Det hetaste man kan göra 2009 är att gå på lönnkrog. Fast en lönnkrog där
maten och vinerna är det som får gästernas ögon att spärras upp, när
gardinerna åker ner. Helt enkelt, en lönnkrog version 2.0. I östra London
och i New Yorks Meatpacking District är det det alla viskar om i hippa
matkretsar.
Vissa är halvofficiella matklubbar som tagit sin inspiration från gamla tiders
matsällskap i DDR, där gästerna betalar vad de kan. Några lönnkrogar 2.0 är
som de slutna klubbarna i spanska Baskien, xokos – där högre matlagning
närmast är helig. Andra är vanliga finkrogar till vardags som sedan öppnar
upp sig för speciellt inbjudna, långt efter mörkrets inbrott. Och serverar
då mycket mer extrema rätter, fast under omständigheter och med en service
som är totalt no bullshit.
Den sista och roligaste kategorin är direkt olagliga lönnkrogar 2.0. Utan
utskänkningstillstånd och licenser, ofta i källare eller lägenheter.
Femrättersmenyer, med ekologiska och biodynamiska viner, till så låga priser
och med så hög kvalitet att en vanlig krog aldrig någonsin kan matcha. Inga
kvitton, inga fönster, inga öppettider. Och inga dumma frågor. Bara ren
kvalitet för de utvalda och deras kompisars kompisar, älskare och
älskarinnor. Det ryktas nu även i London om matrejv och vinorgier,
organiserade på bloggar och mejllistor.
Kända kockar, mathipsters, konstnärer – de dyker nu alla underground, för det
är ju så förfärligt ofashionabelt att äta på överdesignade krogar med
överprisade menyer och överprålig service.
Den här lågkonjunkturen gör de kreativa konnässörerna ännu mer kreativa.