Fyrkantiga mansideal
har spelat ut sin roll

Text: John Sahlin
Publicerad 15 december 2009 6.00 Uppdaterad 17 december 2009 9.05

Sex & relationer.
Idealmannen byter ständigt skepnad. Vekling blir muskelknutte. Råskinn blir gentleman. Och plötsligt ska den jämställde bli auktoritär. Många tycker det är förvirrande. Men det tycker inte Niclas Järvklo, maskulinitetsforskare vid Stockholms universitet.

– Jag tycker det är överdrivet med män som talar om hur svårt det är att veta hur man ska vara, säger han. I dag har kraven på att män ska vara just män minskat. Det har blivit viktigare att de ska vara föräldrar, partners, medarbetare och kompisar istället för att de ska vara just män. Det är en positiv utveckling tycker jag. Män kan slappna av och behöver inte leva upp till fyrkantiga mansideal hela tiden.

Hur har könsrollerna förändrats?
– Nu går det inte längre att säga att män ska vara annorlunda än kvinnor i meningen att män ska vara tuffa, starka, modiga och kompetenta och att kvinnor inte ska vara det. På samma sätt är traditionellt kvinnliga egenskaper som att vara omhändertagande, bra på att lyssna och att uttrycka känslor något som både män och kvinnor får vara bra på idag.

Men de traditionella idealen lever ändå kvar i många mäns föreställning om hur de ska vara. Clint Eastwood eller James Bond hamnar på mångas läppar när mansidealet ska beskrivas.
– Om män inte kan sluta leka Clint Eastwood så kommer de att stöta på problem i många sammanhang. Lösningen för den moderne mannen är att vara ödmjuk. Det är inte svårare än så för att lyckas i de nya rollerna. Men samtidigt är männen rädda att förlora sin maktposition och då hänvisar de till förvirrande ideal och krav för att försvara sin brist på jämställdhet.

I Sverige brukar pappalediga lyftas fram som manliga förebilder. Niclas Järvklo arbetar med en avhandling om hur den ”nye mannen” formats av den svenska jämställdhetspolitiken.
– Män har fått plocka russinen ur kakan. Även om de ägnar mer tid åt barnen så tar de sällan hand om det obetalda arbetet i hemmet. Män hakar på i jämställdhetens namn men väljer när det passar. De möts av budskapet att man ska vara jämställd för sin egen skull – till exempel för att det ger bättre kontakt med barnen. Det har varit lite tabu att tala om jämställdhet som rättvis ansvarsfördelning.

Män vill gärna vara moderna, inte gammaldags och traditionella, enligt Niclas Järvklo. Men snacket resulterar inte alltid i handling.
– I dag talar män gärna om att de är jämställda. Att vara homofob låter också väldigt unket och töntigt idag. Samtidigt finns stora problem med homofobi och brister i jämställdheten. Man brukar säga att svenska män är i princip-män. De är för jämställdhet och moderna roller – i princip – men handlar inte alltid därefter.

Är män rädda?
– Både män och kvinnor är rädda för att heterosexualiteten ska hamna i gungning. De har svårt att göra upp med heteronormerna och föreställningen om att män får vara mjuka men inte feminina. Att utmana det manliga tycks vara svårt. Män är alldeles för trygga i sin manlighet. De borde försöka vara mer trygga i sin mänsklighet och våga experimentera lite mer istället.

Niclas Järvklo vill slå hål på myten om metrosexualiteten. Intresset för skönhetsprodukter och utseende är enligt honom inte en effekt av att David Beckham började bära kjol och pynta örsnibbarna med diamanter.
– Killar har alltid varit fåfänga och konsumerat mode och skönhetsprodukter, tänk bara på brylcrème, swingpjattar eller The Beatles. I dag är skönhetsindustrin mycket större och män är en viktig marknad. Men killar skulle inte våga handla från tjejhyllan även om det är samma produkt. I dag finns det däremot större synlighet för homosexuella och en massa queer-kids – unga som struntar i att säga att de är det ena eller det andra. De flyttar på gränserna för vad män och kvinnor kan göra.

Men för många andra är gränsöverskridande fortfarande ett minerat fält. Grupptryck är den främsta anledningen, enligt Niclas Järvklo.
– I ett grabbgäng handlar det om att visa sig tuff och stark inför den egna gruppen. Många skulle må bra av att minska den hetsen, men de är rädda att tappa masken inför andra killar och det är extra känsligt när man är ung. De flesta tycker nog att det är skönt att slippa ifrån det när de blir äldre.

Marie Nordberg, etnolog och genusvetare om mansideal genom tiderna:

1800-talet
– Här framträder ett vekare mansideal hos adelns och medelklassens män. Den stilige mannen blir deras ikon och de intresserar sig för kläder och utseende. Bland arbetare och bönder är styrkan viktig och den kraftfulla, smidiga kroppen ett ideal. Män i de högre klasserna visar känslosamhet och intim vänskap medan arbetarklassens män ansluter sig till ett mer känslokontrollerat ideal där en man biter ihop och inte fäller en tår i onödan.

Sekelskiftet 1900
– Nu börjar medelklassmännen drömma sig tillbaka till de gamla riddar­idealen och den nordiska mytologins hjältesagor. Ett muskulösare kropps­ideal ersätter den stilige, hjälpsamme och belevade gentlemannen. En kraftig polarisering mellan manligt och kvinnligt etableras. Män beskrivs nu som maskulina – något de inte gjorde tidigare. Den mörka herrkostymen ersätter ett färggladare och mer flärdfullt mode.

1900-1930-tal
– Herrfrisyrerna blir kortare. De breda 1800-talspolisongerna och de stora mustascherna försvinner. Den välrakade hakan, de framklippta öronen och den välskräddade kostymen blir ett ideal som skiljer den moderne, kontrollerade, rationelle och känslige mannen från de utlevande, ovårdade och odisciplinerade råskinnen.

1940-tal
– Arne Tammer blir känd för sin brevkurs om fysisk träning och relationen mellan en tränad kropp och vissa inre manliga egenskaper etableras alltmer. En tränad kropp antas spegla det rådande idealet: en rationell, väldisciplinerad man som har både kropp och känslor under kontroll.

1940-50-tal
– Andra världskriget inspirerar till en fördjupning av det tidigare machoidealet. Amerikanska filmstjärnor är stilikoner vid sidan av den snobbige och känslokarge gentlemannen. 1950-talet etablerar ett mer rebelliskt och utlevande manlighets­ideal med Marlon Brandon och James Dean som förebilder. Efter kriget börjar också en motreaktion till den starke och disciplinerade mannen utan känslor att växa fram.

1970-tal
– Det blir uppror mot det strikta, traditionella manlighetsidealet. Nu förespråkas slappa och mjuka kroppar och modet blir mer unisex. Vi talar om velourmannen och freds-, miljö- och hippierörelsen utmanar både den disciplinerade, auktoritäre och känslokarge mannen och det strikta och normerade manliga klädmodet.

1990-tal
– Nu görs en tydlig åtskillnad mellan det manliga och kvinnliga igen. Män börjar längta tillbaka till den store, starke mannen som förknippas med hjältedåd. Det är omodernt att vara en känslosam mjukis. Jan Guillou är en av författarna till ”Den stora machoboken” som svärtar ner 70-talets velourman. Tredagarsstubben blir en viktig markering av en tuffare manlighet.

2000-tal
– Feminism och jämställdhetsdebatt gör det mer accepterat för män att närma sig det som tidigare ansetts vara kvinnligt. Den modemedvetne metromannen som handlar skönhetsprodukter och är en fena i köket lyfts fram som ideal. Samtidigt lever traditionella normer kvar. Många förväntas försörja familjen och fatta svåra beslut, men ändå visa mjukare sidor och inte fokusera på makt.

Större eller mindre text



13 läsare har reagerat på denna artikel

23% är glada

8% är likgiltiga

62% är nyfikna

8% är arga


Hur reagerar du på "Fyrkantiga mansideal
har spelat ut sin roll"?

  • Stackars dessa forskare
  • Deras huvuden är så fulla av Genus- och Queer- teorier blandat med krönikor från Dagens Nyheters kulturbilaga att de faktiskt, fullständigt och verkligen tappat all kontakt med verkligheten. Jag vet inte om det kommer hjälpa men jag vill innerligt rekommendera ett avbrott från lattedrickandet med ett års volontärarbete i Kongo, Indien eller inre Mongoliet. Kanske kommer de att få veta hur människor verkligen lever på den här planeten.
  • Verklighetens folk...
  • tisdag 15 december 2009 kl 10:41

  • Maskulinist
  • Biologiska roller som utplånas för att uppnå jämställdshetsmyten är av ondo. Märk väl - maskulinister menar att lika lön för lika arbete är en självklarhet, behövs inte militanta feministisk teologi för det är en självklarhet. Men vi lever i ett svenskt komplicerat samhälle. Skalas för mycket bort blir vi impotenta, kurtis försvinner kvar blir egoism. Detta gäller båda könen le petit difference behövs för att samhället skall förnyas och reproducera. Dessutom är det skoj. Leve maskulinism!
  • hur kan man få lön av att utreda slikt?
  • tisdag 15 december 2009 kl 11:48

  • Instämmer - lönefråga också
  • Jag håller med föregående talare. När man desssutom hör att kvinnan får åttio procent av mannens lön i snitt tror man inte det är sant. Hon har ju redan sin egen lön! /Stoppa galenskapen
  • Andreas
  • tisdag 15 december 2009 kl 18:40

  • vem betalar deras löner
  • håller med verklighetens folk innerst inne; dessa genus och etnologer som kommenterar myter och klicheer och förstår-sig-på,... behövs dessa verkligen? kan de inte skaffa ett hederligt arbete? Vem betalar deras lön? Jasså skattebetalarna,... ja men de är ju vana. Skulle det inte vara mer aktuellt med en artikel där kostnaden för deras forskning ifrågasätts? vilken nytta gör de??
  • hur kan man få lön av att utreda slikt?
  • tisdag 15 december 2009 kl 12:23

  • Slappna av!
  • Kära män! Slappna av och var er själva.Vi är alla människor: män som kvinnor. Skillnaderna som finns mellan oss gör det spännande att leva. Tråkigt att det finns kvinnor som ställer orimliga krav på er. Ni är jättebra, vi älskar Er precis som ni är. Och ni behövs, precis som vi kvinnor! Hälsningar Paula
  • Paula Zdrodowska - Wu
  • tisdag 15 december 2009 kl 13:11

  • Jag är avslappnad
  • Jag är avslappnad - och man. Uppskattar skillnaderna mellan män och kvinnor, världen skulle vara tråkig utan den. Förstår inte vad Paula menar. Tror att detta är en debatt som etnologer och genus folk försöker skapa för att bevisa att de behövs,... När de genomskådas och gör lite nytta i Afrika eller annat verkligt jobb kankse friden återställs?
  • Lars Lindberg
  • tisdag 15 december 2009 kl 13:40

  • villka män då, jag ser inga.
  • jag känner till EN man, det var den före detta Presidenten för HELLS ANGELS, Thomas Möller....efter honom träffade jag bara en massa mesiga pojkar, utan vare sej det ena eller det andra. God Jul på er alla......
  • marie baardh
  • tisdag 15 december 2009 kl 14:17

  • Haha
  • Det bästa med den här artikeln var några av de 5 första kommentarerna. Det är då sant, man kan ställa sig frågan, vilken nytta gör dessa "genusforskare"? Det enda jag såg i artikeln var en massa ogrundade åsikter.
  • Programmeraren
  • tisdag 15 december 2009 kl 15:25

  • Sant
  • Flera högskolor har fått anslag specifikt för professurer i genusvetenskap. Genusvetenskap är inget annat än feminism med en vetenskaplig stämpel på sig. Inget nytt i svensk historia där vetenskapen periodvis har gått i politikens ledband (jfr frenologi, rasbiologi).
  • Johan
  • torsdag 17 december 2009 kl 10:58

  • Åsikter
  • Åsikter om hur människor (män) tycker och tänker, märk väl. Om det gjorts undersökningar med intervjuer, tvivlar jag på att de är representativa. Och vad folk än tycker och tänker nu för tiden, skall man inte glömma hur stor roll media har haft i att manipulera fram dessa tankar och känslor..
  • Programmeraren
  • tisdag 15 december 2009 kl 15:28
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu