Alla som ser anmäler inte barnaga

MALMÖ/LUND. All skolpersonal som misstänker att barnen utsätts för aga är skyldig att göra en anmälan. Men även om elever vill att situationen hemma ska bli bättre kan en anmälan mot föräldrarna upplevas som angiveri och det finns en rädsla att situationen hemma snarare förvärras. Läraren i sin tur riskerar att få svåra samarbetsproblem med föräldrarna.
– Många känner en frustration och vet inte vad de ska göra, säger Annika Håkansson, kurator på Slottsstadens skola i Malmö. Hos oss brukar anmälningarna gå via mig eller skolsköterskan tillsammans med skolledningen. Det gör lärarnas position med eleverna lättare så att den kan handla om själva skolbiten.

Antalet anmälningar om misstänkt aga på Slottsstadens skola, som ligger i en välmående del av Malmö, är få. Samtidigt visar rapporten ”Våld mot barn” att antalet hugg och knuffar har ökat bland högpresterande familjer med akademisk utbildning och god ekonomi.
– De här föräldrarna är resursstarka och vet vart de ska vända sig när situationen inte fungerar hemma, som att anmäla sig till en föräldrautbildning, säger Annika Björk, socionom och samordnare på Kriscentrum för barn och unga i Malmö. De hamnar sällan hos oss. Men jag tror inte att de tar nättare i sina barn än andra, dessa barn kan säkert också få blåmärken.

De som betydligt oftare blir anmälda och får kontakt med socialtjänsten är de föräldrar som samtidigt har andra sociala problem, är fattiga, bor trångt och har låg utbildning. Och de som är uppvuxna i ett annat land där barnaga ses som en självklar del av uppfostran.
– Riskfaktorerna för aga, exempelvis dålig ekonomi och trångboddhet, är desamma för svenska och invandrade familjer. Men det finns helt enkelt fler invandrarfamiljer som lever med dessa faktorer och förutsättningar, säger Annika Björk.

På en av Malmös mest invandrartäta grundskolor berättar skolans kurator om lärarnas osäkerhet kring hur de ska agera:
– En lärare uttryckte det så här: Om jag skulle be de barn som blev agade att räcka upp handen och 18 av 23 barn gör det. Ska jag då anmäla dem alla till socialtjänsten?

Det pågår en diskussion om barnaga i familjer med invandrarbakgrund ska betraktas som mindre allvarlig. Medan kuratorerna och psykologerna på fem olika grundskolor i Malmö och Lund säger att de alltid anmäler misstanke om aga, oavsett barnens etniska bakgrund, uppger kuratorn på just den här invandrartäta skolan att det inte är lika glasklart:
– Självklart kan man se skillnader här jämfört med Slottsstadens skola, både vad gäller hur skolan och hur socialtjänsten agerar. Men i de fall där barnet blir eller riskerar att bli blåslaget agerar man exakt lika oavsett skola.

Men anmälningsplikten gäller ju även mindre grov aga?
– Man tvingas ställa sig frågan om en anmälan alltid är det bästa för barnet. Socialtjänstlagen är en ramlag som inte alltid ger klara riktlinjer. Många av de här föräldrarna vet inget annat sätt när det kommer till uppfostran. Vi har föräldrar som kommer hit och ber oss slå till deras barn när de missköter sig.

Om en anmälan inte alltid är bäst, vad är då bäst?
– Det måste finnas sunt förnuft med i det hela. En dask i rumpan, vad skulle en anmälan då tillföra? Ibland får man tänka ett steg längre och fundera över vad som hjälper barnet. Vi kan exempelvis sätta oss ner med föräldern och diskutera eller erbjuda en copeutbildning.

En stor del av de föräldrar som anmälts för barnmisshandel i Malmö hänvisas till Kriscentrum för barn och unga. Många av föräldrarna, oavsett bakgrund, känner sig maktlösa och vet inte hur de ska göra för att sätta gränser.
– Det handlar om kommunikation, att samtala med barnet, säger Annika Björk. Vi erbjuder också påverkansprogram för att ändra beteenden och bryta våldet.

När Annika Björk möter föräldrar som ser aga som en självklar del av fostran upplyser hon främst om lagstiftningen och konsekvenserna för barnet och föräldern om den inte efterlevs.
– Vi kan inte ha ambitionen att ändra någons värderingar, det är inget man bara gör sådär, säger hon. Men tillsammans med föräldern kan man enas om mål för att undvika att barnet hamnar i kläm och att föräldrarna blir polisanmälda.