Nej, inte mer Lennart Hellsing!
Andreas Ekström.
Att vara pappa till en tvååring medför en del oönskad kulturkonsumtion, inte minst i kvantitet räknat.Alltså, det är inte så att jag inte tycker om att läsa för min dotter.
Tvärtom. Jag älskar att läsa för mina barn. Samvaron, lugnet, mysandet och det gemensamma äventyret bygger en stor och fin glasbubbla runt oss.
De obligatoriska attributen, rätt kudde, rätt napp, rätt lampa, gör läsningen till en ritual som knyter barn och förälder än tätare till varann.
I stället är det repetitionen som tar liv och lust ifrån mig.
Att vara pappa till en tvååring medför en del oönskad kulturkonsumtion, inte minst i kvantitet räknat. Min dotter, snart två och ett halvt, hör gärna ”Kaninen och kusinen” ett tresiffrigt antal gånger. Jag gillade den inte ens första gången. För att inte tala om den i mitt tycke extremt föräldrainsmickrande ”Bajsboken” av Pernilla Stalfelt. Men min dotter tröttnar inte. ”Pappa!”, säger hon förtjust och pekar på en bild av en tant med förstoppning.
Det finns djupgående studier – både med fokus på kulturkonsumtion och med fokus på pedagogik – som tydligt visar på en djup längtan efter repetition hos oss människor. Det tar sig olika uttryck i olika kulturer, sfärer och åldrar, men repetitionen finns där från den äldsta muntliga traditionen via antikens Grekland till mässande kyrkotexter och samtida barnramsor. Och att det inte bara gäller berättelser, utan snarare hela vår existens, står väl klart för var och en som någon gång har fattat ett beslut om att äta exakt samma mat varje julafton.
I detta sitter vi fast, när vi ihopsjunkna försöker överleva ännu en halvtimme i myshörnan, ergonomisk bara för små barn och encelliga djur.
Men samtidigt finns vissa verk jag inte tröttnar på. Makarna Sandbergs ”Lilla spöket Laban”, Karin Nymans fina ”Jag kan köra alla bilar” och nästan alla Alfons Åberg håller faktiskt för hundra läsningar.
Betydligt värre är det med musiken. Min dotter älskar en femtio år gammal platta med insjungningar av Lennart Hellsings ”Krakel Spektakel”. Lars Ekborg och Yvonne Lombard gör ett rätt styvt jobb med att snacka nonsens mellan låtarna, samtidigt som de förklarar lite av ”innehållet” i de typ fyrtio sångerna.
Men låt mig bara säga detta: att rimma hur som helst är ingen som helst konst så länge man inte behöver ta hänsyn till vilka ord som faktiskt finns. Den uppburne Lennart Hellsing är enligt min enkla mening en av innehållslöshetens främsta företrädare i hela 1900-talslitteraturen. Jag har aldrig hört något så tomt någon gång, och slentrianhyllandet av detta tekniskt genomförda ingenting gör mig svårt provocerad.
Och ändå sitter jag där och lyssnar på ”Kakelvitaminen”, som min dotter säger. Hundra gånger i går och hundra gånger i dag och säkerligen hundra gånger i morgon.
Ett gap öppnar sig mellan oss. Hon gör ett val som jag inte kan förstå, tycka om eller identifiera mig med. Jag känner mig riktigt gammal för första gången – kanske inte minst eftersom ett mer än femtio år gammalt verk har sprungit förbi mig, rakt till nästa generation.
5 läsare har reagerat på denna artikel
20% är glada
0% är likgiltiga
Hur reagerar du på "Nej, inte mer Lennart Hellsing!"?
- Dess har jag läst för mina barn
- Totte, Lilla Anna, Emma och Alfonsböckerna har jag läst för mina barn så att vi kan dom utantill.
