Artiklar som berör detta
Sju goda råd om du mobbas på jobbet
HÖLLVIKEN. I mer än två årtionden arbetade Rigmor Tjerngren på Lärarhögskolan i Malmö. Som studievägledare var hon ofta ute och informerade. Ett arbete hon trivdes med och uppfattade som framgångsrikt. Men för drygt två år sedan ändrades allt:
– Jag anklagades för att vara mycket borta, trots att jag hade fullspäckat schema. Uppgifterna kom från kollegor. Jag ville försvara mig men det fick jag inte.
Rigmor Tjerngren förklarade att hon visst varit borta mycket, men i jobbets tjänst.
Hon fick besked om att hon i fortsättningen skulle meddela när hon lämnade arbetsplatsen.
– Jag fick restriktioner som ingen annan hade. Det var förödmjukande och kränkande särbehandling. Här hade jag arbetat i många år, jag älskade mitt arbete, arbetade mer än heltid och hade en kvalificerad tjänst och så var jag plötsligt inte betrodd!
I flera månader skickade hon tio–tolv mejl om dagen till chefen om att hon skulle gå på lunch, hålla föreläsning, ut och informera, ha sammanträde och så vidare.
Hon blev inte längre alltid kallad till gruppmöten eller fick aktuell information. Hon fråntogs också en del av sina arbetsgifter och märkte en förändring hos sina kollegor.
– Vi gick aldrig mer på gemensam lunch, de tystnade när jag kom in i fikarummet, de pratade inte med mig utan skrev lappar. Jag blev helt enkelt utfryst.
Så här i efterhand har Rigmor Tjerngren kommit fram till att det handlade om mobbning.
– Jag har lärt mig att diffusa påhopp, förtal och utfrysning är ett vanligt mobbningssätt på arbetsplatser, säger hon.
Hon anmälde arbetsplatsen för kränkande behandling till Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket men det ledde ingen vart.
Efter ett halvår blev hon kallad till ett möte med flera chefer. Där fick hon information om att de inte längre hade något förtroende för henne. Hon blev då sjukskriven av företagsläkaren, som är en av få personer som hon upplever har stöttat henne.
Hon har sökt hjälp på många håll, hos alla instanser hon kunde komma på, men det gav inget.
Efter ett år fick Rigmor Tjerngren besked att de inte ville ha kvar henne som studievägledare. Hon fick välja mellan att säga upp sig med avtalspension vid 61 års ålder eller att omplaceras till andra arbetsuppgifter.
– De hade inget skäl för uppsägning och jag ville inte sluta, jag älskade mitt arbete, det var min livsuppgift! Men jag orkade inte kämpa mer. Jag sade upp mig och fick en dålig avtalspension.
Tiden efter uppsägningen var tung, hon blev sjukskriven, grubblade och kunde inte sova på nätterna. Men hon bestämde sig för att vända det till något konstruktivt och började läsa in sig på vuxenmobbning, skriva insändare och blev genast kontaktad av andra i samma sits.
– Jag är inte ensam, det finns många nästintill identiska historier.
De beslutade sig för att bilda en förening mot mobbning i vuxenlivet, O-M-M (Organisation Mot Mobbning), där Rigmor Tjerngren blev ordförande.
– Jag blir dagligen uppringd av andra engagerade, välutbildade människor som råkat ut för samma sak.
Föreningen erbjuder tips och råd till den som blir mobbad. De driver frågor som att Försäkringskassan alltid ska utreda anmälningar mot kränkande behandling, att Arbetsmiljöverket ska utreda anmälningar mot psykosocial ohälsa och att lagstiftningen blir vassare. Föreningen önskar också ett resurscentrum som ser till att man kan komma tillbaka till yrkeslivet efter rehabilitering.
– Vi har så många driftiga och kompetenta personer, många akademiker som präster och lärare, i vår förening. Tänk vad det kostar samhället med alla dessa sjukskrivna!
I dag mår Rigmor Tjerngren bättre, men har fortfarande mörka stunder och saknar sitt jobb.
– Det är en sorg och går inte att släppa. Jag känner mig så oerhört förnedrad. Jag sitter än i dag och tänker vad hände egentligen?
Flera hundratusen svenskar mobbas på sin arbetsplats. Det visar nya
Arbetsmiljöundersökningen som gjorts av SCB för Arbetsmiljöverket. Åtta
procent upplever att de mobbats på arbetsplatsen det senaste året. Det
motsvarar 320 000 personer.
Problemen är störst inom offentliga sektorn. Polisen, omsorgsenheter, kyrkor,
förvaltningsmyndigheter och utbildningsväsendet har högst frekvens. Enligt
den kände arbetsmiljöforskaren Heinz Leymann (1932–1999) tar minst 100
svenskar varje år livet av sig i sviterna av mobbning.
Lärarhögskolan håller till stor del med Rigmor Tjerngren om händelseförloppet,
men det skiljer sig på ett par punkter. Framför allt anser högskolan inte
att det handlar om kränkande särbehandling eftersom de fått "indikationer”
på att hon varit mycket frånvarande.
Ledningen hänvisar till sin interna utredning. Där står det att de inte kunnat
säga exakt när hon skulle ha varit borta. De medger att de införde
närvarokontroll. Att de överförde en del arbetsuppgifter på andra förklarar
de med att hon blev sjukskriven vid tvisten. Men de förnekar att hon slutade
kallas till möten.
Efter utredningen och ett besök på högskolan beslutade Arbetsmiljöverket att
avsluta ärendet.
7% är glada
0% är likgiltiga