Mormor och farmor fixar pusslet

LUND. Klockan är kvart i tre. Ann-Christin Isacsson öppnar grinden till förskolan.

– I morse lämnade jag mitt ena barnbarn på dagis, hon har sovit hos mig i natt, och nu ska jag hämta mitt andra barnbarn, säger hon med andan i halsen.

Men innan hon går in hinner hon hälsa på barnbarnets mormor, Karin Callmer, hennes goda vän sedan fyrtio år. I dag har de bestämt att de ska hämta Axel Isacsson, ett och ett halvt år, tillsammans.

– Momo, famo! säger han glatt medan termobyxorna åker på i kapprummet.

De går på schema, farmor och mormor. Axels pappa skickar ut veckoplaneringen på mejlen. Två dagar är mormors hämtdagar, en är farmors.

– Det är ett pussel. Men det går att ändra sina dagar om man säger till i god tid, säger Karin Callmer.

För medan vissa barnfamiljer får lösa sitt livspussel själva, har andra ett helt nätverk som lägger det gemensamt.

– Jag var helt ensam när mina barn var små, så jag minns hur det var. Därför vill jag hjälpa till så mycket som möjligt, säger Ann-Christin Isacsson.

Hjälm, sele, vantar, nalle. Det är mycket som ska på plats innan de kan cykla iväg hem till Axel i centrala Lund.

– När man har barnbarn behöver man inte gå på gympa, konstaterar Karin och syftar på både cykelturer och krypa-runt-på-golvet-lekar.

Innan Karin fick Axel, sitt första barnbarn, kände hon sig utanför. Både på jobbet och på middagarna pratades det gulliga ungar.

– Nu är jag med i klubben. Det är fantastiskt. Jag trodde inte att man kunde bli så tagen och engagerad. Det är unikt. Att ännu en gång i livet få uppleva det där goset, få snosa och hålla om.

I våras bestämde sig Karin för att gå i pension tidigare än hon tänkt. Axels pappa skulle börja ett nytt jobb och kände att han inte kunde vara föräldraledig.

– Jag var hemma på heltid med Axel i två månader. Det var underbart, men jag påmindes också om hur ansträngande det faktiskt är.

Ann-Christin jobbar fortfarande, men har gått ned till halvtid.

– Jag brukar säga att jag har påbörjat en ny karriär. Att vara farmor.

Axel drar fram sina leksaker på golvet hemma i vardagsrummet, hittar en bok och slår sig ned i mormors knä.

Finns det risk för konkurrens mellan er?

– Nej, man kan inte tänka så med barn, hålla på med millimeterrättvisa, säger Ann-Christin.

Är det någon skillnad på att vara mormor eller farmor?

– Ibland säger man det. Att relationen mellan mor och dotter är speciell. Men jag tycker ändå inte att det är så, inte för oss i alla fall, säger Karin.

– Det handlar nog om vad man har för relation till sin svärdotter. Har man så fantastiska svärdöttrar som jag blir det inga problem alls, säger Ann-Christin.

Att relationerna i familjen och släkten är goda spelar stor roll, resonerar de. Och för Karin och Ann-Christin är det speciellt. De var vänner redan innan Axels föräldrar föddes och de delar båda erfarenheten av att vara änkor. Att den enes son och den andres dotter blev ett par ser de som en ren bonus.

– När man får barnbarn får man på sätt och vis också sitt eget barn tillbaka. Länge levde ungdomarna sitt eget liv, men nu behöver de oss för att få hjälp och vill att vi ska ha en bra kontakt med deras barn, säger Ann-Christin.

Både mormor och farmor träffar Axel tre gånger i veckan. Förutom de schemalagda vardagarna brukar de rycka in på helgerna.

– Jag brukar titta förbi någon vardag också. Och ibland lägger jag Axel så att föräldrarna kan äta middag i lugn och ro, säger Ann-Christin.

Tror ni att era barn kan känna att det blir för mycket?

– Nej, jag tror bara att de är väldigt glada. Och jag skulle ju aldrig få för mig att komma förbi oanmäld, säger Ann-Christin.

Hur är det med regler? Vem bestämmer?

– Jag aktar mig för att lägga mig i. Och de brukar tala om hur de vill ha det, som att han inte ska få något sött. Men sedan kanske man skämmer bort honom lite också, säger Karin med en öm blick på sitt barnbarn.

Hur ska en riktig mormor eller farmor vara i dag? Krävs det hembakta bullar?

– Jag har inte bakat sedan mina barn var små. Nej, jag försöker göra sådant som föräldrarna inte hinner med. Som att ta barnbarnen till badet, säger Ann-Christin.

Det hon i stället tycker är speciellt med farmorsrollen är tiden. Att den plötsligt finns i överflöd.

– Jag kan sitta och leka här på mattan utan att känna stress. Eller lägga Axel utan att fundera på allt som behöver göras. Det kunde man aldrig med de egna barnen. Dessutom slipper man alla skyldigheter som man har som förälder.

Karin hjälper Axel att borra med en gummileksak samtidigt som hon luktar på hans blöja. Nej, det har inte kommit något bajs.

– Det enda som egentligen är negativt med barnbarn är infektionerna. Alla säger det, att man blir sjuk hela tiden. Och det stämmer.

Ändå ställer både farmor och mormor upp när virusen härjar. Men Karin har en reservation.

– Magsjuka. Där går min gräns.