LUND. Det är aningen mörkt i den gamla butiken vid öppningsdags på söndagen.
Essie Karlsson står bakom disken och bjuder på en rosa karamell, en sådan
som glänser och ser ut som en kudde. Endast ett fåtal elektriska lampor
lyser.
– Maja är och köper lampolja så vi kan tända fotogenlamporna.
Maja heter också Lilljeqvist och hon är ordförande i Hökeriets vänner, som
sedan några år driver butiken där det är öppet sporadiskt. På sommaren för
bland annat turisternas skull också till julen för bonadernas, änglarnas,
ljusens och glöggkolornas skull.
– Men också för att det är så mysigt här. De som kommer in och kikar och
köper något är så trevliga, säger Maja Lilljeqvist.
Det är Kulturen som äger Hökeriet men det drivs helt ideellt av en handfull
personer som inte klarar att butiken inte hålls öppen.
I vänföreningen finns 200 medlemmar.
Oljan hälls i lamporna och det blir ett behagligt ljus där alla detaljer
dyker upp. Hyllorna är fyllda med burkar och förpackningar som inte längre
finns men som är guld värda för samlare. Farkhonda Gholam Muhayaddin får
arbetsljus och arbetar med prissättning av marmeladburkar.
På disken står lådor med nytryck av Jenny Nyströms julkort. Nytryckta är
också pappersbonaderna tecknade av Curt Nyström.
– Gammaldags är det men internet klarar vi oss inte utan. Det är där vi
hittar de produkter vi vill sälja, honung, saft, marmelad och sirap. Det
gäller att hitta de som tillverkar utanför de större fabrikerna och enligt
äldre recept.
Bokmärken som heter stycken på skånska nytillverkas med de gamla klassiska
änglarna och sådana med mycket glitter på. Byggklossar med sagomotiv och
adventskalendrar med äldre bilder, sidenband och tvål i vackra askar finns
där och lockar att titta på och kanske köpa.
– Detta är en museibutik. Vi säljer en del och får in medel för att köpa in
lite till. Det går runt, berättar Maja Lilljeqvist när vi bjuds in i det
inre rummet där det är dukat med äldre kaffekoppar och fin servett.
– Jo, vi har en liten kaffeservering och glögg till den som vill sitta en
stund. På sommaren dukar vi trädgården. De utländska studenterna i Lund
hittade hit och hade vår servering som träffpunkt i somras.
Så berättar Maja Lilljeqvist om Elna. Men det börjar med hennes mor Marna
Nilsdotter, som var läkekvinna i Södra Sandby där hon helade både kor och
människor. Hon var ogift och hade två döttrar. 1815 köpte hon genom bulvan
(en ogift kvinna kunde inte köpa fast egendom) huset vid Tomegapsgatan och
flyttade dit med döttrarna. Dottern Elna gick i moderns spår och blev
läkekvinna. Såväl mor som dotter dömdes för kvacksalveri. En av Elna
Hanssons kunder var författaren Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren) som
har skrivit om sin läkekvinna. Ingegerd Wedin har skrivit boken ”En
benbrottsläkarsläkt: Lundakvinnan Elna Hansson”.