"Varför måste man tvunget välja?"

De barn som presenterats som flickor uppfattas genomgående som lätta, korta och med fina anletsdrag. Pojkarna antas vara större, ha grövre drag och bättre styrsel på kroppen. Trots att det i själva verket inte är någon skillnad mellan barnen.

Jämställdhetsexpert Ingemar Gens berättar om den senaste undersökningen, som bekräftar det han länge hävdat: även om små flickor och pojkar är mycket lika, så tillåter vi inte dem att vara det. Vi vill så förtvivlat gärna tilldela könen olika egenskaper.

Enligt Ingemar Gens börjas det så fort barnet lämnat mammas mage.

– Till pojkar pratar vi med mörkare röst och högre volym. Vi förväntar oss ingen dialog, utan ger order till dem. Pojkar behandlas också mer robust. Man kastar upp dem i luften, hjälper dem tidigt att sitta upp, ger dem större utrymme att krypa. Flickor, däremot, anses vara spröda och ömtåliga. Vi talar ljust och lågmält, håller dem varligt och nära kroppen. De drillas i att ta hänsyn till andra och att vänta på sin tur.

Redan de första månaderna grundläggs därmed de egenskaper som följer barnen genom livet: pojkar lär sig att ta plats medan flickor blir lyhörda och omhändertagande.

– Man måste komma ihåg att barnen själva är utan skuld. De är helt i händerna på sin omgivning. De blir vad som förväntas av dem.

Vilka råd kan Ingemar Gens ge till föräldrar som vill bryta detta traditionella könsmönster?

– Sätt dig ner och tänk efter: Vad är en pojke och vad är en flicka? Och varför måste man tvunget välja? Som förälder har man ingen rätt att förvägra sina barn halva livet. Se i stället till att barnen får ta del av alla de egenskaper som är nödvändiga för att kunna leva ett helt liv.

Det yttre, som att tjejer ofta kläs i babyrosa och killar i ljusblått spelar inte så stor roll, enligt Gens.

– Vad spelar det för roll om flickorna vill spela hockey i rosa balettdräkt, bara det är hockey? Varje gång du blir ängslig och känner ett inre motstånd, så har du kommit en bit på väg. Fundera en gång extra: Varför går jag med dottern och tittar på ponnyn i hagen, som vi gjorde igår och i förrgår? Borde vi inte gå och titta på grävskopor i stället?

Ingemar Gens har bland annat skrivit boken ”Myten om det motsatta könet”.