Hon beskriver sig som de friska syskonens försvarsadvokat. Någon som alltid står på deras sida och som ser till att lyssna och uppmärksamma dem när barnens närmaste har svårt att få tiden att räcka till under det sjuka barnets behandlingar och operationer.
Petra Svensson är barnsköterska och har jobbat i över tjugo år på barnonkologen vid Universitetssjukhuset i Lund. Sedan en tid tillbaka går halva hennes arbetstid åt till att vara syskonstödjare, en tjänst som sponsras av Barncancerföreningen.
Ibland träffas flera syskon i grupp, andra gånger hänger hon och ett syskon själva.
De svåraste att nå är syskon i tonåren.
– I den åldern frigör de sig från föräldrarna och kompisarna är det viktigaste
i världen. De har ofta ingen lust att prata med mig och kan tycka det är
trist att vara tvungna att följa med upp till sjukhuset. Det betyder inte
att de inte älskar sitt syskon eller att de inte känner oro. De har bara
svårt att förhålla sig till allt som händer och till sina egna känslor.
Petra Svensson pratar alltid med föräldrarna först om hon får erbjuda sin tid
till syskonen. Fungerar det brukar hon ge sin mejladress till tonårssyskonen.
– Ibland hör de av sig. Jag tror att vissa ungdomar tycker det är lättare att
prata om sina känslor, sin oro och hur de upplever hela situationen, om de
är lite anonyma. Och det funkar ju lika bra.
Många barn blir avundsjuka på all uppmärksamhet som det sjuka barnet får och kan bli arga på såväl sin bror eller syster som på sina föräldrar och släktingar.
Petra Svensson berättar om anhöriga som aldrig frågar om hur det friska
syskonet mår. Eller som tar med sig presenter till sjukhuset – utan en tanke
på syskonet som sitter bredvid.
– Därför går mycket av min tid åt till att försöka få barnen och ungdomarna
att förstå att vuxna inte alltid är så smarta och taktfulla. Men att det
aldrig handlar om att de älskar de friska syskonen mindre.
Petra Svensson tycker det är viktigt att syskonen får avreagera sig och uttala
alla de ”förbjudna” tankar de har. Det ger henne och föräldrarna en chans
att förklara hur det ligger till och varför orken i alla lägen inte alltid
räcker till.
– Går de och bär på allt inom sig är det lätt att de blir deprimerade och går
in i destruktiva beteenden. Det är precis det som vi syskonstödjare vill
undvika.
...från Petra Svensson till föräldrar, anhöriga och vänner
1. Glöm inte att syskonen också behöver uppmärksamhet. Fråga dem hur de
mår, om deras fritidsaktiviteter och skola, om deras pojk- och flickvänner
med mera. Gör gärna något med bara det friska barnet, kanske ta en fika
eller gå på bio.
2. Se till att de sköter sin skola och fortsätter gå på sina olika
aktiviteter. Många syskon till sjuka barn får ta alla jobbiga frågor från
lärare och elever vilket kräver kraft och energi. Hör med lärarna om de
tycker att syskonen har förändrats.
3. Se till att göra aktiviteter med hela familjen istället för att bara
åka iväg med det sjuka barnet och låta de friska vara kvar hos mor- eller
farföräldrar.
Barncancerföreningen har syskonstödjare på Drottning Silvias barnsjukhus i
Göteborg, på barnonkologen på Universitetssjukhuset i Lund, på Astrid
Lindgrens sjukhus i Stockholm samt på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
De första syskonstödjarna började arbeta i Göteborg under mitten av 1990-talet.
Förutom att vara där för syskonen är syskonstödjarna också ute på det sjuka
barnets skola eller förskola för att informera elever och lärare om
sjukdomen och svara på frågor så att de friska syskonen slipper göra det.
Många sjukhusavdelningar anordnar också särskilda syskongrupper, där syskon
kan träffas och prata om hur det är att exempelvis ha en syster eller bror
som är förståndshandikappad eller har diabetes.
33% är glada
0% är likgiltiga