Balans - det nya livsidealet

GÖTEBORG. – Det har blivit status att ha mycket fritid och kunna styra sin egen tid. Men få har förändrat sina liv, säger sociologen Jörgen Larsson, som forskar om tidsanvändning.

Stress, tidspress och utbrändhet debatterades hett i slutet av 1990-talet. En bit in på det nya seklet började diskussionen istället handla om motstrategier.

Begrepp som livspussel, social hållbarhet och balans dök upp. Stresshantering, yoga och mindfulness var teman för allt fler självhjälpsböcker och magasinsartiklar. Den amerikanska downshifting-rörelsen, som manar oss att växla ner genom att byta karriär och pengar mot mer tid, och den ursprungligen italienska slowfilosofin gjorde sitt intåg även i Sverige.

– Fokus har förflyttats åt rätt håll, säger Jörgen Larsson. Hotet om utbrändhet har skapat en medvetenhet om riskerna med stress, vi vet att vi inte ska ignorera de kroppsliga signalerna.

Svenskarna längtar efter mer fritid, visar undersökningar. Övertid och långa tjänsteresor attraherar inte. Det har blivit svårare att rekrytera chefer. En fulltecknad kalender är inte längre eftersträvansvärd.

– Normen har blivit att man ska ha balans i livet, säger Jörgen Larsson. Den som är stressad anses ha bristande kontroll. Men det kan lägga sten på börda. Självkänslan sänks om man misslyckas.

Och trots både insikt och nya ideal är det få som verkligen har förändrat sin livsstil, enligt Jörgen Larsson.

Det finns en större acceptans hos arbetsgivare och chefer för att prata om och motverka stress. Men ansvaret för att få en rimlig arbetsbelastning läggs fortfarande till största del på individen, menar han.

– För tio år sedan fanns politiska förslag om sex timmars arbetsdag. De är helt borta i dag. Istället har allt fler gränslösa arbeten. Man jobbar målstyrt och i projekt. Många har osäkra anställningar. Det kräver målmedvetenhet, resurser och kompetens att veta hur man ska prioritera, återhämta sig och varva ner för att uppnå tidsmässigt välbefinnande.

Vi arbetar i genomsnitt ungefär en timme mindre per vecka än för tio år sedan, men jobbar samtidigt intensivare, förklarar Jörgen Larsson. Och även om många har bättre råd än någonsin går de inte ner rejält i arbetstid.

– En anledning är heltidsstukturen på den svenska arbetsmarknaden, vi uppmanas inte att fundera på hur mycket vi vill jobba. Konsumtionen har också blivit allt viktigare, både för att skapa sysselsättning och för den personliga identiteten.

Om två vuxna jobbade halvtid skulle de tillsammans nå en högre materiell levnadsstandard än vad en heltidslön gav på 1950-talet, enligt Jörgen Larsson.

– Men det skulle innebära ett liv utan mobiltelefoner och utlandsresor, och man skulle behöva använda sina kläder tills de blir utslitna. Det är inte realistiskt. I konsumtionssamhället är det svårt att avvika.

Kan han skymta någon verklig förändring? Ja, han tror att klimathotet kanske, men bara kanske, kan få oss att byta spår och att en framtida arbetskraftsbrist, om den någonsin kommer, kan ge oss mer makt att styra vår tid.

– Men det som ger mest hopp är ändå människors längtan efter en förändring.