Professor: Få män ser att de har något att vinna.

– Det är väl sådär ställt med mäns engagemang för jämställdhet. Det har alltid varit svårt att få dem intresserade av de här frågorna, säger Lars Jalmert, mansforskare och professor i pedagogik vid Stockholms universitet.

Han tror, precis som Christer Karlsson, att en anledning är att få män ser att de har något att vinna på jämställdhet. Många ser bara till sig själva och sin egen situation, och konstaterar att chefen bossar på jobbet och att hemma är det partnern som bestämmer över hushållet.
– Utifrån det drar de slutsatsen att de inte alls har någon makt. De missar att se strukturerna, de privilegierade ser inte sina privilegier, säger Lars Jalmert.

Men vad har män att vinna på jämställdhet?
– De får en bättre relation till sina kvinnor. Mannen som misshandlar sin fru gör det ofta för att hålla henne kvar, men det vore väl bättre för båda om hon levde med honom av kärlek istället för av rädsla?

Helena Hill, genusvetare och doktor i idéhistoria vid Södertörns högskola, har gjort en djupdykning i 1970-talets mansrörelse. Trots att den fick ett så stort medialt genomslag att dåtidens begrepp, som "mjukisman" och "velourpappa", lever kvar än idag – om än med ett löjets skimmer över sig – så var de aldrig särskilt många.
– Sammanlagt var de inte fler än några hundra aktiva i hela landet, säger Helena Hill.

På den tiden sågs det som mycket mer radikalt än idag att göra avsteg från den traditionella mansrollen. Män med barnvagn kunde bli utskrattade och hånade.
Men samtidigt som pratet om mansroller har avradikaliserats och det har blivit lättare att vara annorlunda, lever de traditionella mönstren kvar.
– Idag tycker de flesta att det ska vara jämställt, att man ska dela på hushållsarbete och ansvaret för barnen. Men sen kanske det inte blir så ändå, säger Helena Hill.

Lars Jalmert håller med.
– Det har hänt en hel del de senaste 30 åren, men mycket återstår att göra. Många unga tror att vi lever i ett jämställt samhälle, och att de därför inte behöver engagera sig. Men så är det ju inte, säger han.

Men vad krävs då för att män ska ta sitt ansvar?
– Insikten om att den struktur vi lever i skadar oss själva, men många värjer sig för det. Det är först när man ser strukturerna som man kan ändra dem. Det bästa vore förstås om man hade ett magiskt trollspö att vifta med, men det har jag tyvärr inte, säger Lars Jalmert.