Hon vill föda någon annans barn

Text: Johan Anderberg
Publicerad 27 april 2009 1.30 Uppdaterad 11 september 2009 10.07

Barn & familj.
Att bära och föda ett barn åt någon annan. För Lisa Hardy-Bell är det en självklar akt av medmänsklighet. Vi var med när hon försökte bli gravid för sjätte och sista gången. Om allt går vägen kommer snart ett svenskt barn till världen i hjärtat av USA.

”Försöker du leka Gud?” Den frågan hör hon ofta.


Det är inte lätt för Lisa Hardy-Bell att förklara. Grannarna i hemstaden är djupt konservativa och kan inte förstå hur hon kan bli med barn, bära det i nio månader och sedan bara lämna bort det.


Det är svårt för många att förstå – inte bara religiösa människor. Det vet hon. Och just därför får Lisas tolvåriga dotter Klara följa med till Connecticut idag.


– Jag vill att hon ska se att vi får något som vi sedan lämnar tillbaka. Så att hon förstår att vi inte ger bort hennes syskon.


Allt är klart: Lisa har gett sig själv sprutor i flera dagar och när hon och dottern går in på den lilla kliniken får de veta att de befruktade äggen ser exceptionellt bra ut.


Hon väljer att ta emot tre embryon.


För varje embryo ökar chanserna att befruktningen lyckas. Men risken är också att alla ägg utvecklas. Och trillingar vill ingen ha. Inte de tilltänkta föräldrarna, och definitivt inte Lisa. Men hon har en lång flygresa bakom sig, och vill undvika att behöva komma hit igen.


– Då kör vi, säger läkaren Michael Doyle.


Familjeband handlar om kärlek, inte gener. Och biologiska föräldrar behöver inte vara bättre än adoptivföräldrar. Det är Lisas övertygelse.


När hon föddes för 35 år sedan i en liten by i Missouri valde de biologiska föräldrarna att ge bort henne. De var unga och kände inte att de skulle klara av ett barn.


Sjuksköterskan i byn blev Lisas adoptivmamma. Men bara några kvarter bort bodde hennes biologiska föräldrar.


Lisa säger att hon inte kunde ha önskat sig en bättre uppväxt. Hon såg med egna ögon hur hennes liv kunde ha blivit.


– Och jag skulle inte vilja byta.


Så när hennes kusin fick äggstockscancer tvekade hon inte att låna ut sin livmoder i nio månader.


– Det kändes som en självklarhet. Om jag kan, varför ska jag inte hjälpa henne?


Försöket fungerade inte. Men efter ett tag ville en vän få hjälp. Och då gick det vägen.


Nu har hon fött sammanlagt fem barn. Hemma i Missouri väntar hennes två egna söner, åtta och fjorton år gamla. Två barn har hon lämnat bort. De finns i hjärtat, men inte som hennes egna barn.


– Jag känner mig ungefär som en faster till dem.


De flesta surrogatmammor här är väldigt noga med vilka de tilltänkta föräldrarna är. Ofta har de börjat med att hjälpa en vän eller släkting. Om surrogatmamman sedan går vidare och hjälper andra får de tilltänkta föräldrarna finna sig i vad som kan beskrivas som en blandning av första dejt, jobbintervju och föräldraskapstest.


Lisa är också noggrann. Till en början var hon skeptisk till de blivande svenska föräldrarna: de är äldre än vanligt, och många surrogatmammor föredrar unga par. De vill att barnen ska ha sina föräldrar en lång tid.


– Men de hade en så sorglig historia att jag var tvungen att hjälpa dem.


Det svenska paret förlorade sitt enda barn i en olycka. Släktingar har lovat att stödja dem.


– Det känns bra för mig att veta att någon kommer att vara där för barnet under en lång tid, oavsett vad som händer.


Det har blivit dags att bli med barn. Lisa ligger på en brits och särar på benen. På en stol intill sitter Klara och tittar på.


Läkaren sprutar in de tre embryona genom en smal slang. Hela ingreppet tar inte ens femton minuter, men hon blir tillsagd att ligga kvar en stund.


– Egentligen kan hon gå upp direkt. Men alla som jag behandlat vill ligga kvar ett tag, berättar Michael Doyle.


Lisa skrattar.


– Ja, jag tror alltid att äggen ska ramla ur.


När hon klätt på sig tar hon dottern i handen och går till en galleria i närheten. Klara har blivit lovad en stor sandwich. Som tack för att hon följde med över halva landet.


Kanske är Lisas kall svårast för hennes barn. I skolan frågar klasskamraterna vad som hände med barnet som deras mamma bar. Lärarna vet inte vad de ska svara.


– Jag brukar be dem säga att ”barnet tillhörde någon annan”.


En annan vanlig fråga är om hon gör det för att tjäna pengar. En surrogatmamma får cirka 20 000 dollar för sin insats.


– Men inga pengar i världen skulle få mig att göra det här om jag inte kände starkt för det. Jag gillar inte ens att vara gravid: jag blir vresig och känner mig fet.


Klara instämmer.


– Hon vill aldrig hitta på något roligt då. Jag kallar henne Mrs Grumpy.


Lisa ler mot henne.


– Hon är min favoritdotter. Hon är den enda jag behållit.


Behandlingen lyckades. Lisa Hardy-Bell är nu gravid och förlossningen är planerad till sent på hösten i år.

Både lagligt och olagligt i USA

Varje amerikansk stat beslutar själv om surrogatmoderskap ska vara lagligt. Men de flesta har inga lagar alls om det.

Sex stater, bland annat Kalifornien, Illinois och New Jersey, godkänner kontrakt mellan surrogatmamman och de tilltänkta föräldrarna. Kontrakten går bland annat ut på att surrogatmamman måste lämna ifrån sig barnet efter födseln.

Elva stater förbjuder sådana kontrakt. Ibland krockar lagar, och det blir oklart om mamman måste följa kontraktet.

Det är dock ovanligt att surrogatmamman inte lämnar ifrån sig barnet. Syftet med seriösa förmedlingar är att hitta en stabil kvinna och skriva så vattentäta kontrakt som möjligt.

När barnet är fött adopteras det bort till de tilltänkta föräldrarna.

Fyra vägar till surrogatfödsel

1. Det traditionella sättet är att surrogatmamman insemineras med den blivande pappans sperma och blir biologisk mamma. Inte längre vanligt.

2. Numera används provrörsbefruktning. Chansen att ingreppet lyckas är betydligt större. Båda de blivande föräldrarna kan vara barnets biologiska föräldrar: de ”lånar” surrogatmammans livmoder.

3. Om den blivande mammans ägg inte är livskraftiga används donerade ägg. I vissa fall kan även färdiga embryon doneras. Det är en billigare lösning eftersom kliniken kan använda livskraftiga embryon som ”blivit över” efter andra par.

4. Homosexuella manliga par kan använda sperma från en eller båda männen. I det senare fallet inplanteras två olika embryon och männen kan bli biologiska pappor till ett barn var. Enligt förmedlingen Circle Surrogacy lyckas en sådan tvillingfödsel i 40 procent av fallen.

Större eller mindre text



8 läsare har reagerat på denna artikel

88% är glada

0% är likgiltiga

12% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Hon vill föda någon annans barn"?

  • Barn är ingen rättighet
  • Jag tycker det är dags för alla att förstå att barn är en gåva och inte en rättighet. I dagens samhälle ska man "skaffa" barn när det "passar", det är som att skaffa en bil eller en stereo. Och när det sedan inte funkar, ja då drar man till alla medel möjliga för att det ska hända. Jag tror att risken med att kunna bli gravid till varje pris är att barn kommer ses ännu mer som en handelsvara. Ett barn är en GÅVA och man har jäkligt tur om man kan bli gravid. Fatta detta och missbruka inte gåvan.
  • Katarina
  • måndag 27 april 2009 kl 06:38

  • RE:Katarina
  • Jo men säg det hellre till alla kvinnor som åker till Storkkliniken i Danmark. Jag tycker att surrogatskap ska vara subventionerat i Sverige och självklart en väl anpassad lagstiftning. Tycker det är bra att det finns alternativ till män som vill ha barn, via surrogatskap.
  • Till
  • måndag 27 april 2009 kl 08:07

  • Fler pigor behövs
  • De kan väl gå under hushållsnära tjänster så vi kan dra av i deklarationen. Vi som arbetar heltid och gör kariär har inte tid att föda barn. Sen anställer vi en nanny som uppfortrar dem och skolan har ju ansvar. Det fixar Jan Björklund. I alliansens Sverige ornar samhället allt och individen behöver inte ta ansvar, såvida de inte är fattiga. Men det vet vi ju vad vi tycker om fattiga.
  • stina
  • måndag 27 april 2009 kl 08:17

  • Tveksam
  • Det kommer då i Sverige nog aldrig på fråga att man betalar 20.000 dollar ( 160 000) till en surrogatmamma. Vem skulle ha råd med det?!! Och hur ska man kontrollera att barnet "placeras" pga mammans altrusitiska läggning och av helt fri vilja, snarare att hon tvingas pga pengabrist eller att ngn annan tvingar henne till det. Jag hade inte genomgått en förlossning frivilligt, utan att få behålla braqnet,inte ens för en miljon. Men annars så tycker jag inte att det är "märkligt" med detta fenomen
  • Mamma mu
  • måndag 27 april 2009 kl 09:54

  • Re: Katarina
  • Med din logik är jungfrufödsel det enda rätta, för det är den enda sortens barn som verkligen är en gåva (eller förbannelse, beroende på hur modern vill se det). Allt annat kräver ansträngning, och vem är du att objektivt dra gränsen för var ansträngningen har gått för långt?
  • David Burström
  • måndag 27 april 2009 kl 10:09

  • Klart det borde finnas!
  • Självklart borde surrogatmammor tillåtas i Sverige, det finns ett stort behov. Vi har spermadonation och äggdonation, men vad ska de stackars kvinnor vars livmoder inte fungerar som den ska göra? Kostnaden är nog inga problem, någon annan skrev 160 000kr, det är billigare än en adoption!!!! Klart att det måste regleras nogrannt via lagstiftning men det ska gå att genomföra, flera andra länder har lyckats.
  • Lina
  • måndag 27 april 2009 kl 11:33

  • Till David
  • Du vet tydligen inte hur svårt det verkligen kan vara för många föräldrar att bli gravida. Att kunna bli gravid ÄR verkligen en gåva, så förstår inte överhuvudtaget ditt resonemang om att "jungfrufödsel" skulle isåfall vara den enda vägen. Och angående de kvinnor som går till storkkliniken, ja jag tycker det är lika illa som att använda sig av en surrogatmoder. Jag tycker inte samhället borde tillåta IVF. Om vi inser att barn inte är en rättighet så kanske synen på barn ändras till mer positivt
  • Katarina
  • måndag 27 april 2009 kl 14:29

  • Re: Katarina
  • Katarina, jag skriver rakt ut att det alltid krävs ansträngning för att bli gravid, så varför tror du att jag inte vet? Min poäng är att ett barn aldrig kan betraktas som en gåva i ordets gängse betydelse eftersom man ansträngt sig för att det ska komma till världen. Det vore annars som att säga att din stereo är en gåva, trots att du har betalat för den. Du sätter alltså upp normer för vad som är rätt sorts ansträngning, vilket är ett slag i ansiktet på alla som önskar sig ett barn att älska.
  • David Burström
  • måndag 27 april 2009 kl 14:44

  • Till Katarina
  • Anser du att de människor som av någon anledning har problem med fertiliteten inte förtjänar att få barn? Att "gåvan" bara ska vara tillgänglig de som haft tur att födas fertila? Så om min man får cancer och måste strålas och därmed blir infertil så ska vi inte heller få skaffa barn? Jag hoppas att du inser att ditt resonemang är en ren förolämpning mot alla barnlösa i Sverige. Jag håller med om att barn inte är en rättighet, därimot har föräldrar en skyldighet gämtemot de barn som är födda.
  • Lina
  • måndag 27 april 2009 kl 15:03

  • Det är verkligen på tiden!
  • Att detta ska bli lagligt i Sverige är något jag gått och väntat på i många år nu. Såklart ska det bli de!! Som någon sa tidigare så är det lagligt att skaffa barn utan genetisk koppling som donation av olika slag (tur att detta finns för de som behöver) men de kvinnor utan en normalt fungerande livmoder får inte lov att skaffa sig ett biologiskt, genetiskt barn när tekniken finns, 2009 i Sverige! Det är sanslöst!
  • Lycka
  • måndag 27 april 2009 kl 16:14
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu