Kort väg mellan glädje och sorg

Text: Katarina Tornborg
Publicerad 26 maj 2009 21.00 Uppdaterad 30 maj 2009 2.00

Vardag & livsstil.
På Lundabygdens djursjukhus vet personalen hur mycket ett husdjur kan betyda. Människor lägger ner stora summor på att rädda livet på sjuka hundar, katter eller kaniner. Sorgen kan vara tung när det inte går.

LUND. Briarden Chevie är inte glad. På skylten utanför buren står det: ”Lite varning! Morrar!”

Något är fel, kanske efter den ehrlichiainfektion han drabbades av i höstas. Han har blivit alltmer lynnig.

– Matte och husse har lagt ner massor med jobb på honom. Han har fått sjukgymnastik, hundpsykologen har försökt förstå hans ombytlighet, säger Anne Heine som är tf chefsveterinär på Lundabygdens djursjukhus.

– Slutsatsen blev att han nog har ont. Nu ska vi försöka ta reda på var.

Vårdarna rullar in Chevie på en bår och lyfter över honom till operationsbordet. Cindy Brandt sätter en kanyl i en ven på frambenet. Chevie får sömnmedel. Kan en bruten tand orsaka hans smärtor? Lite ryggmärgsvätska ska också tappas ut.

Anne och Alexandra Malmgren, som pluggar veterinärmedicin på fjärde året, tar ett par remsor gasbinda och lägger dem i en slinga över tänderna i över- och underkäken. Chevies gebiss är imponerande: vita huggtänder, stort gap.

– Bit- och rivsår är de vanligaste arbetsskadorna, vi är försiktiga, säger Anne.

Anne Heine utbildades i Oslo. Hon blev klar 2001 och sedan dess har hon arbetat på Lundabygdens djursjukhus.

Hon kan inte tänka sig ett annat yrke.

– Så länge jag kan minnas har jag velat detta. Alla vi som jobbar här har ett passionerat förhållande till djur. Ingen, tror jag, kommer hit och är uttråkad.

Men jobbet innebär också svåra beslut. Chockade och ledsna djurägare måste ibland inse att deras älskling inte klarar sig, att det är dags att ta farväl.

– Det är väldigt tungt emellanåt.

Det svåraste är när husse och matte inte är överens om hur långt man ska gå.

– De flesta ägare är kloka människor som inte vill att deras djur ska lida. Sorgen blir inte mindre för det, om man måste skiljas. För de flesta är djuret en familje-medlem. Kanske den allra viktigaste. Är man ensam så kan katten eller hunden betyda allt. Då är det viktigt att vi vet och förstår.

Personalen fattar aldrig besluten om vad som ska göras. De kan föreslå alternativ, andra vägar, men beslutet vilar ofrånkomligen hos husse och matte.

Djuretik, säger Fredrik Danielsson, veterinär med kirurgi och ortopedi som specialitet, är att sätta djurens lidande, oavsett ingrepp, i relation till prognosen.

– Det är vanligt att människor blandar ihop ekonomi och etik. Jag anser att folk måste få lov att lägga sina pengar på det som är viktigt för dem. En resa eller en operation på en katt. Det är vars och ens ensak.

Fredrik Danielsson tvekar inte. Djuren har blivit allt viktigare för männi-skan i takt med att samhället har blivit allt mer anonymt. Hundar och katter ger villkorslös värme och närhet och har stor betydelse för folkhälsan också på en nationalekonomisk nivå.

Nu ska han operera Edda, en rottweiler på dryga året som har ett avslitet korsband på vänster bakben. Korsbandsresterna ska skäras bort, leden ska vinklas om, en stålplatta ska hålla allt på plats.

Förberedelserna är minutiösa. Edda får narkos, operationsdukarna är sterila, instrumentbrickorna packas upp. Instrument och dukar är samma som i humansjukvården. Fredrik Danielsson visar var benet ska sågas av, hur tre lager vävnad ska sys.

En dryg timme senare är Edda klar och bandagerad.

Dagen efter kommer Hilda och Mattias Roxbåge med dottern Juni från Växjö. Edda vet inte till sig av lycka. Kastar sig på rygg och vill bli kliad. Fredrik Danielsson konstaterar att hon redan stöder lite på bakbenet.

Sjukgymnasten Madeleine Engstig instruerar om fortsatt vård.

– Inget bus, inget spring i trappor. Korta promenader. Hon kommer att ha ont de första dagarna.

Edda är trygghet för hela familjen som också fungerar som stödfamilj.

– Det märks tydligt på barnen, våra egna tre och på vårt stödbarn, hur viktig hunden är, säger Hilda. De lär sig att läsa av, hon läser av dem, de lär sig ansvar. Hon är en bebis, och ett skydd. Även om hon troligen skulle slicka ihjäl en inbrottstjuv.

Hilda och Mattias gör allt för Edda – till en viss gräns.

– Skulle hon inte kunna hoppa och springa, ja då är det en annan fråga, men prognosen är jättegod.

Och Edda som inte ens var till salu från början. Så är det. Vissa djur och vissa människor hör ihop.

Fler sorters djur
ska kunna få behandling

Lundabygdens djursjukhus har plats för omkring tjugo patienter. Trettio personer är anställda. Varje djur har en egen datorförd journal. För varje operativt ingrepp förs ett anestesiprotokoll, allt antecknas, tider, doser, medel. Verksamheten ska utvecklas så att personalen kan ta hand om fler sorters djur, exempelvis fåglar och reptiler.

Varierande villkor
för försäkringar
Det går inte att säga exakt vad en försäkring täcker eller kostar, då det kan variera med till exempel djurets ålder. Försäkringsbolagen har också olika policyer. En vanlig konstruktion är cirka 2 000 kronor i självrisk och att man betalar 20 procent av det överskjutande beloppet för en behandling.

Se bildspel från Lundabygdens djursjukhus .

Större eller mindre text



3 läsare har reagerat på denna artikel

67% är glada

33% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Kort väg mellan glädje och sorg"?

  • Vovve
  • Jag fick turen att tillbringa nära 15 år med min vän, en vovve. När jag var glad, spred sig detta till henne och hon hoppade lika glatt som mig. Var jag ledsen tryckte hon sin blöta nos mot mig och böjde huvudet ned. Pratade jag om något, kände hon igen saker som "följa med" - hon skulle få följa med! Hon vickade på huvudet och lyssnade... När man kom hem om dagarna hoppade hon från soffan, sprang till dörren och hälsade mig välkommen hem. Idag möter hon en inte längre, hon är nu en del av mig..
  • C
  • tisdag 26 maj 2009 kl 23:41

  • Välja veterinär
  • Ni som blir sugna på djur efter artiklar om underbara djur, läs gärna... Trakten är omgiven veterinärer och alla tar troligtvis sitt arbete på allvar. Tyvärr, har jag liksom många andra upplevt ett annorlunda bemötande hos kliniken i artikeln. Kanske är det även därför som Eniro inte ens listar deras omdöme? Har de valt bort detta trots att det ingår i standardannonser? Mitt val blev Kajsa Lisas, låt Eniros omdömen tala för sig själva. Jag fick billigare, men framför allt, trevligare bemötande.
  • Charlie
  • tisdag 26 maj 2009 kl 23:54

  • Djurfamilj
  • Jag har levt med djur i hela mitt 21-åriga liv, fåglar, katter och hästar har passerat eller är i vår ägo. Tre av våra katter har försvunnit på kort tid och allra värst var när vi tog beslutet att låta våra gamlingar somna in vid 17 års ålder. En sådan villkorslös, varm kärlek som de gav har jag inte träffat på nån annanstans... I ett års tid har vi lagt ner tid och pengar på vår ponny, på operationer och återbesök, för att vi älskar henne och för att hon är värd det, så mycket som hon ger oss.
  • Ingela
  • onsdag 27 maj 2009 kl 10:43
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu