Artiklar som berör detta
Han raderade ut sig ur Facebook
KRÖNIKA: Mitt hemliga liv i cyberrymden
Läkarbesöket, restaurangmiddagen och Kalles nya outfit på festen – allt kommenteras på nätet. Den senaste tiden har Datainspektionen hört av flera personer som känner sig utpekade i sitt privatliv och allt oftare också i sin profession.
– Det finns något som heter Doktorsguiden där man kan sätta betyg på läkare. Och numera ger ju Eniro.se möjlighet att sätta betyg på allt från restauranger till butiker. Det verkar som om att alla som har en åsikt till varje pris måste torgföra den, säger Anders Wiklund, jurist på Datainspektionen.
Det är inte bara de berörda som hört av sig med synpunkter. Många nyfikna ringer för att fråga om det verkligen är fritt fram med alla dessa tyckarsidor.
– Ska yttrandefriheten gälla eller är en del av kommentarerna att betrakta som en kränkning? Det är frågan. Vi håller på att se över detta nu för att kunna ta fram riktlinjer, säger Anders Wiklund.
Förra året tillkom en ny paragraf i Personuppgiftslagen, PUL, som skulle kunna användas för att stoppa ”uppenbart skandaliserande material”.
Men ännu har Datainspektionen inte hunnit utreda hur den ska tillämpas på internet.
– Att på egen hand polisanmäla eller driva mål till domstol efter att ha råkat ut för en kränkning på nätet är svårt. Förtal går i realiteten inte längre att driva rättsligt, det är min åsikt, säger Anders Wiklund.
Bland annat undersöker DI möjligheten att starta något som påminner om pressens opinionsnämnd – fast för webben.
– Exakt hur den ska se ut är för tidigt att säga. Det handlar om att hjälpa aktörerna på området, webbhotellen och internetleverantörerna med flera att bli eniga i de här frågorna gentemot allmänheten.
Det finns också planer på ett standardiserat ”kränkningsutlåtande”.
– Om det ska fungera som föreläggande eller bara rekommendation är inte beslutat. Om vi delar den klagandes uppfattning att en viss sida innehåller kränkande material kan personen skicka utlåtandet till webbhotellet och be dem ta bort informationen, säger Anders Wiklund.
Någon gång före januari månad ska DI:s ledningsgrupp ha kommit fram till vilka rutiner som ska gälla.
– Vi får se hur det här landar. Varje beslut i ett sådant ärende måste vara väl underbyggt. Å andra sidan kan vi inte sanera Internet, snarare visa på typfall som pekar på kränkning.
För även om DI granskar webbsajter kan den som verkligen vill alltid hitta vägar runt lagstiftningen.
– Det finns webbservrar belägna i Texas, vars lagar är väldigt långtgående vad gäller yttrandefriheten. Att få rätt mot dem är nästan omöjligt, säger Magnus Bergström, säkerhetsspecialist på DI.
Vill man absolut inte riskera att förekomma på webben finns bara en lösning – att aldrig låta sig fotograferas, aldrig uttala sig, eller förekomma i något publikt sammanhang.
– Vi har ju fått det samhället, en paparazziproblematik uppskalad till hela befolkningen. Alla är måltavlor och alla är paparrazzis på samma gång, säger Magnus Bergström.
Börja med att kontakta personen som lagt upp bilderna/texterna på nätet.
Om den vägrar radera – kontakta den som tillhandahåller webbsajten.
Det kan vara så att det i deras användaravtal finns skrivningar om att man
inte får lägga upp en viss typ av bilder.
Om de inte vill agera – kontakta Datainspektionen för en second opinion.
Personuppgiftslagen, PUL, från 1998 har till syfte att skydda den personliga
integriteten i samband med behandling av personuppgifter.
Det krävs att bilderna/texterna ska vara kränkande för att PUL ska gälla. Vad
som är kränkande står inte i lagen, men det räcker inte att materialet är
”obekvämt” .
Bilder som kan anses journalistiska eller konstnärliga är undantagna.
Var gränserna går är däremot oklart och i vissa fall helt oprövat i domstol.
0% är glada
0% är likgiltiga