Artiklar som berör detta
– Jag tycker det är överdrivet med män som talar om hur svårt det är att veta hur man ska vara, säger han. I dag har kraven på att män ska vara just män minskat. Det har blivit viktigare att de ska vara föräldrar, partners, medarbetare och kompisar istället för att de ska vara just män. Det är en positiv utveckling tycker jag. Män kan slappna av och behöver inte leva upp till fyrkantiga mansideal hela tiden.
Hur har könsrollerna förändrats?
– Nu går det inte längre att säga att män ska vara annorlunda än kvinnor i
meningen att män ska vara tuffa, starka, modiga och kompetenta och att
kvinnor inte ska vara det. På samma sätt är traditionellt kvinnliga
egenskaper som att vara omhändertagande, bra på att lyssna och att uttrycka
känslor något som både män och kvinnor får vara bra på idag.
Men de traditionella idealen lever ändå kvar i många mäns föreställning om hur
de ska vara. Clint Eastwood eller James Bond hamnar på mångas läppar när
mansidealet ska beskrivas.
– Om män inte kan sluta leka Clint Eastwood så kommer de att stöta på problem
i många sammanhang. Lösningen för den moderne mannen är att vara ödmjuk. Det
är inte svårare än så för att lyckas i de nya rollerna. Men samtidigt är
männen rädda att förlora sin maktposition och då hänvisar de till
förvirrande ideal och krav för att försvara sin brist på jämställdhet.
I Sverige brukar pappalediga lyftas fram som manliga förebilder. Niclas
Järvklo arbetar med en avhandling om hur den ”nye mannen” formats av den
svenska jämställdhetspolitiken.
– Män har fått plocka russinen ur kakan. Även om de ägnar mer tid åt barnen så
tar de sällan hand om det obetalda arbetet i hemmet. Män hakar på i
jämställdhetens namn men väljer när det passar. De möts av budskapet att man
ska vara jämställd för sin egen skull – till exempel för att det ger bättre
kontakt med barnen. Det har varit lite tabu att tala om jämställdhet som
rättvis ansvarsfördelning.
Män vill gärna vara moderna, inte gammaldags och traditionella, enligt Niclas
Järvklo. Men snacket resulterar inte alltid i handling.
– I dag talar män gärna om att de är jämställda. Att vara homofob låter också
väldigt unket och töntigt idag. Samtidigt finns stora problem med homofobi
och brister i jämställdheten. Man brukar säga att svenska män är i
princip-män. De är för jämställdhet och moderna roller – i princip – men
handlar inte alltid därefter.
Är män rädda?
– Både män och kvinnor är rädda för att heterosexualiteten ska hamna i
gungning. De har svårt att göra upp med heteronormerna och föreställningen
om att män får vara mjuka men inte feminina. Att utmana det manliga tycks
vara svårt. Män är alldeles för trygga i sin manlighet. De borde försöka
vara mer trygga i sin mänsklighet och våga experimentera lite mer istället.
Niclas Järvklo vill slå hål på myten om metrosexualiteten. Intresset för
skönhetsprodukter och utseende är enligt honom inte en effekt av att David
Beckham började bära kjol och pynta örsnibbarna med diamanter.
– Killar har alltid varit fåfänga och konsumerat mode och skönhetsprodukter,
tänk bara på brylcrème, swingpjattar eller The Beatles. I dag är
skönhetsindustrin mycket större och män är en viktig marknad. Men killar
skulle inte våga handla från tjejhyllan även om det är samma produkt. I dag
finns det däremot större synlighet för homosexuella och en massa queer-kids
– unga som struntar i att säga att de är det ena eller det andra. De flyttar
på gränserna för vad män och kvinnor kan göra.
Men för många andra är gränsöverskridande fortfarande ett minerat fält.
Grupptryck är den främsta anledningen, enligt Niclas Järvklo.
– I ett grabbgäng handlar det om att visa sig tuff och stark inför den egna
gruppen. Många skulle må bra av att minska den hetsen, men de är rädda att
tappa masken inför andra killar och det är extra känsligt när man är ung. De
flesta tycker nog att det är skönt att slippa ifrån det när de blir äldre.
1800-talet
– Här framträder ett vekare mansideal hos adelns och medelklassens män. Den
stilige mannen blir deras ikon och de intresserar sig för kläder och
utseende. Bland arbetare och bönder är styrkan viktig och den kraftfulla,
smidiga kroppen ett ideal. Män i de högre klasserna visar känslosamhet och
intim vänskap medan arbetarklassens män ansluter sig till ett mer
känslokontrollerat ideal där en man biter ihop och inte fäller en tår i
onödan.
Sekelskiftet 1900
– Nu börjar medelklassmännen drömma sig tillbaka till de gamla riddaridealen
och den nordiska mytologins hjältesagor. Ett muskulösare kroppsideal
ersätter den stilige, hjälpsamme och belevade gentlemannen. En kraftig
polarisering mellan manligt och kvinnligt etableras. Män beskrivs nu som
maskulina – något de inte gjorde tidigare. Den mörka herrkostymen ersätter
ett färggladare och mer flärdfullt mode.
1900-1930-tal
– Herrfrisyrerna blir kortare. De breda 1800-talspolisongerna och de stora
mustascherna försvinner. Den välrakade hakan, de framklippta öronen och den
välskräddade kostymen blir ett ideal som skiljer den moderne, kontrollerade,
rationelle och känslige mannen från de utlevande, ovårdade och
odisciplinerade råskinnen.
1940-tal
– Arne Tammer blir känd för sin brevkurs om fysisk träning och relationen
mellan en tränad kropp och vissa inre manliga egenskaper etableras alltmer.
En tränad kropp antas spegla det rådande idealet: en rationell,
väldisciplinerad man som har både kropp och känslor under kontroll.
1940-50-tal
– Andra världskriget inspirerar till en fördjupning av det tidigare
machoidealet. Amerikanska filmstjärnor är stilikoner vid sidan av den
snobbige och känslokarge gentlemannen. 1950-talet etablerar ett mer
rebelliskt och utlevande manlighetsideal med Marlon Brandon och James Dean
som förebilder. Efter kriget börjar också en motreaktion till den starke och
disciplinerade mannen utan känslor att växa fram.
1970-tal
– Det blir uppror mot det strikta, traditionella manlighetsidealet. Nu
förespråkas slappa och mjuka kroppar och modet blir mer unisex. Vi talar om
velourmannen och freds-, miljö- och hippierörelsen utmanar både den
disciplinerade, auktoritäre och känslokarge mannen och det strikta och
normerade manliga klädmodet.
1990-tal
– Nu görs en tydlig åtskillnad mellan det manliga och kvinnliga igen. Män
börjar längta tillbaka till den store, starke mannen som förknippas med
hjältedåd. Det är omodernt att vara en känslosam mjukis. Jan Guillou är en
av författarna till ”Den stora machoboken” som svärtar ner 70-talets
velourman. Tredagarsstubben blir en viktig markering av en tuffare
manlighet.
2000-tal
– Feminism och jämställdhetsdebatt gör det mer accepterat för män att närma
sig det som tidigare ansetts vara kvinnligt. Den modemedvetne metromannen
som handlar skönhetsprodukter och är en fena i köket lyfts fram som ideal.
Samtidigt lever traditionella normer kvar. Många förväntas försörja familjen
och fatta svåra beslut, men ändå visa mjukare sidor och inte fokusera på
makt.
23% är glada
8% är likgiltiga