”En god mor förväntas vara hemma med sina barn”

Text: Maria Werner
Publicerad 7 april 2010 6.30 Uppdaterad 16 april 2010 12.24

Inpå Livet.
Teaterregissören Sara Cronberg är borta långa perioder från sina barn. Hon tror inte att män i samma situation får samma reaktioner som hon.
Många hörde av sig om artikelserien ”Omställning”, som skildrade hur livet kan förändras av arbetslöshet. Läs läsarnas reaktioner på artiklarna som varit publicerade tidigare. Du hittar dem i slutet av artikeln.

Som Sydsvenskan skrev nyligen är det allt fler som långpendlar till jobbet. Enligt familjerådgivare är det i de flesta fall män som är borta i veckorna och kvinnor som får sköta allt på hemmafronten. Något som kan tära rejält på relationerna.

När Sara Cronberg läste detta ville hon gärna belysa hur det är när situationen är den omvända.

– En god mor förväntas vara hemma med sina barn, säger hon. Det har historiska och strukturella orsaker. Men egentligen spelar det ju ingen roll om det är mamman eller pappan som tar huvudansvaret. Det viktiga är att det finns en människa som är nära.

Hon bor med sin make och två barn, fem och två år gamla, på landet utanför Smygehamn. Men han jobbar i Malmö, och hon där uppdragen finns vid de större teatrarna runt om i Sverige och Danmark. Nyligen avslutade hon tio veckors arbete vid Göteborgs stadsteater.

En uppsättning innebär i genomsnitt tre månaders förberedelser på hemma­plan och sedan ett par månaders repetitioner på plats fram till premiär.

Tidigare bodde familjen i Stockholm och då regisserade Sara Cronberg bland annat ”Häxjakten, ”Brott och straff”, ”Hedda” och ”Bubblorna i bäcken” vid Malmö stadsteater. Hon pendlade till Skåne när hon var höggravid med både första och andra barnet.

– Andra gången frågade min barnmorska: ”Men hur ska du göra då? Vem tar barnet?” Hon tänkte inte på att det fanns en pappa kvar hemma. Jag födde fyra dagar efter premiären.

En annan reaktion hon mött är att vänner och kollegor föreslår att hon ska ta med sig barnen.

– Men det skulle ju vara konstigt att ta dem från dagis och sina invanda rutiner, och sedan dessutom ifrån sin pappa. Om barnen gick i skolan skulle det ju absolut inte gå. Sådant hade folk inte ens kommit på att fråga om det var mamman som var hemma.

Hur löser familjen det då praktiskt?

– Min man har ett vanligt 8–5-jobb, så barnens farmor hjälper till med hämtningar på dagis. Jag tror på att man måste bygga nätverk och inte försöka klara allt själv som många gör. Men min man sköter förstås allt som krävs hemma.

När hon repeterar bor hon i en teaterlägenhet och jobbar närapå all sin vakna tid under veckorna. Via telefon och Skype har hon kontakt med barnen.

– Det är klart att jag ibland har dåligt samvete inför barnen och funderar över om det ska vara så här alltid. Men jag försöker tänka rationellt.

Långpendlingen har också sina fördelar, menar hon.

– Man kan koncentrera sig fullständigt på jobbet i veckorna när man slipper handla mat och hämta och lämna på dagis. Och barnen knyter an till den förälder som är hemma.

När hon utbildade sig vid Statens teaterskole i Köpenhamn för drygt tio år sedan reflekterade hon inte över hur det skulle fungera att kombinera regissörsjobbet med att ha små barn.

Så länge hon levde själv fungerade det bra att resa runt, men när hon blev förälder gick det upp för henne varför yrket traditionellt varit så mansdominerat.

– När en manlig regissör varit borta har det ofta funnits en kvinna bakom som kanske jobbat halvtid. Men i Sverige finns det i dag många unga kvinnliga regissörer, så jag tror att det behövs en debatt kring de villkor vi jobbar under och vilka krav vi kan ställa för att kunna kombinera jobb och barn.

Hennes råd till kvinnor som vill satsa på yrken som innebär mycket resor är att skaffa ett bra ­ nätverk på hemmaplan, prata ­igenom det hela noga med ­livspartnern och känna ­efter om man har orken.

Själv har hon aldrig funderat på att byta jobb.