- Mahdi
- torsdag 17 januari 2008 kl 09:30
- Vi gillar ju trams
- Jag tror det finns en enkel förklaring till frågan om varför Hellsings intetsägande rim går hem i alla åldrar. Människor gillar trams! Det banala blir roligt. Gullan Bornemark är ett annat exempel. Jag tror att vi vuxna är omåttligt avundsjuka på barn som får tramsa ohämmat. Fast nu finns det ställen för vuxentrams också, tack och lov. För visst är det obeskrivligt roligt och meningsfullt att kasta en virtuell het potatis på sina hundratals kompisar i cyberrymden? Visst är det fint med facebook!
- Giorgos
- torsdag 17 januari 2008 kl 10:25
- Lyssnar inte
- Ungarna lyssnar inte så noga, det visar ett klassiskt Ramel-citat: "Det ska vara rim och reson i visorna! Vill man frångå såväl rim som reson kastar man över produktionen och börjar skriva barnvisor, då kan man dra till med vad som helst, dom hör i alla fall inte på." Resultat, citat ur "Lingonben": Tomtefar i skogens brus sitter som ett päron. Han har inget eget hus, allt i sin stora näsa. Söt och blöt är sagans fé. Trollen är bjuden hit på te. Det lilla trollet! pass för de!
- Skogsbo
- torsdag 17 januari 2008 kl 10:37
- Böcker som håller
- Jag försöker köpa böcker som jag också gillar, just eftersom man måste läsa dem ganska mycket. Sven Nordqvists böcker håller i alla lägen - med riktigt fina, detaljrika bilder och så de underbara böckerna om Nisse på stranden, hos frisören, m.m. Fisksaga är också en galen berättelse på rim (det gillar vi!), med fiskrecept på slutet (!),Gittan-böckerna är lika helgalna och vansinnigt roliga. Vi får inte glömma PIXI-böckerna om BO...missa dem inte!
- Annika
- torsdag 17 januari 2008 kl 10:46
- Nisseböckerna!
- De blev lästa och lästa till den punkt där jag kunde dem utantill. Fortfarande! Häxan och hunden - ett okänt storverk med många tillfällen till röstförställning. Men tråkigast - och mest lärorika - var alla oräkneliga böcker om stora maskiner på hjul som jag nu med en viss expertis - fortfarande - kan namnge!
- Linn
- torsdag 17 januari 2008 kl 11:14
- På tal om Hellsing
- Krakel Spektakel köper en klubba - har jag läst minst 100 gånger. Kunde den utantill, vilket var mycket bra när man var trött och skulle läsa. Barnen bläddrar och mamma reciterar blundande! Men eftersom dottern kunde boken lika bra upptäckte hon ganska snabbt att det ibland blev fel text till fel bild...
- Pernilla
- torsdag 17 januari 2008 kl 11:42
- Rut och Knut
- Alla rut o knut. Sandvargen. Lennart Hellsing är skitbra. Jag gnäller mest när Vendela vill läsa Winx eller när Frank insisterar på stora Djurboken
- henrik
- torsdag 17 januari 2008 kl 12:32
- Näpp
- Näpp sa Alfons Åberg läste jag millioner gånger, liksom Pojken och hans ulliga får, en rimsaga. Madicken var OK men Pippi och Emil fick alltid nobben. När vi hittade mitt eget slitna exemplar av Kastrullresan var lyckan gjord.
- Eva
- torsdag 17 januari 2008 kl 14:30
- Repetition var det ja
- Yngsta systerdottern vill ha två specifika SIDOR lästa i Petsson och pannkakstårtan. Och så ska vi räkna punschknappar på tårtan. Men läsa, bara de där TVÅ sidorna. Fast det gör jag ju alltid.
- Jessica
- torsdag 17 januari 2008 kl 16:30
- tips om dagspöket
- I vår familj älskar vi Dagspöket som är skriven av Jujja och Tomas Wieslander (illustrationer av Jens Ahlbom) Finns även på CD. Det är ju Mamma Mu och Kråkan som är mest känd av dessa författare, vilka vi också gillar, men Dagspöket är faktiskt BÄST! Rekommenderas varmt!
- Petra och Hilma
- torsdag 17 januari 2008 kl 22:22
