Efter att först ha gått i konkurs – två gånger för maximal utdelning.
Familjen som tyckte att de hade varit så duktiga och tagit referenser insåg i
efterhand att ”referenserna” tillhörde byggarnas närmaste släkt.
Blåsningen var tredubbel:
Byggfirman fick familjen att betala in pengarna i förskott.
Den stack när de fått alla pengarna och lämnade huset mindre än halvfärdigt.
Jobben de trots allt utförde var under all kritik och ibland häpnadsväckande i
sin galna kreativitet. Eller vad säger ni om att dra avloppsröret ut genom
ett öppet källarfönster?
När programmakarna fick tag i den slokörade byggmästaren – nu med ny firma –
skyllde han på familjens ombyggnadsbudget. Den skulle behöva räknas upp
betydligt.
Kan tänka mig det. Och vart skulle de pengarna ha gått?
I den uppföljande debatten samma kväll slog en av debattörerna huvudet på
spiken direkt: ”Det här är inte hantverkare. Det här är organiserad
kriminalitet.”
Några debattörer drog mer eller mindre alla hantverkare över en kam och menade
att det råder en grabbig kultur som gör att hantverkare inte anser sig
behöva hålla tider och avtal som andra yrkesgrupper.
Är det så, eller är det kanske snarare så att en mindre grupp ger alla dåligt
rykte?
En företagare menade att ett stort seriöst företag inte kan konkurrera om jobb
till privatpersoner:
”Vi är för dyra om vi följer reglerna. Vi kan inte konkurrera med vita löner.”
”Fuskbyggarna” är en tv-serie i tio delar.
Frågan är hur många avsnitt till de hade kunnat göra.
Någonting säger mig att det hade kunnat bli en tv-serie utan slut.
Ha en skön söndag.