"Good enough" – bäst i längden

Nu har hon ändrat spår, blivit coach åt andra och skrivit boken ”Good enough – bli fri från din perfektionism”.

Många brukar känna igen sig efter dina föreläsningar. Vad i vårt kollektiva medvetande skapar detta beteende?

– Allt är så uppvarvat. Pressen har ökat inom alla områden. Man ska ordna en fest i barnens skola och så är det avtackning av en kollega och sedan är det vårstädning på gården och man ska testa den här nya GI-dieten för att tappa några kilo och så ska slutrapporten vara färdig. Sammantaget blir det här fullkomligt ohållbart. Prioritering är väldigt bra.

Vilket är det tydligaste varningstecknet?

– Att man sätter en väldig press på sig själv. Och att man tänker ”vad ska folk säga”, man går mer på att pejla in omgivningen än sig själv. Om man pejlar sig själv lite kan man också argumentera för varför man inte kan göra en sak.

– Och sedan när man inte kan göra misstag för att man får panik. Att allt handlar om ens prestationer.

Du var perfektionist på jobbet, hemma och bland dina vänner. Reflekterade du aldrig över ditt beteende?

– Grejen är att som perfektionist får du hela tiden så mycket bekräftelse, ”åh vad fint, du är så fantastisk och tänk vad du bakar”. Det vill man ju gärna ha mer av. Men jag tror att de bitar som inte kändes helt hundra, till exempel på jobbet, de kompenserade jag med att göra alla andra grejer.

I boken lyfter du fram många exempel. Slående många är kvinnor. Varför är de duktiga flickorna fler än pojkarna?

– Det finns duktiga pojkar också. Men det som skiljer är att kvinnor ofta ältar mer än män, som har lättare att spotta i nävarna och gå vidare, om man ska generalisera. Kvinnor är mer som torktumlare i huvudet.

– Sedan kan man säga att männens stresströskel går ner när de åker hem, och kvinnornas går upp. Tänk om hon bara kan slänga sig bredvid honom i soffan och vila en stund och så kan de fixa maten tillsammans sen!

Hur hanterar du behovet av att fortfarande vilja vara bra och lyckas med dina mål?

– Jag är inte längre rädd för att känna hela känslan. Att man också vågar tänka rätt mörka tankar, då menar jag inte destruktiva, men kanske ”fan vad jag är avundsjuk” – om man vågar tänka den tanken fullt ut, då får du kontakt med din kärna och blir mer medveten om vilka val du gör och varför. Då är det ingen risk att du hamnar i prestationsracet.

– Och så brukar jag tänka: Var ligger fokus? Om det kommer hem någon och ska fika, är mitt fokus då att det ska vara rensat och fint och skurat och att toaletterna är rena och att allt är vällagat och genomtänkt, eller är fokus på personen jag ska träffa? Då är det kanske roligare att visa det av mig som inte är genomskurat.