Facebook förändrar festen

Lever vi i återföreningarnas tidevarv?
– Ja, och det beror framför allt på Facebook. Tidigare var det något företag som letat upp klasslistor och adresser och drog igång återträffar.

Hur påverkar Facebook vårt förhållningssätt till återträffar?
– Mycket som vi tidigare bara hade kunnat få reda på genom en återträff kan vi leta upp där. Hur folk ser ut, var de bor och vad de gör. Det gör att själva återträffen blir något annat.

Vad blir då kvar, om Facebook mättar nyfikenheten?
– Den fysiska träffen, den verkliga kontakten och nostalgin.

Har företag som arrangerar återträffar spelat ut sin roll?
– Det som talar för dem är skalan. Att bjuda så många är ett gigantiskt projekt. På deras träffar har man även möjlighet att träffa dem som man inte ens kommer ihåg. Det kan vara roligt.

Hur påverkas vi av att ha så nära till vår egen dåtid som vi har på Facebook?
– Den där fasen då man addar gamla vänner eller flickvänner är just en fas, tror jag. Den ebbar ut och sedan blir de spökvänner som man inte har någon reell kontakt med. Samtidigt är det en möjlighet att behålla kontakten bakåt utan att den blir ansträngd. Man kan hålla en mer vardaglig kontakt med gamla klasskompisar som faktiskt liknar den man hade i skolan.

Är det lätt att falla tillbaka i gamla roller, på nätet såväl som under den fysiska återträffen?
– Ja, men ju äldre man blir desto mer kommer man ifrån det där. Jag tror att det är svårare att gå på ett tioårsjubileum än ett tjugoårs. Efter tio år är man fortfarande på väg bort från den gamla skolidentiteten, men när man hamnat i fyrtioårsåldern har man kommit runt det där.