Tillbaka på banan efter ett år

Aldrig i sin vildaste fantasi hade Anders Malmgren, 53, kunnat föreställa sig att han skulle bli långtidsarbetslös. Men efter 25 år i bilbranschen blev han förra vintern uppsagd från sin tjänst som försäljningschef på ett bilföretag i Malmö.

Tanken på att gå arbetslös kändes främmande.

– Jag har väl alltid tagit för givet att man har jobb. Att förlora arbetet kändes pinsamt. Vad skulle folk tro?

All kraft ägnades åt att snabbt hitta ett nytt jobb. Beslutsamt klev han upp tidigt varje morgon hemma i Humlamaden för att dammsuga jobbsajter och platsannonser. Stenhårt höll han på sina rutiner och blev duktig på att formulera cv och personliga ansökningsbrev.

– Jag blev mer och mer slipad och effektiv. Nu handlade det inte om att sälja bilar, nu skulle jag sälja in mig själv.

Självförtroendet var gott. Visst gnagde oron någonstans i magen, men Anders Malmgren är bra på att tränga undan negativa känslor och gå vidare.

– Jag var övertygad om att jag skulle ha en anställning inom några månader. I varje fall innan sommaren och definitivt före hösten ... men så blev det ju inte.

Värst var att ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan.

– Varje gång man kallas till intervju tänds ljuset. Om jag bara får komma dit och presentera mig så kommer det att gå bra, tänker man.

Vid ett par tillfällen var det ytterst nära att han fick napp. Han var med i konkurrensen in i det sista, men till slut gick erbjudandet ändå till någon annan.

– Grymt många kompetenta personer jagar jobb. Det räcker inte att vara duktig och ha lång erfarenhet. Man tvingas inse att man inte är unik.

Att bli bortsorterad efter det personliga mötet känns oerhört tungt.

– Man blir arg, frustrerad och ledsen. Visst får man rutin på att ta emot negativa besked, men ständiga motgångar tär på psyket. Efter varje bakslag sjunker du lite till.

När han hamnade i en svacka skingrade han tankarna med fysisk aktivitet.

– Jag gick ut och högg ved. Man måste nollställa sig innan man kan repa mod och blicka framåt. Samtidigt kunde jag inte blunda för den bistra sanningen: Ju längre tid du är arbetslös, desto mer sjunker ditt marknadsvärde.

2009 blev ett tufft år för Anders Malmgren och hans familj. Inte nog med att han gick utan jobb. Under loppet av några månader drabbades familjen av ett flertal dödsfall.

– Tillvaron föll ihop rejält. Plötsligt kretsade vardagen kring kontakter med begravningsbyrån och kyrkan. Det var slitsamt och oerhört sorgligt.

I advent tändes äntligen en ljusglimt som visade sig bli hans räddningsplanka. En tjänst som fordonsadministratör blev ledig på Skånetransport, en av hans tidigare kunder. I januari kom beskedet: han var välkommen att börja jobba redan i februari.

– Vilken otroligt skön befrielse! Nu är jag tillbaka i leken igen.

Skånetransport är en serviceenhet inom Region Skåne. Från kontoret på Sankt Lars gamla sjukhusområde i Lund ser Anders Malmgren och hans kollegor till att det köps in klinikbilar som transporterar labbprover, medicin, mat och tvätt inom sjukvården i Skåne. Drygt 700 fordon rör det sig om totalt.

Anders Malmgren är arbetsledare och ansvarar för nyanskaffning av bilar samt allt som händer under deras livstid. Han trivs som fisken i vattnet. Att kunna försörja sig är en skön känsla och gemenskapen ger en positiv kick.

– Hemma gick jag mest och pratade med hunden. Visst är Tezzie ett fint sällskap, men samtalet blir ju bara en monolog. Som arbetslös längtar man verkligen efter arbetskamrater.

I dag har Anders Malmgren och hans familj bestämt sig för att dra ett tjockt streck över eländesåret 2009. Livet går vidare.

– Jag är innerligt tacksam över att ha ett nytt jobb. Lugnet har återvänt. Att gå arbetslös var en fruktansvärd pärs. Det vill jag aldrig uppleva igen.

Det senaste årets törnar har gett en annan syn på livet. Nya värderingar växer fram.

– Att ha det bra med nära och kära står i absolut främsta rummet. Våra söner har fått en ny pappa och familjen har svetsats samman. Vi har lärt oss att verkligen uppskatta och ta hand om varandra.