Har svenska föräldrar för mycket tid?
Krönikepuff.
”Ska din dotter vaccineras?” Jag ställer frågan mest som kallprat, utan att riktigt ana dess känsliga natur. Mamman rycker till i skolgårdens gryniga morgondis. Hon tittar på mig med uppjagad blick.”Jag har sån ångest!”
Det visar sig att hon och dotterns pappa är oense. Mamman vill. Pappan vill absolut inte. Lösningen: ”Vi avvaktar lite”.
Det här är Dagen V – Vaccinationsdagen. Samtalsämnet är givet. En mamma är mycket bestämd. Man kan inte lita på vårdpersonalen, påstår hon. Läkare och sköterskor är hjärntvättade, hela bunten. Okritiska vaccinationsivrare.
De flesta föräldrar har en mer försiktig attityd till varandras val.
”Ska ni låta vaccinera er?”
”Nej. Ni?”
”Ja.”
”Ok.”
”Mm.”
”Ja.”
”Men du, vi ses!”
”Ja, ha det bra.”
Blickarna halkar hit och dit. Få är tvärsäkra på att de gjort rätt val. Hur kan man vara det?
Jag har lovat att följa med dottern och hålla handen när hon får sprutan. Det visar sig att klassens föräldra-grupp är delad nästan exakt i mitten i vaccineringsfrågan.
Hälften av barnen blir kvar i klassrummet. Den andra hälften som ska bli vaccinerad ställer sig på led och marscherar i strumplästen ner till skolsköterskan i källaren. Barnen är lugna, de sjunger sånger i kön. Apan Aro. Benny Bläckfisk. Sköterskorna är effektiva. Nästan ingen gråter.
Vi är bara tre föräldrar där. Det är mysigt att hålla sin dotter i handen istället för att sitta på ett morgonmöte på tidningen. Men min närvaro känns överflödig. Jag känner mig som en curlingpappa.
När jag sedan via bildtelefonen Skype försöker förmedla skolgårdens vaccinationsångest till min utlandssvenska syster – en hårt arbetande trebarnsmamma på väg att flytta från New York till Zimbabwe – ser jag hennes skeptiska rynka på datorskärmen. Svenska föräldrar har för mycket tid, lyder hennes kärva slutsats.
Jag kan inte låta bli att berätta för syrran vad jag, svensk förälder med för mycket tid, retat mig på där vid vaccinationen: klistermärkesurvalet. När sprutsticket är avklarat blickar sköterskan över sin låda där Kalle Anka, Musse och andra Disneyfigurer trängs. Väljer en rosaskimrande Mimmi Pigg och håller den under näsan på min dotter. En tjej till en tjej, liksom.
Samma grej fast tvärtom hände nyligen med sonen. Sköterskan: ”Killar brukar gilla de här små dinosaurieleksakerna. Eller de här fotbollsspelarna. Jaha, du tittar på ringarna? Ja en del killar gillar dem. Den här med en fotboll på kanske?”
Sonen valde en ring med en delfin.
Den här gången uteblir min systers rynka. Fast hon drar en story för att visa att genustänket är ännu mer stenålders i Stora Världen. Häromdagen såg hon en liten pojke få skäll av sin pappa för att han lekte med en barnvagn: ”Släpp den! Det där är en tjejleksak!”
Så måste syrran lägga på. Det är mycket att fixa, snart går flyttlasset till Zimbabwe. Jag försöker googla på svininfluensa och genustänk i Zimbabwe, men hittar andra nyheter. Som att ett barn dör i aids var femtonde minut där.
Det är inte svårt att tänka sig hur de här Skypesamtalen kommer att bli när min syster installerat sig i Zimbabwe.
0 läsare har reagerat på denna artikel
% är glada
% är likgiltiga
Hur reagerar du på "Har svenska föräldrar för mycket tid?"?
- Skilda världar
- Det är en bra artikel och något att tänka på. Många gånger tänker jag "hur kan jag tänka och agera så här, tänk på de fattiga barnen i afrika". Faktum är att man anpassar sig till det samhälle man bor i. Det är nog ganska mänskligt. Vad gäller svininfluensan så betyder det dödsångest för en del. Media hjälper till att förstora ångestdelen och välutbildade läkare säger mot varandra. Varför tar de inte och centralt samlar till möte. Väl där kan de gå igenom fakta och enas om information som ska ut
- Henrik
- söndag 8 november 2009 kl 11:30
- Bortskämda
- Nej, svenska föräldrar har inte för mycket tid, de är bortskämda. De vet inte hur bra de har det, hur mycket de slipper tack vare vaccinationstekniken. Jag växte upp på 50-talet, hade släktingar som fått sina liv förstörda av tbc, en klasskamrat fick sitt liv förstört av polio, en nära släkting blev döv av påssjuka. Man levde i skräck för barnsjukdomar. Det behöver ingen i Sverige göra idag. Så vaccinera er själv och era barn och sluta gnälla.
- Sigge
- söndag 8 november 2009 kl 11:31
