En bra anthem är pampig som en nationalsång och ett musikstycke där man vill
stå med höger hand på hjärtat samtidigt som man tittar snett uppåt mot
evigheten. Någon sådan sång har Malmö inte.
Nu blir ju detta inte Malmös nya nationalsång utan hockeyarenans och Percy
Nilssons. Att Percy valt Benny Andersson beror på, säger ett rykte, att
Percy Nilsson är släkt i rakt nedstigande led till Kristina och Karl Oskar
Nilsson som utvandrade till Amerika och som Benny Andersson skrivit en
musikal om och att Percy Nilsson är villig att betala X antal kronor för att
Benny Andersson och Björn Ulvaeus ska skriva en musikal om Percy Nilsson.
Arbetsnamnet är Mary and Percy Poppins alt Porgy and Percy.
Hur som helst; varför finns det ingen Malmösång som alla Malmöbor kan
utantill? Stockholm har ju en hel hoper. Uppmana en stockholmare ”sjung om
din stad” så sjunger han alldeles för högt ”STOCKHOLM ÄR STOCKHOLM,
STÄDERNAS STAAAAAAD!!” eller ”STOLTA STAAAAAAD! JAG NU GLAD!” eller ”SAKTA
GÅ HEM GENOM STAAAAAN”, eller, om han fastnat för Peter Jöbacks-hiten
”Stockholm i natt”, ”JAG STÅR PÅ NORRMALMSTORG OCH TÄNKER PÅ CLAAAAAARK
OLOFSSON/SÅ MÅNGA CHANSER, VARFÖR TOG HAN ALDRIG NÅÅÅÅÅN”.
Stockholmare är bra på anthems och epistlar (och låtar om Clark Olofsson).
De har till och med en guidad musiktur i Stockholm som heter ”Sakta vi kör
genom stan”.
Det finns väldigt många låtar om Malmö. Inte minst har det kommit en tjugo
trettio rock-, pop- och hiphoplåtar om stan de senaste fem tio åren. Men det
är inte låtar som alla kan i sömnen och som sjungs på guidade bussturer, på
Rundan eller på ”Allsång på Far i hatten”.
Jag har gjort en enkät på Sydsvenskans Malmöredaktion samt slumpmässigt
utvalda personer på Södergatan. Frågan har varit: ”Kan du sjunga en
Malmösång?”
Resultat.
Person 1:
– Jag kan MFF-låten. Första raden: ”Ja vi älskar Malmö FF, ja vi brrrinner
för vårt lag... lalalalaalla.” Fast den handlar ju inte om själva stan.
Person 2–6: Kan inga låtar.
Person 7:
– Vad heter de, gruppen som Timbuktu är med i? Kamraterna? De sjunger om
Ystadsgatan.
Person 8:
– Östen Warnerbring har ju tonsatt Hjalmar Gullbergs näktergalsdikt. ”Sjung
näktergal” ... nånting. Jag kan inte hela dikten. Eller melodin. Och jag har
aldrig sett en näktergal förutom på Malmöfestivalens affischer.
Person 9–10: Kan inga låtar.
Person 11:
– ”Vi har bott i samma stad, Zlatan och jag” eller något sånt med
Pendeltones. Fast jag kan bara första raden. Tror jag.
Person 12:
– ”Malmöööö i vårt hjärta daddadadadaaa” ... Fast det ska vara Stockholm.
Slutsatsen, som drogs redan i stycke tre, är att det inte finns någon
Malmöanthem. Det finns två tunga skäl till det:
1. Vi har inga kända kriminella Malmöbor typ Clark Olofsson som man kan
dikta om i en anthem utan att det skulle kännas opoetiskt. De mest kända är
väl Malmökannibalen och Pralinmannen men de har ju aldrig uppnått någon
Clark-status.
2. Det är hopplöst att rimma på Malmö. Jag har gått igenom massor med
låttexter om Malmö utan att hitta ett enda rim på stadens namn. Jag har
slagit upp ”Malmö” i rimlexikon och kommit upp med ingenting.
Den enda som lyckats rimma på Malmö är, tycks det, Anders Österling, poet,
översättare och sekreterare i svenska akademin. Österling skrev en dikt om
sin barndomsstad som heter ”Sången i Petri”, som berättar om när han sjöng i
kyrkans gosskör. En vers lyder:
”Ur orgelpreludiets dunder och svall/koralen steg upp som en palmö
Med svällande strupar vi sköte vårt kall/vi gälla keruber från Malmö.”
Men det är en dikt och ingen sång.
Jag har dock kommit på ett Malmörim till och det är ”Almö”, vilket bland
annat är efternamnet på ordföranden i idrottsföreningen Enighet, Leif Almö.
Frågan är dock om man kan bygga en anthem om vår stad på ett Leif Almö-rim
även om Enighet har tretusen medlemmar. Frågan måste besvaras med nej.
Dessutom finns det bara ett rim på Leif och det är slejf.
Malmö behöver en samlande nationalsång med en text som alla kan identifiera
sig med och som går till hjärtat (där man alltså ska lägga höger hand).
Sydsvenskan utlyser härmed en tävling om en ny Malmösång. Första pris är en
trevlig mugg med postryttar-loggan.
Sången ska handla om stadens själ, dimman över Limhamnsfältet, parkerna,
mångfalden, livet, döden och kanske trots allt ändå för rimmets skull, Leif
Almö.