Artiklar som berör detta
Behovet är stort – stöd på väg
Anhörig blev nermejlad efter anrop
Frida Andersson har varit föräldraledig med dottern Emma, nu sju månader, medan sambon Anders Troedsson var i Afghanistan. Ibland har hon önskat att hon hade jobbat istället för att lättare kunna skingra tankarna.
Foto: Lars Brundin
Foto: Lars Brundin
Hon bloggade om sin saknad
Inpå Livet.
– Ensamheten. Det är den som är värst.Samma dag som Frida Anderssons sambo reste i väg för att tjänstgöra i den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan började hon blogga om sina känslor och vardagen på hemmaplan.
Nu är hennes och andra anhörigas berättelser på väg att bli en bok.
Höör. Den 6 maj. Då var det dags. Efter tre månaders förberedande utbildning i Sverige skulle 30-årige Anders Troedsson åka. Åtta månader som sjukvårdare i Afghanistan väntade.
– Jag hade inte velat tänka på den dagen innan, säger 23-åriga Frida Andersson. Men den kom fortare än jag hade föreställt mig. Och den var hemsk från början till slut.
Hon vinkade av Anders på Kastrup med gråten i halsen. Sedan, i bilen på väg hem till Höör, vällde känslorna över henne. Hur skulle hon klara det här?
– När jag kom hem började jag leta direkt på nätet. Sverige har ju flera hundra soldater bara i Afghanistan, så jag tänkte att det måste ju vara fler i samma situation som känner likadant.
Hon googlade och lusläste hemsidor i timmar. Till sin förvåning hittade hon ingenting som handlade om anhöriga, förutom en blogg.
– Det var en tjej som hade skrivit när hennes sambo var iväg. Det var ju smart tänkte jag och startade direkt min egen blogg. Jag skrev första inlägget samma kväll.
Genom bloggen kunde Frida skriva av sig och bearbeta sina känslor. Och det dröjde inte länge förrän andra började skriva inlägg.
– De berättade att de kände samma sak och att de också skrev. En tjej har jag pratat mycket med via msn.
Frida skrev anonymt och tänkte först inte säga något till Anders. Men så småningom fick han veta.
– Som anhörig skulle jag ju vara ett stöd och inte sitta här hemma och vara ledsen, säger hon. Men Anders blev stolt.
Frida Andersson och Anders Troedsson, som båda är undersköterskor, hade jobbat ihop ett par år på Universitetssjukhuset i Lund när de blev ett par i vintras. Båda hade nyligen separerat. Anders har två barn sedan tidigare. Frida, som var gravid, födde dottern Emma i samband med att de blev tillsammans.
Beslutet om utlandstjänsten var då redan fattat.
– Som kollega hade jag stöttat honom i hans beslut, skrattar Frida.
Men plötsligt var situationen en helt annan. Hon var nyförälskad, nybliven sambo och ensam med en bebis.
Dagarna gick långsamt. På kylskåpet hängde Frida upp ett rött måttband där hon klippte av en centimeter för varje dag och räknade ner till Anders första ledighet efter två månader.
– Det har varit mycket upp och ner. Men jag skaffade mig snabbt fasta rutiner. På morgonen bytte jag Emmas blöja och gav henne välling. Sedan tittade jag på text-tv, kollade mejlen och nyheterna på Försvarets hemsida för att se om något hänt i Afghanistan.
Ibland önskar hon att hon inte varit föräldraledig. På jobbet hade hon kunnat skingra tankarna.
– Kvällarna när Emma somnat har varit värst. Då har jag känt mig väldigt ensam.
Frida och Anders har kunnat hålla nästan daglig kontakt via mobil eller mejl.
– Det har varit jättebra. För att få ett förhållande att funka måste man hålla kontakten. Kommunikationen är viktig och man måste mötas på halva vägen.
Men Frida Andersson är kritisk till att försvaret inte erbjuder mer stöd åt anhöriga. Hon har varit på en anhörigträff där det gavs information och visades bilder från Afghanistan. Men Frida önskar att det funnits mer tid för de anhöriga att lära känna varandra.
– Försvaret säger att de inte anställer hela familjer. Men det är så lite som behövs, ett forum på försvarets hemsida där man kan knyta kontakt med andra anhöriga. Ingen i min vänkrets har samma erfarenhet.
När Anders var hemma i somras märkte han att hans barn inte mådde bra. Tillbaka igen i Afghanistan ville han åka hem. Och han fick lov att avbryta sin tjänstgöring i förtid.
När vi träffar Frida första gången är det bara fyra dagar kvar tills Anders ska komma hem. För gott. Av måttbandet på kylskåpet är det nu bara en snutt kvar.
– Jag är jättelycklig!
Men Frida ska fortsätta blogga. Hon ska också bidra till en bok med anhörigas berättelser (se artikeln här intill).
– Det händer ju mycket när man kommer hem också.
Fridas och andra anhörigbloggar
2 läsare har reagerat på denna artikel
50% är glada
0% är likgiltiga
Hur reagerar du på "Hon bloggade om sin saknad"?
- Vi har inte där att göra!
- Sverige skall inte delta i den amerikanska aggressionerna som de hållit på med i över 50 år! Så säg till din man att stanna hemma för att göra en riktig insats för freden i världen!
- fred är inte
- måndag 8 september 2008 kl 09:31
- Suck
- Själv tjänstgjort i Afghanistan. Du har inte en aning om vad du pratar om. Världen är väl gullig och söt och molnen är rosa enligt dig. Vakna upp. Eller åk dit med Svenska afghanistankommitten... Sverige gör ett bra jobb där, till skillnad från alla NGOs som inte gör et skit, mer än kostar pengar. Eller SIDAs pengar som går rakt ner i krigsherrarnas fickor...
- Olle
- måndag 8 september 2008 kl 09:39
- Man blir så trött...
- Själv tjänstgjort i afghanistan 2 gånger. Det är ett FN- mandat som är grunden. Ska vi avskaffa FN med eller? Den dag jag möter Afghanser som säger vi vill inte ha er här, då ska jag fundera på att aldrig åka dit igen! Idag vill 99% av de jag mött ha ISAF där. Men vad vet jag som jobbat där i ett år mot er som sitter hemma i soffan och läser aftonbladet...
- Jonas
- måndag 8 september 2008 kl 10:45
- Sverige gör en jättebra insats där
- Har själv varit där. Och jag kan lova er att ni inte hittar ett mer underbart folk under sådana omständigheter. Sverige har alltid haft en riktigt bra relation till Afghanistan. Jag är mångårig medlem i SAK (sve afghanistankommitten) - och vet att afghaner har ett stort förtroende för svenskarna. SAK:s arbete i Afghanistan är unikt, det handlar bland annat om utbildning och utveckling. Så hela den svenska kåren där nere ska ha all heder.
- Henrik (polis)
- måndag 8 september 2008 kl 11:04
- FN = USA.
- Så dessa sk uppdrag är inget annat än utförda orders fån USA! Detta behöver man inte vara på plats för att förstå. Föresten var var ni när Sovjet var där?!
- fred är inte
- måndag 8 september 2008 kl 11:47
- Missar ni inte poængen!?!
- Hallå dær! Handlade inte den hær artiklen om hur det ær att leva i ett samboførhållande dær ena parten ær borta under några månader i stræck? (Låt vara i Afganistan och definitivt med livet som insats.) Jag har sjælv erfarenhet av att ha haft min sambo till Sjøss. Inte på något vis lika riskfylt æven om det funnits en viss risk før pirater, kapningar och liknande. Så jag tror jag har ett hum om hur det kænns att gå hemma och førsøka låta bli att oroa sig!
- Ensam hemma
- måndag 8 september 2008 kl 16:33
- ÅHH !
- Så SÖTT att hon bloggar om sin saknad, helt klart stoff som hör hemma på www.sydsvenskan.se's Framsida ! Mycket bättre än att man tar upp segregationen, matpriserna som skenar, strålningen från alla mobiler och dess master som tär på allt levande, bensinpriserna etc etc .. Tur att vi svenskar är så lätt (vilse)ledda att vi tappar tråden från viktigare ämnen och nöjer oss med denna artikel och lite plastserier och reklam på tv.
- Mikael Pärsson
- måndag 8 september 2008 kl 16:56
- Vem tvingar...
- ... honom att åka dit ?? det är ett val de båda gjort.. Så vad har vi läsare med detta att göra ??
- Lennart Flodin
- måndag 8 september 2008 kl 16:59
- till Lennart och Mikael
- Det är intressant att läsa annat än det vardagliga som alla ändå känner till men kan ej påverka nämvärt. Så det är ganska skönt slippa läsa om dessa matpriser, bensinpriser eller hur viktigt zlatan är eller inte - alltså det ständiga snacket. Gör något åt saken eller rösta "rätt" nästa gång mina herrar!
- Gert M
- måndag 8 september 2008 kl 17:12
- Halleda!
- Låt oss slippa såna här skitartiklar fortsättningsvis! Det måste väl vara någon jävla höjd på redaktionen?? Jösses; varför ska vi läsa om detta? Jag förstår ingenting... Pryar hela Starlet-redaktionen på SDS numrera? "Nyförälskad och gravis med gråten i halsen började hon blogga..." Ja, jösses, mycket ska man vara med om!
- jaol
- måndag 8 september 2008 kl 20:28
Mest läst på Inpå Livet
- 1 Tuffaste matchen är inte slut
- 2 Växte upp i Skåne ovetande om varandra
- 3 Maria fick ett bättre liv utan livmoder
- 4 Swingers håller livsstilen hemlig
- 5 Pressen knäcker många
- 6 Alla inte mogna för hen
- 7 "Det värsta är att inte få se Miranda växa upp"
- 8 Chatt om styrketräning med expert Jan Lexell
- 9 Könet betyder inte allt
- 10 Behå i fyran och string i femman
Läsarpulsen
- 1 Polisen söker maskerad våldtäktsman
- 2 Cannabis godkänt som läkemedel
- 3 Whitney Houston har avlidit
- 4 Sex män anhållna för takkupp
- 5 Trafikolycka på E6
- 6 Isiga tider väntar
- 7 Whitney Houstons liv i bilder
- 8 Personrån på Söderkullagatan
- 9 Färre fartsyndare fast när solskydd fälls ner
- 10 Svenska ägg säljer som smör i EU
