På Malmö stadsbibliotek har det som vanligt varit stor efterfrågan på
julböcker. Redan i början av november kom de första förfrågningarna och det
är framför allt klassikerna som går åt. Tomten av Viktor Rydberg och alla
julberättelserna av Astrid Lindgren har varit eftertraktade.
- Det är lite nostalgi över det, konstaterar bibliotekarien Christina Möller
på barnavdelningen, som inte tycker att det finns särskilt många moderna
julskildringar för barn.
- Regnbågsfamiljer och växelvis boende har funnits i annan barnlitteratur en
tid, men julskildringarna har släpat efter.
I julsagorna är de oftast kärnfamiljen som samlas med mor- och farföräldrar
runt den vackert klädda granen eller det dignande julbordet. Inte heller
finns det många spår av den vardag som många barn lever i, med grälande,
missbrukande eller fattiga föräldrar.
Christina Möller har en teori om varför det bara ges ut "rara"
julskildringar.
- Jag tror att författarna är lite försiktiga att ge sig på julen. Det är en
väldigt traditionell högtid och det finns många tunga berättelser att leva
upp till.
Boel Westin, litteraturprofessor i Stockholm, tycker att det är en
intressant tanke och ett faktum som hon inte har reflekterat kring. När hon
får fundera ett tag säger hon fram att hon inte kan komma på någon riktigt
modern julskildring skriven i nutid. Men en som var före sin tid var Tove
Jansson. Granen är den bästa julberättelse som någonsin har skrivits, slår
Boel Westin fast.
- Den borde alla läsa.
Granen gavs ut 1962, men skrevs redan på 1950-talet till en julbilaga i
Svenska Dagbladet. Berättelsen handlar om mumintrollen, som väcks mitt i
vintersömnen och upptäcker att alla stressar omkring för att hinna förbereda
för julen. Muminfamiljen skaffar en gran och mat, för att de hör att det är
så man ska göra, men de förstår inte varför. För familjen ter sig julen som
något skrämmande, kanske en elak varelse, som de gör sitt bästa för att
beveka genom att göra som de andra.
- Det finns ett ifrågasättande av julfirandet i den, tycker Boel Westin, som
menar att berättelsen beskriver en kulturkollision där mumintrollen anordnar
en jul som de tror att den ska vara beroende på lösryckta meningar som de
hör.
- Till slut får knytten hela deras jul, vilket måste ses som den ultimata
julklappen.
Hon menar att Tove Jansson kunde ifrågasätta julfirandet genom att använda
de välkända karaktärerna i muminfamiljen.
- Det är en bra kritik mot hela det moderna samhällets julfirande.
Boel Westin tror att det finns en enkel förklaring till att de idealiserande
julberättelserna är så dominerande - på julen är det trygghet vi vill ha.
- Vi värnar ritualerna på ett nästan lite hysteriskt sätt. Det är vårt sätt
att beveka julen.
Boel Westins kollega, Maria Nikolajeva, har en professur i barnlitteratur
med teoretiskt inriktning. Enligt henne är det inte så spännande för nutida
författare att skriva om julafton eller julfirandet eftersom julen är "en
avvikelse från det normala". Istället är det mer intressant att koncentrera
sig på det vardagliga och att berätta om brytpunkter i barnens liv.
En tendens är att idyllen försvinner i barnlitteraturen, är Maria
Nikolajevas uppfattning. Förut fanns det många barnböcker som handlade om
sommarlovet, och friheten att få göra vad man vill, men de har blivit
sällsynta.
- Nu är det mer vardagliga situationer som är viktiga.
Fortfarande skrivs och säljs en hel del "juliga" böcker, som på
traditionellt sätt skildrar familjen som samlas, gemenskapen och ritualerna.
Maria Nikolajeva medverkade själv 1992 i en antologi om julfirande i andra
länder med sin skildring av hur familjen firade jul i hemlighet i det
kommunistiska Moskva på 50-talet.
- Jag skulle säga att det finns alldeles för många böcker där julen är
själva handlingen och händelsen, men det är enkelt för en författare att
producera det, speciellt om man redan har en etablerad figur. Dessutom
efterlyser förlagen sådana böcker.
Hon tror att efterfrågan på juliga böcker finns eftersom vi gärna köper
böcker i julklapp, och då väljer vi gärna nyutgivna klassiker som vi minns
från vår egen barndom eller julböcker med välkända sagofigurer.
- Men vem säger att barn nödvändigtvis vill ha en julklapp som handlar om
jul?
På sätt och vis kan de traditionella julberättelserna ses som en form av
"maktutövande", menar Maria Nicolajeva.
Den vuxne författaren skildrar julen som han eller hon minns att man firade
som barn, eller som man önskar att man hade firat.
- Det är ett sätt att tvinga på barnen en bild av hur en julafton ska vara.