I mars hände inte så mycket

Claes Fürstenberg.
Det hände flera grejor i Malmö förra året; en plastikkirurg åkte i fängelse, en f d HSB-direktör dömdes till fängelse, en kommunstyrelseordförande var inte mutad, en citytunnel möttes från två håll, ett badhus stängdes, skolor brann, förskolor brann, stadsdelar brann och Malmös skolrestauranger serverade i vecka 17 mat på temat musik (rappad kalkongryta, samplad bönsoppa och hiphoppad broccolisoppa med mjukt bröd och färskost). Det var de stora nyheterna.

Det hände även en del små saker som oftast inte blev mer än en notis i tidningen. Här några av årets minsta nyheter:

Under nyårshelgen bröt sig tjuvar in på isstadion och stal Malmö Redhawks målvakts utrustning samt 15 kilo tvättmedel. Det var särskilt taskigt gjort med tanke på att Redhawks låg sist i elit-serien och släppte in massor med mål redan på den tiden då målvakten hade utrustning.

Bara några dagar senare, den nionde januari, kommer ett chockbesked från Skånes ornitologiska förening. Beskedet är att Malmös kommunfågel tofslärkan inte synts i stan på fyra år. Många Malmöbor blir bedrövade över att de inte vetat att Malmö hade en kommunfågel. ”Varför har vi inget fått veta?” säger de. Eller ”om vi bara vetat”. Ett förslag som väcks i sammanhanget är att döpa om Redhawks till Tofslärkorna.

Senare samma månad får polisen rycka ut till en lägenhet vid Möllevången. Uppretade grannar har klagat på en granne som spelat trumpet oavbrutet i fyrtioåtta timmar. När någon försöker säga till honom blir han arg och blåser en ton som brölar som en elefant som fastnat med snabeln i citytunnelborren, rakt i ansiktet på den klagande. Enligt en granne låter trumpetaren som ”en speedad Arne Lamberth”. Arme Lamberth var en mycket populär trumpetare som under femtiotalet som var lika stor som Elvis (i Sverige och Danmark) och som hade hits som ”En natt i Moskva” och ”Oh Mein Papa”. När polisen grep trumpetaren och tog hans instrument fortsatte han att stöta fram trumpet-liknande ljud med munnen hela vägen till polishuset. Då lät han som en ung Miles Davis (när Miles var åtta månader och inte ens hade solglasögon). Under förhören lät trumpetaren mer som ”en speedad Ernie Englund”. Ernie Englund var en populär trumpetare på sextiotalet med hits som ”Gotländsk sommarnatt”.

Den 13 januari visar en sammanräkning att Malmöborna slängt 70 000 julgranar och att granarna skulle räcka till Halmstad om de lades på rad. Men ingen lägger dem på rad. Och varför just Halmstad?

Den 25:e januari är den årliga sammanställningen klar över vilka skäl som Malmöborna anför för att slippa betala sina p-böter. En felparkerares argument lyder ”Min Rolex går aldrig fel”. Två andra argument lyder: ”Bestrider på grund av det dåliga vädret. Biljetten hade blåst ner på golvet” samt ”Eftersom mitt handikapptillstånd är stöldbergärligt förvarar jag det i fickan”. Alla tre fick avslag.

Under februari hände något väldigt tråkigt: Optimistorkesterns tambur-majorska, hon med den höga knäuppdragningen, skadas svårt när hon blir påbackad av en lastbil. Sydsvenskans Malmöredaktion ligger på Stortorget och vi var på plats bara en dryg halvtimme efter att det hänt (vi var först inne på Stjärncaféet för en liten latte). Och då såg vi en av årets mest rörande scener: en japansk turist satt på huk och smekte tamburmajorskan över huvudet. Kallt var det och en kollega ville gå och hämta en filt som han hade i bagageluckan och lägga över tamburmajorskan. Men han ändrade sig och skrattade generat när han plötsligt insåg vad han höll på att göra:

– S å kallt är det ju faktiskt inte, sa han.

Den 9 februari släcktes hela centrala Malmö ned under 1,5 timmar. Det blev kolmörkt överallt och på krogarna runt Lilla torg tändes massa stearinljus. Alla verkade tycka att det var kul. Den enda tråkiga incident som inträffade var att någon okänd tog mig på bröstet.

Den 21 februari får redaktionen rapport om att en påfågel angriper bilar i Pildammsparken. Det visar sig stämma. Lennarth Silvertärnan berättar att fågeln inbillar sig att hans (påfågelns) egen spegelbild som syns i lacken är en rival. Hur jävla dum får man vara? Man tycker att påfågeln någon gång borde stanna upp och tänkt ”oj, väldigt vad han var lik mig. Och han åsse”.

I mars hände inte så mycket förutom att en tvättbjörn hittades i Bunkeflo.

I april rapporteras det om att det finns planer på att göra en inventering av Malmös vildkatter. De uppskattas till flera tusen. Har alltid undrat hur sådana inventeringar går till. Det finns väl bara ett sätt, att en kommunal tjänsteman går runt och antecknar och prickar av:

– Jaha, där har vi Måns, Maja, Pelle, Bull, Sölve, Trisse, Nisse, Pisse, Noppe, Bingo, Tjalle, Valle, Viktor, stå still Trisse!, och där är Måns, igen, du måste stå still! Nu får jag börja om. Måns, Maja ...(två timmar senare)... Fanny, Alexander, Danskdödaren, Terminator, Pussy Galore, Biggus Dickus, Maja 2, Misse, Gunilla af Halmstad, Kissemisskissemississippii, Pluttan, Fatso, Den Store Rorsmannen, Ibra, Adam Tensta, Rolle, Libressansessan, Joddla med Siv, Fredrik ”Bonde söker fru” Karlsson ¿ vad gör du här? Nu får jag börja om igen. Måns, Maja...

Den 16 april upptäcker Arlinda Muslijaj, 16 år, att hon är en av de sökande till tjänsten som ny bibliotekschef. Hon finns med på kulturförvaltningens lista över kandidater till den åtråvärda posten. Om hon fått jobbet hade hon utan tvekan blivit den yngsta stadsbiblioteks-chefen i landet någonsin. Det visar sig dock att Arlinda Muslijaj ansökan gällt ett Ung i sommarjobb men att ansökan hamnat i fel posthög hos kommunen. Men kul var det på nåt sätt.

I maj drar gatukontoret igång en kampanj för att få Malmöborna att cykla istället för att köra bil. Kampanjen heter ”Inga löjliga bilresor” och folk får skicka in exempel på löjligt korta bilresor. Här är två av bidragen:

”Min Sambo ’pendlar’ mellan Rörsjöstaden och Baltazarsgatan.”

”Jag bor tio meter från min flickvän Sofia och en gång körde min pappa mig dit, bara för att min favoritlåt gick på radion.”

Den sjunde maj stjäls 110 000 James Bondfilmer (”Tid för hämnd” med Timothy Dalton) från ett åkeri i Malmö. Några månader senare stjäls sjuttio lastpallar med hundratusentals Läkerol (värt ett par miljoner kronor) från Malacos lager i Sofielunds industriområde. Det kan vara samma person bakom brotten, en person som allt sedan dess har en ständig myskväll hemma med godis och Bondrulle. Dock kan tjuven vara väldigt mager vid det här laget. På Läkerol-askarna står det ”Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan”. Frågan är: om man nu har kommit över ett par hundratusen askar Läkerol, hur blir man av med dem? Står man i en port på Möllevångstorget och viskar till förbipasserande:

– Psst. Vill du köpa lite 'Läkerol' Prima kvalitet. Tillverkat i Gävle.

Och Bondfilmerna? Öppnar man en videobutik som är helt nischad på en film, ”Tid för hämnd”?

Den 8 maj deltager eleverna i årskurs 2 på Lindeborgsskolan i en deckarstafett där de ska skriva ett avsnitt. Eleverna har två förslag till var skurkarna ska dyka upp: ”På Citygross” och ”Bakom fullebusken”. En fråga man ställer sig är: vad är en ”fullebuske”? Är det Malmös nya kommunträd?

Den 9 maj berättar en Sydkoreansk affärstidning att Kockumkranen döpts till ”Tears of Malmoe” av de anställda på skeppsvarvet Hyundai i sydkoreanska staden Ulsan, dit kranen såldes för en dollar. Namnet syftar på, enligt en talesman för varvet, att Malmös invånare grät när kranen forslades iväg. Jag var där när kranen fälldes men jag såg ingen som grät. Däremot minns jag att jag hörde någon som spelade trumpet.

Resten av år 2007, det vill säga juni till och med december, hände inget särskilt.

Författare: Claes Fürstenberg
Publicerad 29 december 2007 18.07
Uppdaterad 29 december 2007 23.30

Claes Fürstenberg
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu