Extrapappa i det nya landet

Barn & familj.

Sextonårige Barat Mohammadi hade ingen aning om att han skulle hamna i Sverige när han flydde från Afghanistan. Efter två månader i Malmö känner han sig trygg.
– Här är jättebra, säger han med hjälp av sin gode man Fariborz Carami, som agerar tolk.

MALMÖ. Fariborz Carami är god man för ensam kommande flyktingbarn. Hans uppdrag är att stötta dem under de veckor eller månader de bor i Malmö i väntan på beslut om asyl.

Så fort det är klart kan de flytta till andra kommuner och ställa in sig på ett liv i Sverige.

Afghanska flyktingar boende hos oss, berättar han.
Just nu har Fariborz Carami ansvar för femton pojkar. Han har haft upp till tjugo när trycket varit stort, som det har varit det senaste året.
– Jag arbetar heltid med detta, det går inte att ha ett vanligt jobb samtidigt, säger han.

Nästan alla ensamkommande flyktingbarn är pojkar, de flesta mellan femton och sexton år. För några år sedan kom merparten från Irak, nu är de färre. I stället kommer fler från Afghanistan. Fariborz Carami har för närvarande bara hand om afghanska ungdomar.

Fariborz Carami har varit god man i fyra år. Han har tidigare arbetat många år ideellt med flyktingfrågor och hjälpt gömda flyktingar.
– Så det kändes naturligt att satsa på detta, nu när våra barn är stora och jag kan.

Han känner stort ansvar för flyktingbarnen, eftersom han är en av de första vuxna som de träffar. Han drar ingen knivskarp gräns mellan det formella uppdraget och privatlivet. Behöver någon ringa honom mitt i natten så får de det.
– De har en svår resa bakom sig, där de har levt på gatan eller utnyttjats i bedrövliga arbetsmiljöer. De flesta kommer via Turkiet och sedan till Grekland, där de behandlas illa. Många tar stora risker för att komma hit, ibland gömmer de sig på lastbilarnas underrede med livet som insats.

I Malmö slipper pojkarna tänka på hur de ska överleva.
– När de känner sig trygga kommer tankarna på vad de har gått igenom. Några hanterar minnena bra själva. Andra behöver hjälp. Men de har det bra här, de får nya vänner och personalen är duktig. De trivs så bra att de ibland gråter när de ska flytta härifrån. Några rymmer från sina nya kommuner för att komma tillbaka.

Malmö har fyra egna transitboenden för flyktingbarnen. Nu bor omkring 120 ungdomar här. Under hösten öppnades sju privata transitboenden i Malmö och på andra orter i Skåne med plats för 20–35 barn i varje. Asylprocessen tar minst tre månader men de kan bli kvar längre i väntan på placering i en annan kommun.

Barat Mohammadi har bott i Malmö i två månader. Han har ingen aning om när eller vart han ska flytta sedan. Men han oroar sig inte.
– Jag får nya vänner. Det blir bra, säger han.

Fakta

167 svenska kommuner har avtal med Migrationsverket om att ta emot ensamma flyktingbarn.
I Skåne har verket avtal med Osby, Ängelholm, Eslöv, Höör, Lund, Simrishamn och Ystad. Fler kommuner diskuterar eller har bestämt sig för att ta emot ensamkommande barn, bland andra Kävlinge, Staffanstorp, Lomma, Trelleborg, Örkelljunga, Svedala, Östra Göinge, Hörby och Bromölla.
I Malmö tas de emot tillfälligt tills de får en fast plats i en annan kommun. På grund av att så många kom under 2009 får Malmö hjälp med övergångsbostäder i Hököpinge, Teckomatorp, Blinkarp, Svedala och Anderslöv.

0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga

Hur reagerar du på "Extrapappa i det nya landet"?

Intervju Perolof Skoog
Perolof Skoog: "Ett uppdrag för en äldre man avbröts för att sonen ville ta över. Mannen var mycket ledsen att jag slutade. Han dog kort efteråt. Jag blev så illa berörd av den händelsen att jag inte ville ha uppdrag på flera år". Skoogs tolkning av orsak och verkan är självförhärligande. Syftet måste vara att ställa anhöriga i roll som "gode män" i skamvrån. Händelsen avser åldring . Utgör säkert ett undantag. Obelagd, orättvis och tendentiös journalistik som inte borde få saluföras.
Sven Svensson
tisdag 12 januari 2010 kl 10:38

Intervju Perolof Skoog - SDS igår
P. Skoog besöker huvudmannen varannan till var tredje vecka. För lite. Minst ett besök per vecka behövs om man vill göra en god insats. Deltog under hösten vid ett informationsmöte om att vara god man. Arrangör var en överförmyndarnämnd. Vid mötet frågade god man som inte var anhörig: "Hur ofta måste man besöka handikappad för att ha fullgjort sitt uppdrag?" Retorisk fråga som talar för sig själv! Skoog får årsarvode på 7000 kr. Betalas av huvudman. Anhöriga som gode män avstår ofta arvode.
Sven Svensson
tisdag 12 januari 2010 kl 10:46

Artikel igår - Marianne Hedenbro
Umgänget med anhöriga är i de flesta fall öppnare än med utomstående. Tror visst att huvudmannen kan klaga på den goda mannen - även om hon är t.ex. mamma. Överförmyndaren i Malmö frågar inte om den svagare vågar klaga - hon säger att det är så! Detta påstående är inte belagt och borde inte få saluföras av den freelancande Marianne Hedenbro. Apropå klagomål - hur ofta hörs god man (som inte är anhörig) klaga på missförhållanden inom offentlig omsorg?
Sven Svensson
tisdag 12 januari 2010 kl 10:50

Artikel igår - Marianne Hedenbro
Anhöriga som gode män har en djupare kontakt med huvudman, i synnerhet om det handlar om deras barn. Känner bättre till den dennes behov och önskemål än utomstående "god man". Socialtjänsten i synnerhet ser därför säkert gärna att de anhöriga saknar mandat för att påtala missförhållanden inom de kommunala verksamheter av vilka huvudmannen är beroende - missförhållanden i boenden, kommunavgifter, privatisering, personal och andra känsliga frågor. Överförmyndaren prioriterar ekonomifrågor.
Sven Svensson
tisdag 12 januari 2010 kl 11:02

Släktens egna intressen styr
Min svärmor är god man till 2 äldre handikappade människor. Relationen mellan huvudmännen och deras resp. släkt är väldigt infekterad, kontakten nästan obefintlig. Släkten är enbart intresserad av att få ut så mycket i arv som möjligt, inte av att den gamle farbrorn eller mostern har ett bra liv fram till slutet. Då är det väl bättre om någon utomstående tar hand om ekonomin och ser till att de kommer ut på café och utflykter, får nya kläder osv. så att de har någon glädje av sina pengar.
Ulla
tisdag 12 januari 2010 kl 11:43

Gamla tanter och farbröder saknar föräldrar - svar till Ulla. Rättelse
Anhöriga grälar om äldres pengar! Då är utomstående "god man" säkert mest lämpad. Att finna en förälder villig att bli "god man" till åldrig son är svårt! I SDS artikel 11/9 dras alla över en kam. Att vara "god man" för äldre personer är inte detsamma som att vara "god man" för yngre. Normala föräldrar är i de allra flesta fallen mer lämpade att ta till vara kroppsligt sjuka eller förståndshandikappade barns rättigheter än en utomstående. Empati och kärlek blir då oftast viktigare än pengar.
Sven Svensson
tisdag 12 januari 2010 kl 13:12