Metastaserna finns i brösten, hjärnan, låret och höften. Eventuellt på fler ställen. Cellgiftsbehandlingen pågår i stort sett konstant.

– Men jag är inte rädd för att dö. Jag lever troligen inte om två år, men det har jag sagt de senaste åren så man vet aldrig.

Charlotte Englev är 36 år. Glad, sprallig och inte rädd. Trots att hon levt med sin cancer i sex år.

– Gud vill mig något gott och jag har tillit till honom. Det finns en mening med mitt liv. Jag är älskad, det vet jag nu.

Vi träffas i hennes och maken Michaels hem i östra Köpenhamn. Dricker kaffe, pratar länge och skrattar mycket. Fast hennes berättelse är knappast munter.

För sex år sedan bodde de i Stockholm. Drömde framtidsdrömmar som alla unga par. Karriär, barn och en lång framtid tillsammans. Men Charlotte var trött, ovanligt trött. Hon fick röda utslag på bröstet och kanske fanns det en knöl i höger armhåla.

– Men vi skulle åka till Kuba så jag blundade och vi for. Att jag blev ännu tröttare skyllde jag på värmen där.

Tillbaka i Stockholm blev det provtagning. Michael behövde inte följa med.

– Vadå, jag var 30 år. Då kan det inte vara något allvarligt.

Men det var det. Cancer. Inflammatorisk bröstcancer vilken är av den aggressiva arten.

Charlotte blev bara tröttare och tröttare.

– Jag kunde inte ta många steg förrän jag blev andfådd.

Ett benmärgsprov togs. Blodet bestod nästan enbart av saltvatten, inga blodkroppar bildades. Cancern hade spridit sig till benmärgen.

Det blev blodtransfusion men ingen operation eftersom cancern hade spridit sig. Efter stor tvekan sattes cellgifter in.

– Då inser jag att jag ska dö.

De flyttade hem till Danmark och Charlotte skrevs in på Rigshospitalet och behandlingarna startade. I september 2002 ställde hon och Michael till med en jättefest för att fira att hon var frisk.

Tre månader senare fick hon ont i ryggen, trodde att det var diskbråck. Hon röntgades och plåtarna visade att det inte var cancer. När hon gick till sin kiropraktor gjorde det extra ont på en viss punkt. Röntgen igen. Denna gång konstaterades att hon hade cancer både i höften och i låret.

– Då slogs jag fullständigt ut mentalt. Jag ville ha barn men läkaren avrådde och sa att jag aldrig skulle få se mitt barn växa upp.

Då gifte de sig och köpte en ljus, fin lägenhet. Familj och vänner hjälpte till med flytten, Charlotte orkade inte bära en pryl.


Hon blev tjock, gick upp 30 kilo.

– Jag drabbades av en djup depression och hade lust att dö. Om jag hade kunnat dö genom att trycka på en knapp hade jag gjort det.

Hon fick hjälp genom Kræftens bekæmpelse som ordnade en psykolog. Antidepressiv medicin behövdes och hjälpte.

I december 2003 var metastaserna tillbaka i båda brösten och knappt ett år senare hade de även satt sig på hjärnan.

Hon gick konstant i cellgiftsbehandling och strålades även. Hon lever fortfarande.

– Jag tror det beror på att jag var psykiskt stark redan från början och att jag har fått flera extraår. Dessutom tycker jag att även om mitt liv inte blir långt så ska de år jag får vara bra. Och jag har lärt mig vad som är viktigt.


Innan Charlotte blev sjuk trodde hon att det fanns en mening med allt i livet. Först för några år sedan blev hon troende.

– Jag har satt samman min egen tro. Tror på Bibeln och samtidigt på reinkarnation. I buddhismen talas om en mission i livet, det tror jag på. Jag kan hjälpa andra.

I Pingstmissionen hittade hon hem och sjunger i en gospelkör.

– Jag har svårt för att bedja så att sjunga gospel blev mitt sätt att be.

Övervikten är borta och det är nuet som gäller. Inom kort åker de till USA och då hoppar Charlotte över cellgifterna ett tag.

– I fjor åkte jag till Bahamas och simmade med delfiner och jag och Michael har varit i Afrika. Jag vill uppleva något.

Sedan väntar mer cellgifter.

– Måste erkänna att jag är lite rädd för den sista tiden. Tänk om jag blir en helt annan människa? Det kan ju bli så eftersom jag tror att det är hjärnan som kommer att ta livet av mig. Men i Guds ögon är jag ”perfekt” och det är en mening med allt.

Forskningen är redan i full gång

Flera konkreta undersökningar är redan i gång med cancerpatienter och andra svårt sjuka om sambandet mellan tro och hälsa.

Några exempel på pågående projekt:

Niels Christian Hvidt är i slutskedet av en teologisk undersökning om patienters religiösa bakgrund och förmågan att anpassa sig till sin sjukdom.

Kristianna Hammer arbetar på en doktorsavhandling om hoppets och trons betydelse för cancerdrabbade kvinnor.

Sjuksköterskan Ingeborg Ilkjærs doktorsavhandling handlar om betydelsen av existentiella och andliga fenomen hos patienter med kroniska hjärtlungsjukdomar.

Teolog Christine Tind Johannessen-Henry forskar på ett projekt med titeln Cancer, existens och religiös dimension. Handlar bland annat om livskvalitet och tro hos cancerpatienter.

Ett tvärfackligt projekt mellan teologi och hälsovetenskap.

35 000 kvinnor som opererats för bröstcancer har svarat på frågor om religiös tro, om sambandet mellan tro och psykisk och fysisk hälsa och återfall och överlevande.

Flera forskare samarbetar om undersökningen i Danish Breast Cancer Cooperative Group.

Forskningsprojekten stöds bland annat av den danska Cancerfonden, Kræftens bekæmpelse och Köpenhamns universitet.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

100% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Tron på Gud håller henne vid liv"?

  • Skandal
  • att lägga pengar på sån forskning. Forska kring vetenskap istället, forska kring cancern, forska kring saker vi kan göra något åt, inte hur sagoberättelser från flera tusen år tillbaka påverkar oss!
  • Martin
  • onsdag 9 april 2008 kl 01:18

  • Absolut
  • Som ssk i andra länder har jag på nära håll bevittnat trons betydelse för tillfrisknande. Även som ssk i Sverige har jag, om inte dagligen, så åtminstone någon gång per vecka bevittnat mirakler och jag har arbetat tillräckligt länge som ssk (20 år) inom intensiv- och akutsjukvård, för att vara ödmjuk nog att inse att vetenskapen inte har ensamrätt på de "rätta" svaren. Det är ju faktiskt så att inte ens Einstein uteslöt Gud i sina teorier.
  • Anette
  • onsdag 9 april 2008 kl 01:59

  • Skandal
  • Om Du någon gång hade besökt Lourdes i södra Frankrike, så hade Du kanske förstått vad tro kan betyda för sjuka och handikappade. Det man ser och upplever där är verklighet från idag!
  • Janne
  • onsdag 9 april 2008 kl 05:40

  • Tro är tro
  • Vetenskap är något helt annat. Att väva in dessa i något som skulle påminna om slutsatser går inte. Försök att blanda vatten och olja. Dessa självläkande slutsatser som iakttages, kan precis lika gärna uppkomma som en spontan förändring av ett sjukdomsförlopp. Slutligen vill jag påminna alla att religionen har genom historien förekommit som ett maktmedel för kontroll och styrning av den arbetande klassen. Den svenska kyrkans hisoria är fylld av övergrepp ex häxjakten!
  • ateisten
  • onsdag 9 april 2008 kl 06:46

  • Tro - vetenskap
  • Att ha en djup tro kan hjälpa. Har själv varit en skeptiker, men har själv upplevt att tron kan göra under. Har upplevt miraklet i Medugorje - en ort i Bosnien-Herzegovina - som gör att jag är så frisk som jag är idag. Den som inte har någon tro - egentligen har alla en tro, men vågar inte erkänna sin litenhet,ett ganska fattigt liv. Livet här på jorden helt utan betydelse, bara en vindpust och det är slut. Vilken mening har det?
  • Robban
  • onsdag 9 april 2008 kl 07:16

  • Re: Robban
  • .."Den som inte har någon tro - egentligen har alla en tro, men vågar inte erkänna sin litenhet,ett ganska fattigt liv"...DETTA är precis ett exempel på vad jag diskuterade, vilket kvalificerat skitsnack! Detta att kalla någon som tänker annorlunda, än religions fanatiker kallar man för att "INTE VÅGA" Fanatiker vågar ju enligt det tankemönstret inte hellre tro på annat sätt! Prakt exempel på religionens problem i världen, titta bara på den farliga konflikten Muslimer vs. Kristna!
  • ateisten
  • onsdag 9 april 2008 kl 07:30

  • Re: Robban
  • ..."Livet här på jorden helt utan betydelse, bara en vindpust och det är slut. Vilken mening har det".. Skippa religionen så finner du säkert både glädjen och lusten att leva, sen kommer meningen med livet av sej självt :D
  • ateisten
  • onsdag 9 april 2008 kl 07:33

  • Re: Anette 2008-04-09 01:59
  • ..."Det är ju faktiskt så att inte ens Einstein uteslöt Gud i sina teorier."...Han använde naturligtvis inte Gudsbegreppet i sina teorier vilket svammel och felaktigheter. Detta är så typiskt för religionsfanatiker att väva in FALSKHETER tagna helt ur luften! Det var privat personen Einstien som i slutet av sitt liv funderade på begreppet religion inget annat!
  • ateisten
  • onsdag 9 april 2008 kl 07:53

  • Einstein trodde inte på Gud 1
  • Albert Einsteins berömda yttrande som markerar hans ovilja att acceptera en av kvantfysikens grundstenar - att händelser i mikrokosmos styrs av sannolikhetslagar - tas av religiösa människor ofta som intäkt för att han trodde på Gud. Så skedde redan under hans livstid
  • ateisten
  • onsdag 9 april 2008 kl 08:04

  • Einstein trodde inte på Gud 2
  • Som svar till en brevskrivare, som i en artikel läst om hans religiösa tro, skrev Einstein i ett brev daterat den 24 mars 1954, ett år före sin död: "Det var naturligtvis en lögn du läste, en lögn som systematiskt upprepas. Jag tror inte på en personlig Gud, något som jag aldrig förnekat utan alltid uttryckt klart. Om det finns någonting i mig som kan kallas religiöst är det en gränslös beundran för världens uppbyggnad så som vår vetenskap avslöjat den."
  • ateisten
  • onsdag 9 april 2008 kl 08:05
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu