Små stunder ger livsviktig styrka

Varje söndag håller familjen Håkansson veckomöte runt köksbordet. Alltifrån läkarbesök och föräldramöten till fikastunder med bekanta måste skrivas in i kalendern i god tid. Mötena är avgörande för att vardagen ska fungera någorlunda.

Familjens tre tonårsbarn lider av bland annat adhd och depression, och ju mer strukturerad tillvaron är desto mindre oro upplever barnen, förklarar Marija Håkansson.

För ett par år sedan skrev hon boken ”Adhd-piller och garderobstankar”. Familjen kämpar med ständiga känslokast, duster och bråk mellan syskonen. När alla är hemma samtidigt gäller det för henne och maken att medla, stötta och fokusera på det barn som mår sämst för stunden.

Tillvaron kräver hennes närvaro på ett sätt som gör att hon ofta känner sig främmande inför snacket om egentid.
– Många har inte möjlighet att satsa på sig själva på det sätt som samhället avser. Vi kan inte åka iväg en helg utan barnen, det skulle bli kaos hemma. För mig är egentiden livsviktig, men den ska ske på mina villkor.

Det kan betyda en halvtimmes promenad i den vackra skogsbacken tillsammans med familjens hund, eller att slappna av med en stunds handarbete. Det räcker för att hämta nya krafter. Och de behövs.
– De där stunderna ger mig livsviktig styrka att fixa vardagen. Men den kraften kan jag också få av att sitta ner med barnen och spela spel, när det är harmoniskt hemma.

Sedan två år tillbaka har Marija Håkansson varit hemma med barnen. Att hon slutade sitt heltidsarbete var ett beslut familjen tvingades ta för att vardagslogistiken skulle gå ihop.
– Innan var vi normala inkomsttagare och hjälpligt nära varandra. Nu är vi fattiga och nära varandra.