Det enda bra som kommit ur tsunamin är väl Rattawut Lapcharoensap. Om inte
Sverige för drygt ett år sedan tvingats till en fördjupad relation med
Thailand, hade vi säkert gått miste om den 26-årige thaiamerikanen
Lapcharoensaps roliga novellsamling "Sightseeing".
Han skriver tragikomiskt om öden i transnationella familjer. Den dubbla
identitet författaren skaffat sig som amerikan uppvuxen i Bangkok utnyttjar
han till att driva med både semestrande amerikaner och trångsynta
thailändare. Denna balansgång mellan värme och cynism gentemot uppväxtlandet
och karaktärerna är novellsamlingens absoluta styrka.
När
han i samlingens upptakt skildrar hur en våpig ung amerikanska obekymrat
strippar för berättarjaget på en hyrelefant, betyder det också att
huvudpersonen snart blir förälskad i flickan. När han berättar om hur en
limsniffande thai släpar med sin lillebror på bordell och lämnar honom i
baren kan vi vara säkra på att familjeförsoning väntar under mopedturen hem.
Det är en dramaturgi motsatt den vi använder i tidningen. Det sensationella i
novellernas upptakter, en pappa spelar bort familjekassan på tuppfäktning,
en liten kambodjansk flicka har svalt solen, rinner ut i melankolisk
vardaglighet. Havsytan ligger alldeles lugn.
I takt med att
världens nationaliteter blir allt mer blandade kommer behovet av den här
typen av berättarröster att öka.
Rattawut
Lapcharoensap kan mycket väl bli de dubbla identiteternas egen Nick Hornby.
En liten cynisk humorist som försonats med sin blödighet och skriver med
värme om alla förbistringar som lurar i den transnationella familjens
vardag. En stjärna är med andra ord född.
BJÖRN AF
KLEEN
journalist