”Försöker du leka Gud?” Den frågan hör hon ofta.
Det är inte lätt för Lisa Hardy-Bell att förklara. Grannarna i hemstaden är djupt konservativa och kan inte förstå hur hon kan bli med barn, bära det i nio månader och sedan bara lämna bort det.
Det är svårt för många att förstå – inte bara religiösa människor. Det vet hon. Och just därför får Lisas tolvåriga dotter Klara följa med till Connecticut idag.
– Jag vill att hon ska se att vi får något som vi sedan lämnar tillbaka. Så att hon förstår att vi inte ger bort hennes syskon.
Allt är klart: Lisa har gett sig själv sprutor i flera dagar och när hon och dottern går in på den lilla kliniken får de veta att de befruktade äggen ser exceptionellt bra ut.
Hon väljer att ta emot tre embryon.
För varje embryo ökar chanserna att befruktningen lyckas. Men risken är också att alla ägg utvecklas. Och trillingar vill ingen ha. Inte de tilltänkta föräldrarna, och definitivt inte Lisa. Men hon har en lång flygresa bakom sig, och vill undvika att behöva komma hit igen.
– Då kör vi, säger läkaren Michael Doyle.
Familjeband handlar om kärlek, inte gener. Och biologiska föräldrar behöver inte vara bättre än adoptivföräldrar. Det är Lisas övertygelse.
När hon föddes för 35 år sedan i en liten by i Missouri valde de biologiska föräldrarna att ge bort henne. De var unga och kände inte att de skulle klara av ett barn.
Sjuksköterskan i byn blev Lisas adoptivmamma. Men bara några kvarter bort bodde hennes biologiska föräldrar.
Lisa säger att hon inte kunde ha önskat sig en bättre uppväxt. Hon såg med egna ögon hur hennes liv kunde ha blivit.
– Och jag skulle inte vilja byta.
Så när hennes kusin fick äggstockscancer tvekade hon inte att låna ut sin livmoder i nio månader.
– Det kändes som en självklarhet. Om jag kan, varför ska jag inte hjälpa henne?
Försöket fungerade inte. Men efter ett tag ville en vän få hjälp. Och då gick det vägen.
Nu har hon fött sammanlagt fem barn. Hemma i Missouri väntar hennes två egna söner, åtta och fjorton år gamla. Två barn har hon lämnat bort. De finns i hjärtat, men inte som hennes egna barn.
– Jag känner mig ungefär som en faster till dem.
De flesta surrogatmammor här är väldigt noga med vilka de tilltänkta föräldrarna är. Ofta har de börjat med att hjälpa en vän eller släkting. Om surrogatmamman sedan går vidare och hjälper andra får de tilltänkta föräldrarna finna sig i vad som kan beskrivas som en blandning av första dejt, jobbintervju och föräldraskapstest.
Lisa är också noggrann. Till en början var hon skeptisk till de blivande svenska föräldrarna: de är äldre än vanligt, och många surrogatmammor föredrar unga par. De vill att barnen ska ha sina föräldrar en lång tid.
– Men de hade en så sorglig historia att jag var tvungen att hjälpa dem.
Det svenska paret förlorade sitt enda barn i en olycka. Släktingar har lovat att stödja dem.
– Det känns bra för mig att veta att någon kommer att vara där för barnet under en lång tid, oavsett vad som händer.
Det har blivit dags att bli med barn. Lisa ligger på en brits och särar på benen. På en stol intill sitter Klara och tittar på.
Läkaren sprutar in de tre embryona genom en smal slang. Hela ingreppet tar inte ens femton minuter, men hon blir tillsagd att ligga kvar en stund.
– Egentligen kan hon gå upp direkt. Men alla som jag behandlat vill ligga kvar ett tag, berättar Michael Doyle.
Lisa skrattar.
– Ja, jag tror alltid att äggen ska ramla ur.
När hon klätt på sig tar hon dottern i handen och går till en galleria i närheten. Klara har blivit lovad en stor sandwich. Som tack för att hon följde med över halva landet.
Kanske är Lisas kall svårast för hennes barn. I skolan frågar klasskamraterna vad som hände med barnet som deras mamma bar. Lärarna vet inte vad de ska svara.
– Jag brukar be dem säga att ”barnet tillhörde någon annan”.
En annan vanlig fråga är om hon gör det för att tjäna pengar. En surrogatmamma får cirka 20 000 dollar för sin insats.
– Men inga pengar i världen skulle få mig att göra det här om jag inte kände starkt för det. Jag gillar inte ens att vara gravid: jag blir vresig och känner mig fet.
Klara instämmer.
– Hon vill aldrig hitta på något roligt då. Jag kallar henne Mrs Grumpy.
Lisa ler mot henne.
– Hon är min favoritdotter. Hon är den enda jag behållit.
Behandlingen lyckades. Lisa Hardy-Bell är nu gravid och förlossningen är planerad till sent på hösten i år.
Varje amerikansk stat beslutar själv om surrogatmoderskap ska vara lagligt.
Men de flesta har inga lagar alls om det.
Sex stater, bland annat Kalifornien, Illinois och New Jersey, godkänner
kontrakt mellan surrogatmamman och de tilltänkta föräldrarna. Kontrakten går
bland annat ut på att surrogatmamman måste lämna ifrån sig barnet efter
födseln.
Elva stater förbjuder sådana kontrakt. Ibland krockar lagar, och det blir
oklart om mamman måste följa kontraktet.
Det är dock ovanligt att surrogatmamman inte lämnar ifrån sig barnet. Syftet
med seriösa förmedlingar är att hitta en stabil kvinna och skriva så
vattentäta kontrakt som möjligt.
När barnet är fött adopteras det bort till de tilltänkta föräldrarna.
1. Det traditionella sättet är att surrogatmamman insemineras med den blivande
pappans sperma och blir biologisk mamma. Inte längre vanligt.
2. Numera används provrörsbefruktning. Chansen att ingreppet lyckas är
betydligt större. Båda de blivande föräldrarna kan vara barnets biologiska
föräldrar: de ”lånar” surrogatmammans livmoder.
3. Om den blivande mammans ägg inte är livskraftiga används donerade ägg. I
vissa fall kan även färdiga embryon doneras. Det är en billigare lösning
eftersom kliniken kan använda livskraftiga embryon som ”blivit över” efter
andra par.
4. Homosexuella manliga par kan använda sperma från en eller båda männen. I
det senare fallet inplanteras två olika embryon och männen kan bli
biologiska pappor till ett barn var. Enligt förmedlingen Circle Surrogacy
lyckas en sådan tvillingfödsel i 40 procent av fallen.
88% är glada
0% är likgiltiga