Morfar, ta för dig!

KALMAR. Det började med en insikt. Ett av barnbarnen fick honom att förstå hur viktig han var som morfar. Det var i telefon. Tomas Arvidsson hade ringt upp och pratat en stund med barnbarnet. När de hade lagt på ringde barnbarnet upp igen.

– Han sa tack, för att jag bara hade velat prata med honom och inte med mamma eller pappa. Det var då det gick upp för mig vilken betydelse man faktiskt har.

Samma kväll började Tomas Arvidsson skissa på kapitlen till det som skulle bli boken ”morfar/farfar.nu”.

– Jag ville uppmana andra att ta tillvara sin chans. Att vara morfar eller farfar fullt ut.

Med bakgrund som journalist och etablerad deckarförfattare hade han inte långt till orden. Det blev en personlig morfarsbok som blandar fakta om barn med tips och anekdoter.

Varför det kommit ut en rad barnbarnsböcker i bokhandeln just nu vet han inte.

– Kanske har intresset ökat i takt med att 40-talisterna blivit äldre. Vi lever längre och har mer tid. Jag tror också att vi har större förståelse för barn än tidigare generationer. Det är större fokus på barns villkor i den allmänna debatten i dag.

Själv är han 67 år och har förunnats fem barnbarn.

– Jag tycker att man som mor- och farförälder har ett mänskligt ansvar för sina barnbarn, även om vi inte har det juridiskt.

Trots att mansbilden är i förändring tror han inte att det börjat märkas i morfarsrollen. Åtminstone inte tillräckligt mycket.

– Man kan hoppas, men jag är inte så säker. Fortfarande har mormor och farmor ett större engagemang. Det finns åtskilliga män som behöver en spark i ändan.

Förhoppningen är att boken ska vara just den sparken.

– Man har bara chansen en kort tid. Sedan blir barnen större och har inte tid för en på samma sätt. Man ska engagera sig både för sin egen skull och för barnens.

Men det kan vara svårt att förändra könsrollerna. En del män känner att mormor inte släpper in dem, andra känner sig osäkra.

– Det bästa är att prata om det. Och se till att ta sin plats och sitt ansvar i alla fall, säger Tomas Arvidsson.

Som morfar har man mycket att ge. Också sådant man inte alltid förmår som pappa.

– Jag har exempelvis större erfarenhet nu, är förhoppningsvis klokare, har mer tålamod och kunskap om hur barn fungerar.

Men kanske viktigast av allt är tid, resonerar han. När man inte längre stressar till ett jobb finns det utrymme att verkligen lyssna på barnen, ta saker i deras takt. Något föräldrarna sällan kan.

– Det finns också barn som råkar ut för sådant som aga. Där har man ett ansvar att ingripa på något sätt tycker jag.

För att relationen till barnbarnet ska fungera smidigt krävs en god relation till de egna barnen och deras respektive. Och återigen är nyckeln dialog.

– Det gäller att fråga och vilja ha ärliga svar. Lägger jag mig i för mycket? För lite? Det är också viktigt att komma ihåg att det faktiskt inte är ens egna barn, att man inte har huvudansvaret. Men nog kan det vara svårt att lägga sig i lagom mycket.

Däremot tycker han inte att man ska vara så orolig för att göra fel eller annorlunda än föräldrarna. Det kan få vara okej med kladdiga marmeladmackor hos morfar även om det inte är det hemma. Barn klarar att anpassa sig efter olika regler.

Men det är inte bara gulligt att ha barnbarn.

– Visst är det jobbigt. När de har varit här ett par dagar kan jag vara helt slut. Och jag kan bli arg på dem, och de på mig.

Samtidigt finns det mycket som bara barnbarnen kan ge.

– De ställer allt på huvudet med sina frågor, sina sanningar och sin uppriktighet. Jag känner lite att jag kommit till en ålder när inget längre förvånar eller imponerar. Jag har sett och hört så mycket, varit med om mycket. Men barnbarnen, de överraskar mig. De knuffar på mig och lär mig mer om mig själv.