– Det är ju det här jag är utbildad till, det jag vill göra. Och jag brukar tänka att om jag hade ett vanligt heltidsjobb skulle jag heller inte träffa mina barn så mycket. Nu är jag ju faktiskt hemma i långa perioder med dem emellan, vilket känns lyxigt.

Större eller mindre text



6 läsare har reagerat på denna artikel

50% är glada

0% är likgiltiga

17% är nyfikna

33% är arga


Hur reagerar du på "”En god mor förväntas vara hemma med sina barn”"?

  • Arbetslös.....Nej Tack !
  • Jag och många med mig Avskyr att vara ofrivilligt "lediga". För mig har detta pågått i 1 1/2 år, jag kämpar på och det har blivit ett med vardagen. Städa, gå ut med hunden, sitta vid datan och söka....Oops! ett jobb till jag kan söka....svar inkommer via mejl en till två månader senare ...Tyvärr så har vi...bla..bla. Pengar är inte allt sägs det.Nej! men tyvärr en nödvändighet och JAG VILL JOBBA...jag har i alla fall humöret uppe och blivit starkare av motgångarna. Kram till alla som behöver.
  • Lena Sahlin Thelenius
  • onsdag 7 april 2010 kl 09:59

  • Ursäkter ursäkter
  • Hur många gånger ska man behöva höra ursäkten "om en man...". Det enda som är relevant är om det är bra för barn att vara borta från sina föräldrar under så långa tider? Argument av typen "Om en man skulle råna en bank skulle ingen höja på ögonbrynen" är mycket svaga.
  • Läsare
  • onsdag 7 april 2010 kl 12:24

  • Argument?
  • Det är väl inga argument hon använder? Kvinnan får ju frågorna just för att hon är kvinna och inte man. Det är ju fakta. Dessutom är det ju så att man som arbetslös idag är tvungen att söka jobb i hela landet så har man ju inget val. Eller vad föreslår du för henne?
  • ...
  • onsdag 7 april 2010 kl 15:13

  • Ursäkter
  • Vad är bäst för barnen, det är det enda som spelar någon roll. Vad män eller kvinnor får för några hypotetiska frågor är helt irrelevant. Att man sedan gör en dygd av nödvändigheten är ännu ett felslut.
  • Läsare
  • onsdag 7 april 2010 kl 15:16

  • ”En god mor förväntas vara hemma med sina barn”
  • En god mor förväntas ta väl hand om sina barn, vilket i många fall innebär att modern är hemma med barnen. Är det något konstigt med det?
  • Realist
  • onsdag 7 april 2010 kl 15:54

  • en mor är en mor
  • Visst är det så! Ingen man i världen kan ersätta en nybliven mor. Det är naturens ordning, inget kontroversiellt i det. Vem kan amma barnet, dvs vem står för överlevnaden? Mor! I de fall amningen strular, så visst finns det fullgod ersättning.Men naturens ordning är vis: barnet mår bäst i starten av en och samma anknytningsperson, och logiskt är det den som står för överlevnad, dvs maten och värmen. Trygghet och skydd bistår självklart far med. Men en nybliven mor hör ihop med sin baby!
  • annilin
  • onsdag 7 april 2010 kl 16:38

  • läs på
  • Jag kan en del om anknytningsteori. T ex att adopterade barn behöver vara bara hos sin nyfunna mamma under en inkörningsperiod, för att knyta an till en person. En nyfödd som är hos sin biologiska mor kan lukten, rösten, rörelserna mm redan från början. Sorry alla underbara pappor och politiskt korrekt tänkande - mamman är viktigast i början. När kan hon börja jobba på distans? Tja, läs på. Det finns mycket att lära, och det är inte så självklart som man tror att vem som helst kan ta ungen.
  • maro
  • onsdag 7 april 2010 kl 16:51

  • Rätt tänkt!
  • Precis! Och att påstå att "män är minsann inte bättre" är inget bra moraliskt argument.
  • Realist
  • onsdag 7 april 2010 kl 22:28

  • Tid - det finaste du kan ge
  • Jag känner ingen som klagat på att de som barn fick för mycket tid med sina föräldrar. Var rädd om småbarnsåren - oavsett om du är mamma eller pappa. Ett jobb är, trots allt, bara ett jobb.
  • Gunilla
  • onsdag 7 april 2010 kl 22:08
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu