Tonen i riksdagens utrikespolitiska debatt – den sista före valet i september
– var aggressiv.
Regeringen ”fjäskar för Nato”, anklagade S-talesmannen Urban Ahlin.
En rödgrön regering kommer att ”komprometteras av Castrokramare,
talibantolererare och allsköns grumlig halvkommunism”, påstod
utrikesminister Carl Bildt (M).
Debatten inleddes med att ministern läste upp regeringens utrikesdeklaration.
Där poängterade han EU:s centrala roll för den svenska utrikes- och
säkerhetspolitiken.
”Medlemskapet i Europeiska unionen innebär att Sverige ingår i en politisk
allians och tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet”, sade Bildt och
slog fast att Sverige inte förblir passivt vid angrepp på ett annat EU-land.
Detta är en hörnsten även för Socialdemokraterna. Däremot inte för deras
samarbetspartner. Vänsterpartiet vill ju att Sverige ska lämna unionen.
Och det blev kring splittringen i blockens utrikespolitik som debatten kom att
stå.
Urban Ahlin, understödd av Hans Linde (V) och Bodil Ceballos (MP), sköt in sig
på Nato. Folkpartiet vill att Sverige ska gå med i försvarsalliansen.
Moderaterna vill avvakta, medan Centern och Kristdemokraterna säger nej.
Resultatet har blivit en regering som är underdånig mot Nato, hävdade Ahlin.
Bildt har propagerat för att Sverige ska ingå i alliansens
snabbinsatsstyrka. Enligt Ahlin förbereder han dessutom för att Sverige ska
delta i Natos försvarsplanering för Baltikum, något som Bildt vägrade
kommentera av hänsyn till försvarssekretessen.
”Det måste bli slut på det ständiga fjäskandet för Nato”, krävde Ahlin.
Samtidigt som regeringen offentliggjorde sin utrikesdeklaration pub-licerade
de rödgröna ett tjugosidigt utrikespolitiskt program.
Det handlar om allt från klimatförändringar vid Arktis till goda relationer
med Ryssland (det senare en känslig fråga för Bildt, både med tanke på hans
tidigare ägande i Vostok Nafta och hans hårda kritik av Rysslands inmarsch i
Georgien 2008).
Däremot sägs inget om de röd-grönas två akilleshälar i utrikes-debatten: EU
och Sveriges militära insats i Afghanistan.
Medan S och MP gjort upp om en översyn av insatsen 2011 vill V dra hem
soldaterna genast. Trots det lovade Hans Linde i debatten: ”En rödgrön
regering ska verka för att Sverige drar sig tillbaka från Afghanistan så
fort som möjligt.”
”La ni märke till rollfördelningen?” frågade Carl Bildt retoriskt. ”Gång på
gång var det Hans Linde som talade om vad en rödgrön regering ska göra.”
Uppbackad av Kerstin Lundgren (C), Fredrik Malm (FP) och Holger Gustafsson
(KD) varnade Bildt för att ”ett parti som visserligen inte längre vågar
kalla sig kommunistiskt, men där rötterna ändå finns kvar” ska styra
Sveriges utrikes-politik.
Men inte ens Bildt tror på allvar att Socialdemokraterna tänker ge posten som
utrikesminister till Lars Ohly.
Trots konfrontationen i går är sanningen att de två stora partierna i svensk
politik står ganska nära varandra i utrikespolitiken.
Både Bildt och Ahlin är varma anhängare av EU.
Både Bildt och Ahlin är för en tvåstatslösning i Israel-Palestina och att
Jerusalem ska bli huvudstad i två länder.
Både Bildt och Ahlin vill att den svenska Natoledda Isaftruppen ska göra
jobbet färdigt i Afghanistan.